Hej då augusti, tack för i år!

Det är både med vemod och förväntan jag tar farväl av årets augusti som nu nått sin sista dag.
Personligen lever jag mer för den ljusa årstiden där sol, brunbrända ben och ljusa nätter intar Livet likt en njutbar bris. Men jag försöker behålla ljuset i min tillvaro med färgsprakande ingredienser, allt från positivt inställda och levnadsglada  människor till rödgula höstlöv som får färga både värld och framtid!
En dag återstår, sedan tar september över, en månad jag borde ta till mig av kärlek då det var vid denna tid på året jag en gång föddes. Den borde förberedas av ren tacksamhet och firas därefter.
Men egentligen tycker jag att en enda dag av festligheter och firande känns lite märkligt. Jag är tacksam för varje dag, vilken färg den än må ha och föredrar att fira i lagom doser varje dag, på mitt eget sätt. Där uppskattning av varje känsla numera är given. Glädje och sorg ger och tar och byter ringar med varandra. Färgerna varierar i Livet, det är en rikedom, ibland svår att se.
Just i denna stund är den varmt röd ;-) Kärlek till kommande September!

Tredje kuddkriget har inga förlorare

En regnig kväll passar det bra med galet sällskap, som t.ex. en son som med plirig blick driver en halvt till vansinne med smått sjuk humor, vassa kommentarer och kast med liten kudde!
För min del är dessa "mjukvaror" en inredningsdetalj som ger ett soft intryck och som man gosar runt med i soffan framför en tv som visar något värt att uppmärksamma. Det sker mest i ensamhet. Med klarvaken tonåring är det något annat, ett tredje kuddkrig där det far och viner så dammtorkningen i morgon lyckligtvis kan uteslutas =)
Ingen förlorare, ingen vinnare. Bara två knäppgökar som visar varandra kärlek genom mjukt stoppade tygstycken som kastas mitt i alla prickar som finns.
Här och nu är vi för närvarande TVÅ glada prickar. En är på pappret 13 år, den andra 45.
Mentalt är vi i samma ålder, en insikt skön att bära.
Det är Kärlek utan gränser =)

En Ängel knackade på idag

Efter en intensiv dag med många uppgifter utförda kom jag så hem med stor aptit och förberedde fiskgratäng under visslande av melodier jag inte hört på åratal. När jag oväntat började nynna på Hello Mary Lou och med det blev påmind om härlig barndom i ett kök med doft av nybakade bullar och en mor med mjöl på nästippen, log jag i min ensamhet och tackade någon där ovan för alla minnesbilder jag har glädjen att uppleva. Precis när potatisen kokat klart hörde jag små, lätta fotsteg ute i trappuppgången och jag pausade i köket för att lystra lite extra om det var någon på väg till mig och mina melodier från 60-talet.
En svag knackning på ytterdörren hördes och jag smög på tå, såg genom dörrögat en vit, rund och go' liten varelse med vingar stora som Kärleken själv!
Med fiol mot sin axel hördes ljuva toner i dur, inget som liknade Ricky Nelson alls, mer som en gospelkör med hjärta och känsla för en helt vanlig och enkel vardag!
Jag öppnade och där svävade hon: En Stor Ängel som blygsamt frågade om en plats i mitt hjärta för inre frid och ännu en plats i mitt fönster som vakt och maskot.
Matklockan ringde, fisken var klar och jag tog fram en extra tallrik för ett oväntat och efterlängtat middagssällskap. Men ängeln gillade inte fisk, inte gratänger över huvud taget. Så jag tog henne till mitt hjärta, hängde upp henne i vaktkuren vid fönstret och där har hon spelat sedan dess.
Jag ska döpa henne så småningom, ett namn som jag tror kan passa henne..
Härmed döper jag Dig till Mary Lou ;-)

Tre skålar och en fyr

På shoppingturné å jobbets vägnar denna dag, så otroligt kul att få välja och vraka bland inredningsdetaljer tillsammans med kunnigt folk med lika stort intresse.
Blomster i massor har beställts, så vackra att t.o.m. jag framställs som rätt så vardaglig för ovanlighetens skull  ;-) Min känsla för detaljer är på topp idag och det är ibland oundvikligt att få med sig något till det egna hemmet också. Dessa vackra skålar fick bli mina nya kompisar i köket idag. Dom står och övar upp sig för kommande dukningar till både vardag & fest.

