Gick på promenad med mor under solsken, besökte en second hand-butik och kärlek uppstod vid första ögonkastet när dessa stövlar stod i ett hörn, övergivna och smått nötta, snygga men ensamma och i stort behov av någon som skulle kunna gå i dessa med värdighet. Jag visste tveklöst en lämplig individ för uppdraget. Så jag slog mig ner på en pall av slitet trä, intill en golvspegel, provade den ena och insåg till min förtvivlan att det var kört. Såg under den andra stöveln att storleken var något för stor för mina konstigt formade men världsvana fötter. Ve och fasa!
Ställde tillbaka dom på sin plats och när jag vände för att gå hörde jag bakom mig:
Hey You!! Waite a minute! We're sensible shoes. Try us. You'll fall in Love!!
Tvekade till en början men hörde dessa vädjande ord på repeat och gav sedan upp för dessa hjälplösa stackare som bara står, samlar damm och inte får gå ut och se Världen.
Jag köpte dom. Jag köpte extra sulor. Flera stycken. Och tjocka strumpor. Nu sitter dom. På mina konstigt formade men världsvana fötter. Och vi går..och vi går..och vi går och sprider lite harmonisk feeling på gator och torg. Vi förenar nytta med nöje, bidrar till något viktigt, stort och bra. Vi gick in på Apoteket för att göra det där självklara, som alla borde göra, som Du också borde göra. Vi köpte Rosa Bandet och prydde oss med. Nu är stövlarna ännu coolare och dessutom till någon nyttig nytta!
Mina stövlar är glada. Dom får gå. Med mig. Och vi sjunger "Walk a mile in my shoes"... i kör.
Och Rosa Bandet kompar ;-)
Var har Du ditt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar