torsdag 31 januari 2013

Jag börjar ana medvind och ett färdigt pussel!

Ibland faller allt på plats, utan någon egentlig ansträngning. Det gör mig ingenting. Tvärtom. Det är välkommet och jag är i högsta grad mottaglig för det som för med sig alla Världens positiva vibbar!
Jag tolkar det som att de sista pusselbitarna äntligen ska läggas på plats. Ett pussel som hängt med i några år, där tankeverksamhet och tålamod krockat och slutat i stor fejd.
Nu är det fredspipe-dags!
Nu ska det bli ordning på alla möjliga torp. Från grund upp till taknock.
Det färdiga pusslet visar jag för den som vill se det! När man minst anar det ;-)

Restless Legs ger ingen orgasm!

Vid min senaste Stockholms-resa, satt jag på tåget och drabbades plötsligt av denna fruktansvärda åkomma, som motvilligt får mig att söka akuta lösningar och botemedel.
I detta tillstånd styr hjärnan mig till desperation och väl tilltaget behov av goda idéer att avvärja problemet med. Jag sökte en akut lösning och fann den! På tåget. Till både min och medpassagerarnas förvåning!
För min del upplevdes räddningen som en befrielse. För de övriga resenärerna hopades antagligen tankar med sexuell anknytning. Åtminstone tyckte jag mig kunna utläsa det av deras besvärade blickar =)

Jag kan inte minnas när jag fick det konstaterat. En för mig obegriplig diagnos med ett namn som låter som en direkt översättning från Idas Sommarvisa med ben, "fulla av spring"!
Restless legs.
Det är förvisso något helt annat! Det sist nämnda medför både frustration och irritation, medan det förmodligen för Idas del handlar om en något mer positiv känsla.

Kortfattat om Restless legs syndrome, RLS, som på svenska kallas rastlösa ben, från vardguiden.se

Ungefär 5–10 procent av alla vuxna svenskar har svårt att sova på grund av krypningar, ryckningar, stickningar, kramper eller smärta i benen. Om symtomen är besvärande kan de behandlas med läkemedel.
Restless legs, eller rastlösa ben, är en ganska okänd åkomma trots att den är vanlig. Det är oftast en kronisk sjukdom med besvär som återkommer hela livet.
Besvären är mest uttalade då man vilar, framför allt när man lägger sig, och blir lindrigare när man rör på sig. Man blir rastlös och måste stiga upp och röra på sig.
Det kan också bli besvärligt att sitta stilla längre stunder, exempelvis i samband med resor, sammanträden, bio- och teaterbesök.

Det inträffar turligt nog, inte särskilt ofta för min del personligen. Någon gång i månaden kommer krypandet i benen, som oftast när jag är trött och vill sova, men också om jag är stillasittande allt för länge.
Det finns läkemedel att tillgå, vilket jag vänligt men bestämt betackat mig för. Jag tror mig nämligen ha hittat min egen "medicin" för denna åkomma ;-)
Vad som händer i benen står redan klart, men i huvudet kopplas man direkt till växeln för Frustrationsavdelningen, där man kan boka en liten cell på 2 x 2 meter, var i man sätter sig mot den ena väggen och spjärnar med benen mot den andra, dvs att man trycker med fötter och ben mot den andra väggen med all kraft man äger i sin lilla kropp, och man vill inte ge sig förr än väggen är raserad!! =)

Förstå frustrationen här! Men det är precis den känslan som uppstår när krypet i benen gör sig påmint.
Alternativet är att man vill man springa Lidingöloppet, trots att den fysiska styrkan ligger långt under godkänd nivå och flåset kan liknas vid en 70-årings. Då är det  k r i s !!

Och där satt jag på tåget.. i godan ro och läste tidningen Kupé när det oväntat började krypa i ben, från ljumskarna ner till fotknölarna och därmed tryckte frustrationsavdelningen på On-knappen och det oundvikliga larmet utlöstes. H E L V E T E !!!
Inte NUUU!!!
Med folk runt omkring blir paniken ett faktum, inte minst för att jag måste avleda denna obehagliga känsla på något sätt. Eller rättare sagt, på vilket sätt som helst!
För att bespara mina medresenärer genanta beteenden, kom jag på den lysande idén att nyttja tågets lilla toalett med ett alldeles utmärkt utrymme... på just 2 x 2 meter!!
Y E S!!
Med ett ursäktande leende reste jag mig från stolen och intog den lilla "cellen" med styrkan och viljan att fälla väggen där innanför. Nu skulle den ner!
Lutande med ryggen mot den ena väggen, hasar jag ner mot golvet, sätter mig i någorlunda bekväm position och lyfter båda fötterna mot väggen mittemot, trycker till med all kraft och ska sedan stanna där..i evighet!!

Styrkan som krävs och inträder här, är enkel att jämföra med den som inträffar vid barnafödsel! Man tar i för Kung & Fosterland, tills ett knakande hörs i både vägg och knäskålar och andetagen förvandlas mer eller mindre till desperata krystningar, svetten sprutar från alla håll och benens muskler blir bedövade av smärtan som tvingas dit av denna sjuka "medicinering".
Så här sitter jag..i 10 minuter!

Det är inte svårt att förstå att man efter en sådan övning är helt slut, färdig och borta! Men känslan efteråt är Gudomlig! Krypet är besegrat med en annan typ av smärta: Mjölksyra!
Problem som kan uppstå här, är att det blir något besvärligt och svårt att komma upp på fötter igen. Man får kämpa lite...det gör jag.
Med illa grinande miner, tar jag mig sakteliga upp mot Verkligheten igen, ser mig i spegeln, kammar till mig, hämtar andan, svalkar mig med vatten, sväljer, harklar mig och gör mig redo för tillbakagång till min numrerade stol.

Av naturliga skäl är både min gång och mitt ansiktsuttryck av lindring, lätt att förväxla med ett nyligen genomfört besök i den Sjunde Himlen!
Att efter 10 minuter komma tillbaka till sin plats på tåget, med svettpärlor i pannan, ett sjukt leende på läpparna och med ben som knappt kan bära en, ger mig viss förståelse för de övrigas märkliga blickar av frågetecken! =) Den ena damen var öppen som en bok, jag läste motvilligt av henne direkt!
Hon hade missförstått alltihop. Mannen vid hennes sida log...
Synd att dom inte kunde läsa av mig! Det hade känts bra... eller bättre i alla fall =)

Tänk på det..nästa gång Du ser någon kliva ut från "Sjunde Himlen" på 2 x 2 meter, som andfådd, leende och med lättnad i blick möter din.

Det är förmodligen bara någon med Restless Legs ;-)










 

onsdag 30 januari 2013

Hittills har 2013 rockat!

De första 30 dagarna av det nya året är snart passerade. Vart tog dom vägen?! Så enkla och okomplicerade att genomleva, så mycket roligare dagar än föregående år.
Märkligt..
Jag är inget fan av nyårslöften. Det har jag nämnt i tidigare inlägg. Men det var en slags obeskrivlig känsla som infann sig efter tolvslaget, vill jag minnas. Champagne och virvlande raketer till trots.

Jag har inga nyårslöften att infria detta år heller, vilket passar mig förträffligt då jag är fullt medveten om min förmåga att ignorera dessa i alla fall! Jag vill inte gärna avge löften med munnen som förmedlar ord som i sin tur ändå bara svävar iväg dit dom vill, och landar bortom förnuft och förstånd.
Jag gör det hellre i samarbete med huvud och hjärta, utan att för den skull skryta, skrodera och förhäva mig inför omgivning, som ändå har fullt upp med sina egna obegripliga nyårslöften.

Det känns som att huvudkontor och hjärterum har inrett en vrå av ljus i välvilligt samarbete, på eget initiativ! Utan att jag som någon besserwisser, lagt mig i över huvud taget. Ännu märkligare!
Jag som vanligtvis vill ha kontroll och bekräftelse hela tiden.. Känslomässiga garantier och kvitton har förgäves eftersökts av undertecknad stackare. Det tycks som att det nya året skänkt mig insikter och klokhet nog att förstå att Livet i nuet, är det som räknas!
Trots min brist på matematiska kunskaper, har jag blivit begåvad med denna lärdom.
Att upphöra med sådant som ändå bara begränsar mig känslomässigt, och därmed ha styrka nog att kväva  gamla, dammiga rädslor och annan skit man ändå inte har någon nytta av längre.
Att våga släppa kontroll och öppna mig för det jag stängt ute tidigare, och framför allt; att inse att jag mår som bäst när jag tillåter mig att följa det flödet som är menat för mitt Liv.
Tack! Verkligen.. Jag behöver det =)
Det är på tiden att det 45-åriga Livet inser skillnaden på väl förunnad framgång och egen framkallad motgång! Tufft jobb.. Men förbannat roligt resultat ;-)

Ty i periferin finns den Kärlek vi är dumma nog att inte se..
Men efterklok handling ger oss flödet, vi alla är så väl förunnade.

Må resten av Framtiden rocka, så som 2013 hittills gjort!





måndag 28 januari 2013

Jag - en dörröppnare!

Det svänger snabbt ibland. Från isande kyla till smältande snödroppar från tegeltäckta tak. Solen väckte lite av mitt innersta idag, när jag strosade omkring under himmelen, mötande människor på ovanligt gott humör.

Det är möjligen lite tidigt att välkomna våren. Men jag öppnar gärna dörren för känslan som hör den till.
Vi går så bra ihop ;-)


söndag 27 januari 2013

Fruktsoda, torkskåp och ett litet leende!

Jag är slut...trött...helt färdig...ynklig... och förbannat lycklig! =)
Den gångna helgen har varit sanslöst givande, med möten oförglömliga och värda att bevara med värme i hjärtat för hela Livet!

Det är tydligen söndag idag. Min består av fruktsoda, citronvatten och möjligen en sväng in i torkskåpet för välbehövlig återhämtning. Inte enbart för konsekvenserna av bag in box-beteende. Det är så otroligt många nya intryck som svävar runt i en halvdimmig hjärna, som av naturliga skäl vill ta lite extra tid på sig för att få grepp om förnuft och funktion idag ;-)
Men tillståndet är självförvållat och accepterat! Jag tar en sekund i taget och trots behov en mini-rehabilitering, kan jag med ett litet leende konstatera att jag är en lyckligt lottad liten donna, som fått äran att träffa så underbara människor!

Blondiner & brunetter, eldsjälar och humorister, olika personligheter men med samma glöd och kärlek! Det är sådana människor alla har rätten till att omges av.
Relationer där ömsesidig respekt och hänsyn är självklara ingredienser, där acceptans av oliktänkande omvandlas till ärligt intresse för människan och hennes begåvning. Där idéer utbyts i vilda diskussioner och landar i förnuftets vrå till klingande skratt i gemensam kör!

Med detta i hjärtat gör det inget att det är en söndag av klenhet, ett torkskåp som väntar och sura citroner som kramas i vatten!
Känslan av att Leva gör sig påmint i dubbel bemärkelse. 
Och tacksam är jag =)






lördag 26 januari 2013

Bag in box-läge råder!

                            STÄNGT DENNA LÖRDAG
                                  PGA STORT PARTY!!! ;-)
                           VÄLKOMMEN ÅTER I MORGON!

fredag 25 januari 2013

Rock'n'roll hela helgen!

Det är liksom en sån tid nu. Svinkallt och vinter till trots, åker festblåsan på och höga klackarna likaså.
Är det party så är det!
Tvådagars rock'n'roll med brudar som inte går av för hackor. Garantisedeln medföljer som vanligt: galna samtal och gränslöst mycket skratt. Det sitter fint nu.
Som allting annat ;-)
Jag har övat in den rätta gången.. genomgång, in -och utgång =)
Ha en himla rolig kväll och gör precis allt det jag skulle ha gjort! Då får du minnen för Livet, tro mig ;-)


Letar efter pricken över i:et!

Det kommer att bli en bra helg! Det siar mitt Hjärtas röst, i all sin tydlighet.
Vänner, vin och vinter. Det låter som en bra kombination och jag laddar för dagarna två ;-)
Under seg start av dag sprider jag hjärtan i mitt hem så länge. Så att inbjudna vänner får Kärleken till sig i dubbel bemärkelse =)
Himmel av blå pastell och skön sol väntar först. Sen är det piffet som gäller. Den lilla pricken över i:et ska letas fram..nånstans i min garderob ;-)

torsdag 24 januari 2013

Betong-Änglar är hårda..men mjuknar av rödvin!

Full rulle, glad i hatten, nöjd med Livet, småsugen på äventyr och med siktet mot ljus Framtid, virvlar jag runt som en fri vind idag! =)
Leendet är med, tålamod och glatt hjärta likaså. Skön känsla och jag njuter av den. Man vet aldrig när det går över ;-)
Äventyr ute i den friska Leksands-Världen idag, och jag råkade på ett gäng änglar som fick följa med mig hem. Betong-änglar med mjuka leenden och ungefär samma inställning som jag.
Klart dom ska bo hos mig. Gratis!
Dom ska till och med få smaka av rödvinet som är införskaffat till kommande helg, då ett gäng sprudlande brudar samlas för galna upptåg. Blir vi månne berusade likt betong-änglar?!
Det kommer att märkas. Särskilt stela är vi förvisso inte, tvärtom!
Nånstans mitt emellan kontrollerbara och ledlösa ;-) När Livet känns som skönast..
Ja, just ja! Jag ramlade över en ny skylt också. Man får ju inte glömma det viktigaste man har: Familjen.
Håll av den, håll om den och hälsa från mig ;-)




Vintern lär mig lite vett!

Ännu en dag med ljusblå himmel och fantastiskt solsken. Det gör mig ingenting att minusgraderna står som spön i backen! Det är en befrielse när man väl lärt sig acceptera vintern med allt vad den bär med sig =)
Men det tog sin tid...typ..45 år!
Nu har jag lärt mig att uppskatta våra fyra årstider och inser att det är en lyx att kunna njuta av dom.
Det är aldrig försent att lära sig något nytt och vettigt.. uppenbarligen.
Dessutom går vi mot vår. Det känns i hela hjärtat!
Ut och njut av sol! Vi kanske möts nånstans därute. Jag lovar att le ;-)



onsdag 23 januari 2013

Älskade Dalarna!

Det är något speciellt med Dalarna.
Utöver det vackra landskapet finns där en genuin känsla som leder en raka vägen till sann Kärlek och en slags stolthet, som djupt etsas i själen.
Dialekter varierande i toner av dur, en sång vars refräng som får schlagerfestivalens samtliga bidrag att falla i skugga. En öppenhet och rättframhet, som trots sin plumpa framtoning ibland övervinner största tveksamhet och landar i tillit och förtroende. En välkomnande famn, som alltmer gör sig synlig genom öppna sinnen och nyfikenhet, en vilja att visa sin styrka och framtid för alla De som vill bli tilldelad sig en liten dos av denna vackra världsdel. Med en gästvänlighet som resulterar i långväga besökare, som efter en oförglömlig visit för alltid kommer att minnas Dalarna som ett Kärleksnäste, finns här en förhoppning och tro om ett framtida Dalom icke att jämföra med något annat. En plats på jorden för lugn och ro, med vyer likt ett konstverk utanför var mans fönster, med en kultur som bevarats av eldsjälar värda alla Kristall-priser som finnes, med en inställning till Framtid, som nästkommande generation skall förvalta med samma glöd och innerlighet.
Det är något speciellt med Dalarna. 
Där berg, skog och vatten är de givna inslagen på paletten vars färger starka och milda tillsammans utgör den tavla man icke pryder sin vägg med, ty detta konstverk bär man med sig genom outforskade stigar längs tjärn och sjö, längs smörblomstrande grusvägar där återvändsgränder är ett minne blott och där Moder Jord bjuder in till vidare vandring i harmoni, där slutmål inte finns, där möjligheternas gränser suddats ut i takt med tid och som på kurbitsmålat fat bjuder på Frihet att se bortom horisonten.
Ett Liv och Leverne med valmöjlighet, där tur och returbiljett giva känsla av frihet och bjuda på kunskap och lärdom av Världens alla grannar.
Det är något speciellt med Dalarna. 
       Evert Sandin och Kalle Moraeus. Med rätt att förvalta vår kultur.


Där varje kulla och mas i sunt förnuft vill se sig om i övriga Världen för vida(re) blick och  påfyllning av erfarenhet, där kunskapstörst släcks av lärdom och kunskap. Där intryck förvandlas till nödvändiga avtryck som sedan förmedlas till den plats där vi hör hemma. Ett uttryck i konstnärlig anda intar denna del av Svea Rike, värd all Kärlek och Respekt.
Det är något speciellt med Dalarna. 
Det är något att måna om när tvivlets tankar råda, när osäkerhet vilseleder och när behov av hemmets vrå stundar. När nära och kära skänker längtan till barndoms vackra minne, finns där ett hjärta som visar en väg tillbaka. En väg som till Himla bär!

                        En Kärleksförklaring till mitt Dalom från mitt Hjärta
                                      //Marina Ingemarsdotter




 



tisdag 22 januari 2013

Ibland är det skönt att få som man vill!

En sån där dag där allt fått gå sin gilla gång. En sån där dag att njuta av. En dag med en härlig väninna, som överraskade mig i positiv bemärkelse. En dag som fått göra vad den vill med mig.

Det är just dagar av det slaget jag blir som mest uttrycksfull, välformulerad och artikulerande. Perfekt dag för att ringa konstiga instanser man annars gärna undviker.
Jag gör det ibland. Iklädd t-shirt och trosor, osminkad som fan och i rufsigt hår, sitter jag där och låter som en allvarsam och seriös jurist!
Det måste vara det optimala att filma. Att få se hur en radiosröst kan låta hur snygg och sexig som helst och i själva verket se ut som ett lass vardaglig skit =)
Rösten är bra att ha. Om man vet hur man ska hantera den. Tro mig..jag har lärt mig med åren ;-)
Också samtalen slutade positivt. Jag fick som jag ville. Det kan jag behöva..
I alla fall just en sån här dag... =)

Solen skiner lika mycket som jag!

Dag 22 i januari och skönhetssömn till klockan elva! Det behöver en prinsessa som jag, som ihärdigt och envist gör dags-aktiviteter på nätterna.
Det är roligare att vakna till det färdiga resultatet när dagens sol nr 1 avger sitt sken i vardagen ;-) Sol nr 2 är jag! Det känns som en stor uppgift och jag genomför den gärna. Att skina, alltså =)

Himmelens sköna spotlight, som letar sig in i Vita Huset, är min bästa vän idag.
Änglavingarna får vila en stund idag. Ska snart ta dom på mig igen ;-)
Inga glödlampor i Världen kan avge det vackra skenet som Solen gör! Jag har nämligen provat ;-)
Utsikten när jag bloggar. Den känns helt ok! Insikterna blir så goda.
På den gamla dörren hänger en skylt med pussande brorsbarn! Den spanas in ofta, vill jag lova =)
Jag fick här om dagen, ett fång röda rosor av svägerskan och min mor. För att jag är så underbar! =)
Skylten förmedlar de ord jag innerst inne känner idag. Det är skönt att vara här =)