Och en Marina med feeling för att marinera sitt hem i marint tema, glömmer naturligtvis inte den självklara ingrediensen i form av en blå fyr som nattetid sprider varmt sken..
Det enda som saknas nu i mitt hem är en sjöman som erövrat alla möjliga hav och väderlekar. Men skulle en kapten av någon anledning hamn(a) hos mig, får han tämja en storm han aldrig varit i närheten av tidigare ;-)
För se, sjöman kan stöta på styv kuling även på torra land..

Inredning på Lyckliga Gatan

Förvirring uppstår när man en gång konstaterat att hösten gjort sin entré och solens strålar plötsligen står som spön i backen med värme som påföljd och man inser att det är en sensommardag man den 29:e dagen i augusti får uppleva! Det är inget jag har emot på något sätt men jag tycker nog att Vädergudarna får ta och bestämma sig och komma bättre överens på sina möten. Höstgarderoben har nämligen inventerats redan.
Men jag tar solen till mig och dansar glatt på adress Lyckliga Gatan =)
Så denna dag får skinnjackan hänga kvar på hallkroken och  iklädd kjol och t-shirt tar jag mig an denna dag med inredning som huvudrubrik på agendan.
Blommor till tusen skall införskaffas, en trevlig liten syssla jag blivit tilldelad mig av en fantastiskt rolig uppdragsgivare. Det förbereds inför kommande helg då Siljans Bomässa tar sin plats i Tegera Arena.
Ett kreativt och roligt jobb som gör mig glad och full av energi att sprida omkring mig =)

Bomässan pågår 1:a och 2:a september klockan 10-16. Besök den gärna, många spännande människor kommer att finnas på plats och montrarna är många och inbjudande. Inte minst den som smyckas med skylten här ovan ;-)

Just skyltar går hem hos mig. Köpte denna här om dagen, kunde inte motstå den då orden var som gjorda för min lilla mini-familj. Skyltar är tysta och högljudda på samma gång. Små budskap som omedvetet sätter sig på mottagarkontot, något min son i detta fall inte finner särskilt roande. Regler på print är roliga och provocerande men tro mig....han har följt dom till fullo sedan den hängdes upp ;-)

Alla har vi ett hjärta!

Det är glädjande att så många läser, tar till sig ord med kärleksfulla uppmaningar, tänker till och börjar reflektera över sitt Liv, egna erfarenheter och beteenden. Det är häftigt med denna typ av lyhördhet där man blir medveten om att det i allas hjärtan finns ett djup av allvar och Livsviktig vägledning.
Det är coolt att väcka dom som sover.
Det är en dröm att kunna genomföra små under och mirakel som kan rädda någon från sorg.
Och det känns tryggt att allt sammantaget resulterar i något godhet.....

Mobbing borde vara avdragsgillt!!

           OBS! Flickan på bilden har ingenting med följande inlägg att göra.

Det är med sorg och ledsamhet som jag med min son har diskuterat mobbing, om ett obeskrivligt elände som så många blir utsatta för dagligen. Ämnet kom upp rent allmänt vid gårdagens middagsbord och efter att ha inventerat hela känslolagret och i djup förtvivlan konstaterat att denna sinnessjuka tortyr pågår hela tiden, både mentalt och fysiskt, känner jag en given skyldighet att skriva om detta. Det är det MINSTA jag kan och ska göra. Både barn och vuxna lever i detta helvetiska skrymsle, ibland totalt blottade och blåslagna, ibland gömda av skräck, skam, panik och en längtan till de Godas Värld där endast Kärlek och empati är tillåtet.
Den Världen finns det ingen som helst kompass eller GPS som hittar till så vida inte den utsatta stackaren tar kontrollen och av ren tillfällighet och tur lyckas trycka på rätt knappar och lyckas rymma till fred och frihet!
Det händer sällan.. Det som där emot händer är att förtryck, hån och fysiskt våld styr individens Liv till destruktivt tänkande, en minimal självkänsla som inte går att se med lupp, ett framtida beteende som låser in en kvävande själ, en stolthet som läggs under lock och kokar tills det antingen exploderar eller dunstar och försvinner likt Livet på väg mot den hastiga döden!
Jag vet..jag har varit där...många gånger..Jag delar gärna med mig av egna erfarenheter, denna gång dock ej så värst uppmuntrande men väl så viktigt att framställa i starkt ljus. Om inte för min egen skull så för någon annan likasinnad, en broder eller syster med kinder fårade av tårar.
Jag har ett förflutet som s.k mobbingbarn, något som satt sina avtryck och som jag dessvärre än idag dealar med. Konsekvenserna av att bli utsatt blir till ett otal och var och ens beteende kommer från något i vår bakgrund som man i dagsläget projicerar på något annat eller någon annan. Att bli ristad i barndom sätter spår i det mest negativa banor, det enda positiva är att man blir någon slags försvarare till de behövande.
Mobbing har i alla tider funnits, det har inte heller minskat för att det på senare tid har uppmärksammats i medier och olika forum. Tyvärr. Man vill gärna tro att vuxna är mogna och införstådda nog för att kunna förhindra detta helvete men vuxenmobbingen finns lika mycket och ofta på jobbet och i vardagen som den finns på skolor, fritids och dagis.
Jag anstränger mig i detta nu för att inte fullständigt explodera av tanken! Kan vi skicka folk till månen, hitta bromsmediciner för cancer borde man väl med enkla medel också kunna stoppa något som mobbing!
Det är bra att så många engagerar sig mot detta. Det är bra att det uppmärksammas, förs debatter och att man på skolor inför speciella grupper mot mobbing. Men det finns också folk som visar sympati och uppmärksammar helvetet på de mest märkliga sätt. Det räcker inte med att tycka, tänka och ha åsikter på de sociala nätverken på nätet, att trycka på gilla-knappar och tro att det ska hjälpa den stackars sate som själv blir upptryckt mot väggen och försöker värja sig mot glåpord.
Det räcker inte med medömkan. Det krävs handling. Det krävs mod. Ett mod man som frisk individ är skyldig att införskaffa och lära vidare till sin kloka och vackra omgivning. För allt är klokt och vackert från början. Den dagen det är sjukt, fult och trasigt har vi ett tydligt kvitto på vad vi själva ställt till med!
Jag har personligen en mycket bestämd uppfattning och inställning till hur och att man ska agera. Inte OM!!
Här följer ett av många exempel på hur jag visade och lärde min dotter att aldrig ta skit från någon.

För många år sen, i en helt annan stad, då min dotter var en liten "snutta" med blonda lockar svajande för vinden hände det sig att flickan med sina kompisar en dag kom hem rödgråtna och andfådda. I panikens kör snyftade dom fram berättelsen om ett gäng dumma pojkar som retas, trakasserar och våldför sig.
Min spontana reaktion kopplades snabbt via förargelsens växel direkt till minnena av ångest och förbannelse.
Efter viss tröst och ett gäng frågetecken kom så förklaringen att dessa pojkar under längre tid förföljt en del av flickorna i klassen. Tvingat och jagat in dom mot återvändsgränder och kastat både sten och tallkottar på tjejerna, under stunder av busvissling och uppkäftiga kommentarer!
Djävulen i mig vaknade, jag tog flickorna med mig ut, 5 stycken skakande små asplöv fick göra mig sällskap under letandet som slutade med framgång. Där stod dessa små, gulliga pojkar, trotsiga och inte särskilt charmiga men jag värjde mig från det Marinska utbrottet och uppmanade istället till en "lek" vi skulle genomföra. Då min ton var något i moll vågade ingen liten pojke sätta sig emot så jag delade upp flickorna i ett lag och pojkarna i det andra. De sist nämnda fick innan uppställing mot väggen plocka ihop en kasse med sten och tallkottar. För rättvisans skull fick också flickorna hjälpa till att plocka. När således kassen var full stod så grabbarna mot väggen med sina frågande nunor, öppna munnar och tårfyllda ögon och undrade givetvis vad som komma skulle. Det blev dom snart varse!
Jag utsåg mig själv till enhällig domare och flickorna ställde sig bakom ett streck ritat på backen med en hög stenar och kottar i nävarna. Tjejerna stod till en början förvånade och smått tveksamma men med domarens temperament och målmedvetenhet ställdes inga motfrågor utan matchen kunde börja!
Flickorna fick kasta och sikta på pojkarna medan jag busvisslade. När en av av pojkarna gick ner på knä och bad om förlåtelse avbröts "leken" och vi samlades under en av tallarna för reda ut hela eländet.
Det tog sin tid och det gjorde ont i mig att behöva vara så drastisk men tidigare erfarenheter har bidragit till konkret handlande som får konsekvenser att lägga till sitt minne och dra lärdom.
Det hjälpte. Dom blev goda vänner, hela gänget och det hände aldrig mer!
Jag har på senare år lagt mig i ett par sådana här incidenter då jag bor intill en skola där det ibland sker saker ingen verkar se. Jag drar mig inte för det. Det ska ingen göra.
Det spelar ingen roll hur du ingriper, bara ATT Du gör det vare sig det gäller en vuxen eller ett barn..
Om alla drar sitt strå till stacken behöver ingen i hela världen plocka varken stenar eller kottar och definitivt inte kasta det på någon heller.
Tänk på det....

Nattskiftet kommer att handla om mobbing!

Mörkret har lagt sig ute i världen, bordet i vårt kök är precis avdukat och det har ätits flottig kyckling med fingrarna och diskussionerna blev en krydda av det tyngre slaget runt middagsbordet ikväll.
Ett samtal där både mor & son enstämmigt kunde konstatera att både barn och vuxna har mycket att lära vad gäller moget beteende i ämnet som heter mobbing.
En tragisk sjuka som finns överallt, en djävuls påhitt som påträngande och ondskefullt kan bryta ner den största till att bli den minsta! På dagis, fritids, skolan, på jobbet. En helvetessyssla som funnits i alla tider och som trots uppmärksamhet från olika håll ändå överlever världens samtliga krig!
Kyckling och ris byttes mot avsmak och ledsamhet, smärtsam reaktion, minnen som väcks till Liv och en känsla av panik att detta faktiskt pågår runt omkring oss hela tiden.
Så min kväll är därmed uppbokad, spikad och klar! Tusen ord som i detta virr-varr snart skall finna sina formuleringar med tydlighet och inlevelse och med sikte på ett gott syfte ska det sättas på pränt ikväll!
Alla har vi ett ansvar, inte bara i tanke utan också i handling.
Om detta ska du få läsa här på min blogg i morgon. I detta nu avnjuter jag trygghet i mitt Hem ljuva Hem och jag tänder ett ljus för alla som behöver det. Njut av en härlig kväll om Du kan och har möjlighet.
Det är nämligen inte alla som har det....

Ska det va så ska det va. Annars kan det va!

Solen har inte slagit av till halvljus en enda gång idag, kanske är det därför ingenting heller har gått på halvfart. Full rulle snarare, med möten, folk och roliga samtal. Nån sväng förbi hemmet och kollar så att blommorna klarar sig själva nån timme till ;-) Det gör dom. Dom har nämligen stjälkar som bär dessa vackra blad i lugn och ro medan jag har både restless legs och brain och därmed fullt upp i huvudkontoret med att få det viktigaste gjort. Allt under solens inverkan. Vilken tur! Den är lätt att bli kär i och svår att bli övergiven av. Precis som i relationer där värmen är det centrala.
När den gör en sällskap åker mungiporna upp till öronen, det plirar i ögon och pirrar på alla möjliga ställen och allt blir så otroligt mycket enklare och roligare. När skuggorna övertar tillvaron är det närmast som att bryta upp från ett förhållande. Inget är längre lika inspirerande, ett mörker råder och värmen består endast av djupa suckar i vemod och sentimentalitet.
Sällan finns där ett mellanläge. Det är bra eller dåligt. Både vad gäller väder och relationer. En del använder uttrycket "hyfsat". Vad nu det betyder? Hyfsat.. Det låter mer som ett annat ord för "en-sån-där-tova-man-får-i-håret-efter-en-intensiv-stund-i-säng-halmen"..du vet ;-)
Hyfsat?!? Ok? Bra eller dåligt. Två alternativ. Svårt eller enkelt. Två alternativ. Ljust eller mörkt är också två alternativ. Hyfsat?!? Äh! Gå och köp en kam!
Idag bestämmer solen sinnesstämningen. Idag är det..BRA!
Och än så länge har vi inga planer på att separera. Ska det va så ska det va. Annars kan det va ;-)

Äntligen måndag!

En blå och kramgo' liten figur att vakna upp med en solig morgon är inte det minsta fel när vindarna blåser kalla där utanför. En tillfredsställande sömn är att tacka nattens stormar för, vinande blåst och smattrande regn blir till ljuvaste toner likt en vaggsång som leder till drömmar av bomull =)
Utvilad, frisk och glad. Känner mig som ett Kinderägg: god och full av överraskningar men jobbar på att se aningen snyggare ut. På väg till dagens första möte och jag bättrar på mitt yttre med lite glimmer och foundation vid sminkbordet som är frukostbricka denna morgon.

Jag är glad och förväntansfull den 27:e dagen i augusti.
Har ingen aning om varför och det spelar heller ingen roll.
Det väsentliga är välmåendet som jag hoppas och tror är smittsamt och därmed också färgar min omgivning. När jag i denna stund lägger grund med lite småspackel på mig själv borde jag kanske passa på att måla resten av världen i ett vackert skimmer! =)
Eller har Du hunnit före? ;-)

I mitt hus lyser ett ljus

Paret Regn & Mörker har intagit Svealand. Det smattrar på fönster och tak, viner genom otätade fönsterkarmar och sommarkvällarna kan därmed arkiveras i minnesbanken.
Ett gäng doftljus får träda in som behagande tröst och det skimrande ljuset får stå för efterlängtad romantik.
Jag låtsas att jag är två. Det blir på nåt sätt dubbelt så roligt ;-)
Ha en skön kväll och tack för Ditt besök! Vill Du kan du ta del av nya, smått påhittiga inlägg i morgon.
Minst ett par stycken...eftersom jag är två ;-)

Träffade Charlie Chaplin idag!

En lång och välbehövlig vila har prioriterats efter gårdagens roliga strapatser! En fantastisk kväll med ingredienser som vänskap, humor, musik och fest. Jag bar ett konstant leende förutom det nyinköpta fodralet som f.ö blev beundrat av många. Jag klarade dessutom av att balansera helt rätt på de höga klackarna, helt utan att göra mig till åtlöje ;-) Felfri och frigörande dans i kombination med god öl och stämning.
Det lägger jag gärna in på lördagsagendan som ett återkommande uppdrag.
Partypinglornas galenskaper tar ut sin rätt vilket givetvis gör sig påmint så här dagen efter. Dansstegen är lite kortare, slöare och inte fullt lika taktiska som föregående kväll och det är fullt acceptabelt. Det gör inget.
Jag kan gärna i sakta mak, göra så lite som möjligt och bara le åt min sociala kompetens och framgång idag. Det är skönt med roliga lördagar. Dom bygger upp självkänslan =)

Har endast glidit runt och gjort det jag känner för idag. Först lunch med en kompis och efterrätten bestod i sköna samtal om Livet i största allmänhet, på det en tur till Clas Ohlsson för inhandling av glödlampor. (Nej, jag vägrar lågenergiskenet).. Därefter en fikapaus hos en annan kompis, en av Saturday-night-fever-pinglorna från igår. Stora chokladmuffins, flera efter varandra och samvetet var som begravt när dessa intogs i full njutning och trots! När vi sitter där ute ser jag plötsligt en liten  varelse jag känner igen.. en svart, vit och brun liten sak som har en stor plats i mitt hjärta sedan flera år.
Charlie Chaplin!

Katten som kom till oss för 6 år sen som liten unge och som jag av olika skäl var tvungen att ge bort för ett år sen! En liten vän jag uppfostrat med kärlek, en speciell varelse som lärde sig kommandon likt en hund. Han fick namnet Charlie Chaplin pga den lilla speciella muschen han har.
Dagen då jag lämnade bort honom var tung och sorgsen och jag har fortfarande inte vant mig vid hans frånvaro. Han är saknad men han har det bra där han bor idag. Det fick jag bekräftat av honom själv när jag lyckligt och förvånat ropade hans namn. Han tvärstannade. lystrade och sprang sedan emot mig och såg faktiskt glatt överraskad ut, jamade och kom i rasande fart.

Det var ett kärt återseende där han pratade minst lika mycket som jag och han strök sig mot mig och spann behagligt och varmt. Lika cool som förr, lika egen och fortfarande lik mig till sättet! Temperamentsfull, envis, charmig och elegant! =)

Med en lagom dos kattgos kunde jag efteråt konstatera att han alltid kommer att vara min. När jag sedan skulle åka hem ställde han sig demonstrativt bakom bilen och vägrade flytta sig. Min väninna fick helt enkelt flytta på honom. Jag vevade ner bilrutan och sa "hej då, Charlie"....han jamade tillbaks och inte förr än jag åkt en bit kom jag på vad han sa:
" Du kommer alltid att vara min, du också"..........

Efter 40 är det bara att dra in magen!!

Vinglaset är serverat, puderdosor och mascara i ett underbart kaos på sminkbordet, formen känns fin ikväll!

Makeupen är klar, vinet har gjort verkan i lagom dos. Hej Hej Alla Glada =)

På höga klackar ska jag ge mig på utmaningen att mannekänga på krogen ikväll, iklädd ett fodral som minner om forna dagar då utbuktningar icke gjorde sig besvär. Har man passerat 40 är det bara att ta ett djupt andetag och dra in magen!! Hej & Hå!!

Men se, pricken över i:et är nu löst! Hatten är på och därmed dras uppmärksamhet till det jag har mest i, dvs huvudet!! ;-) Det blir en bra kväll. Det känns. Det syns. På solen där ute. Å kanske lite på mig ;-)
Ha en underbar kväll, kära Du =)

Party-tanterna laddade!

Ett regn hälls över Leksand idag men det hindrar inte från att ha ett gott humör och en uppladdning i form av en flaska cava, popmusik och sköna förväntningar inför kommande kväll!
Det ska firas att vi Lever, det gör sig bäst en regnig lördag i augusti på något sätt. Inte minst i goda vänners lag, en hop erfarna och vackert belevade damer som är i kontakt med hela känsloregistret vilket oftast brukar landa i djupa samtal om allt det där man aldrig pratar om annars för att sedan avslutas med en uppryckning till toner av glammig 70-talsmusik, sanna skratt och en dans som får John Travolta att framstå som en traktor på Saturday-night-fever-golvet!
Klänningen är fixad, Stevie Wonder står för det musikaliska utbudet, bubbelvinet står på kylning, alla ostarna ska serveras på silverfat, ljus tänds och jag själv irrar runt i trosor & linne i smått euforiskt tillstånd då hela Världen tycks le mot mig i denna fas av Livet =)
Det är väl en sån där "period"... ;-) Hoppas Du upplever samma känsla! Vi är alla värda den. I en låååång period. Uppåt, glatt, inga ledsamheter, optimism och allt man tar på blir till guld!
Så tänk på det om vi ses ikväll.. "Tafsar" jag på dig kommer Du att glänsa & glittra resten av kvällen ;-)
PUSS!

Stevie Wonder sjunger om mig!!

En dag med solsken i svenska lagom-portioner, en dag med med positiva överraskningar, härliga människor, caféer, shopping, jobb och en himla massa credit för väl utfört arbete!
Det är underbart med folk som tydligt visar sin uppskattning för den insats man gjort, en liten klapp på axeln, en gåva i form av visad respekt och uppmuntran.
Jag var totalt oförberedd när dessa gåvor lades i min famn och då jag inte är bortskämd med vare sig beröm eller presenter, började jag skaka som ett asplöv i ren lycka och rikedom!
Plötsligen kände jag mig som refrängen i Livets Melodi och jag är lycklig, lättad och Livets bästa vän!
Min signaturmelodi får gå på repeat ikväll.
Stevie Wonder - Isn't she Lovely
För Du vet väl att den handlar om mig? ;-)

Puss På Dig! Tack för att du uthärdar mina inlägg =) En hel massa Kärlek till Dig!

Carpe Diem själv, din late jävel!

Om Du någon gång slagit i stortån så vet och kan du det outhärdliga tillstånd som uppstår, några sekunder av ett Liv utan syreupptag, man håller andan hårt och länge, biter ihop käkarna så hårt att både Karius & Baktus blir brutalt klämda till döds, man spärrar upp ögonen till råttpittar, fortfarande bedövad av chock när man förbereder sig mentalt och förtvivlat på den smärta som man vet man skall genomlida inom kort! CARPE DIEM!
När det onda fanskapet intagit sin stulna plats i din annars så lugna kropp, är skriken oundvikliga, dunkandet i tån som sprider sig som en löpeld genom både kropp och själ genererar i en ilska och förbannelse som dessvärre ej kan undgå närmaste omgivning. Hjärnan signalerar att du har full rätt till helveteshumör och öppnar upp det fulaste och mest ingrodda ordförråd du äger. Nära och kära är inte värda vatten i denna stund och må deras förstånd råda dom att hålla både behörigt avstånd och käft!!
CARPE DIEM!
Detta genomlidande av en helt vardaglig och djävulsk händelse som närmast är att jämföra med ett oförklarligt straff från ovan, som om någon jury förkunnat domen för ett brott man tidigare begått i sin okunskap och egoism. Man sitter där på golvet efter att ha hoppat runt i tron på att det ska bli bättre, ser upp mot taket, kvider och gnäller och anser med all rätt att detta är helt oförtjänt.
CARPE DIEM!
När smärtan så småningom ger vika, när skriken lagt sig, när omgivningen under tvång försvunnit och man i sin egen ömmande tillvaro hämtar andan och stänger dörren till satans ordförråd kommer så Livet tillbaka i sakta mak och samtliga sinnen återhämtar sig och finner slutligen ro, om än i andfått tillstånd.
Man masserar och blåser och hittar tillbaka till ondskefri vardag, ser sig omkring i ett väl inrett hem och upptäcker detaljerna man annars förbiser. Skyltar och väggord med märkliga budskap:
CARPE DIEM!
Den värsta stormen har lagt sig men det blåser fortfarande kulingvindar som långsamt skall avta, men dessförinnan hinner min nyfikenhet tillstå med en och annan fråga: Vem fan har kommit på det uttrycket?!?
CARPE DIEM!
Två ord som används i inredningssyfte med ett budskap som förmodligen var menat som en slags devis att Leva efter. En påminnelse om att Nuet är det mest väsentliga. Två ord som med tiden blivit överexponerade och därmed totalt intetsägande, endast vackra tack vare det snygga typsnittet!
Med ond och ömmande tå kommer orden knappast till sin rätt. Varför har jag dom? Vem kom på dom?
En han? En hon? Ett par? Ett gäng idioter eller kanske rent av en hög slöfockar?!!?
CARPE DIEM... Fånga Dagen... Gör det själv, din late jävel!!
Smärtan har avtagit, förnuftet har vaknat och jag ser mig omkring och upptäcker fler budskap:

Det var väl ett jävla tjat!!! Kan man få njuta och fånga dagar när fan man vill?! När man har orsak! När man har styrkan! När det är meningen! Tänk att ha en levande människa omkring sig som konstant säger:
CARPE DIEM! Klara, färdiga...SKJUT!!!
Man har väl annat att göra i sitt korta Liv än att läsa skyltar och tro att det ska hjälpa mot depressioner, onda tår och allmänt påfrestande svackor! Tönterier som missat syftet och den goda gärningen. En bordskant som attackerade den norra delen av min fot gav mig denna insikt idag.
Ovanför mitt köksfönster har jag vid tidigare tillfälle själv satt upp finstilta ord, en replik hämtat ur Himlaspelet, ett budskap som jag placerar bland de vackraste:
"Det är trona, som allt skall bero på..."
Det är vackert, sant och passar exakt i storlek i mitt vita kök.
Ord....överallt. Lever vi därefter?

Jag har plåstrat om mig nu. Gjort comeback till den smärtfria Världen med en packning full av insikter, målarfärg och penslar. Jag ska radera och redigera idag! Följande kommer att stå på min vägg:
"Det är TÅRNA, som allt skall bero på..."

Otråkig torsdag =)

Ännu en dag, en totalt otråkig sådan går mot sitt slut. En färggrann dag med varmt, vardagligt innehåll att stoltsera med i rummet strax intill glamoursalen som förhoppningsvis öppnar sina portar en annan lämplig dag.
Tack för idag, kära Du! Det är skönt att veta att Du är här och trivs med det =)
I morgon är en annan dag med nya upplevelser och tankar att dela med sig av.
Hoppas Din kväll är lika förnämlig som min. Den består av en allt för länge kokad pasta, currygryta med chili i sällskap med mina marinblå ljus och en känsla av att äga hela Världen!
P.S. I love You
Ja, det är alltså kvällens film för en snart 45-årig drömmare ;-)
Sweet Dreams!

Nu ryker både bh:n och rakhyveln!

Till min förvåning upptäckte jag just denna dag, som ju inleddes något harmligt med felsägningar och missuppfattningar (läs tidigare inlägg) att årstiden nu är en annan!
Längs riksvägen mellan Leksand och Rättvik satt jag som medpassagerare i en röd liten Toyota från tidigt 70-tal som tillät nostalgiska tankar om folkvagnsbussar, kollektivboende, batikmönster, gabardinbyxor, Pontus Platin, platåskor & gamla hippies med tuttar som hängde fritt! En trivsam liten färd med uppiggande tankar på vägen hem från ett givande möte tidigare på dagen. Tankarna omvandlades till förvåning när jag såg skogen trots alla träd! Dom var beklädda med gul-röda löv som vajade för sval vind under mellangrå himmel och jag fick inom loppet av några få sekunder motvilligt acceptera att hösten nu har gjort sin entré i vårt Svea Rike!!!
Nu?! Redan?! Som om sommaren hunnits avnjutas till fullo?!
Vart tog denna blomstertid vägen, med lust och fägring stor?!?
Jag har ju knappt hunnit sitta på en uteservering och smakat av vare sig paraplydrinkar eller skummande öl och ännu värre, inte tagit ett enda dopp i Mashavet Siljan!!
Med regnet smattrande mot bilrutan såg jag upp mot himmelen, den tungt  grå och blev ännu en gång påmind om att det ju faktiskt är den 23:e dagen i augusti.
Färgväxlingarnas tid är att taga emot i både glädje och vemod!
Fyy fan!....var min spontana tanke på bredaste dalmål.
Färgerna är vackra och temperaturen ok men se, detta mörker!
Ett mörker som sänker sig som en våt filt över var mans hus där plötsligen alla lågenergilamporna slåss om uppmärksamheten i varje fönster, elbolagen gnuggar händerna varma(re) och det goda och vanliga folket får räkna kronor och köpa kubikvis med ved för uppvärmning av kakelugnar och spisar!
Där ute är det kyligt, regnigt, disigt och mörkt och i september påbörjar till förskräckelse vissa affärskedjor sin julskyltning!
Dom flesta håller sig inomhus i sina gulligt Ikea-inredda boningar med nära och kära, tänder stearinljus, kokar kalops, ser på Dobi doo och har "fredagsmys" hela veckan lång. Det ska syltas och saftas, förvällas svamp och jagas älg och umgås med endast närmast anhöriga och där inne i trygghetens vrå gosar man året ut och en bit in på nya året för att sedan planera inköp av nya trädgårdsmöbler o pelargoner till efterföljande vår. Det ska planeras i tid...med närmast anhöriga! Inga utomstående! Dom träffar man tillräckligt mycket under svensk sommartid vid sillbordet.
Fyy fan... (i min tanke på bredaste dalmål)
Hösten är inte min tid! Hösten tillhör någon annan. Hösten finns och är och jag får varje år intala mig att det är övergående. Höst är mörker och ett för mig tungt lass att bära och jag gör det motvilligt och endast för att andra alternativ icke finnes.
Som tur är bor det en överjävligt optimistisk filur i mig! Allt det onda och tråkiga finns bara för att kunna passera! Ljuset finns överallt, bara det att man befinner sig på lite olika avstånd ibland.
Stearin är bra. Det är medicin. Liksom musik. Och vänner. Och förhoppningar, fester, kräftskiva, badkar, böcker, filmer...och jag! JAG är bra =)
Å det absolut bästa av allt: När hösten säger hej väljer jag att säga hej då till både bh:ar och rakhyvlar!!
Det är ta mig fan det bästa med hösten, att jag slipper ha dessa irriterande kvinnoklädesplagg som skaver, jävlas, trycker upp tuttar under hakan och som spänner över halva överkroppen! Rakhyvlarna kastas också längst in i lådan för se, detta elände är inte heller någon rolig aktivitet att pyssla med, ens för sin skönhets skull!
Det kliar och jävlas, det skärs och svider. Superlativen har, som tydlig framgår följt med sommaren på semester! ;-)

HÖST! Dagens konstaterande och jag sitter här iklädd mysdressen, käkar rostade mackor med skagenröra, dricker svartvinbärsdoftande te, ser regnet rinna i strida strömmar, hör toner av Van Morrsion ljuda ut i högtalarna och snart tänder jag mina nyinköpta marinblå ljus... Visst låter det fint? Behagligt?
Men det är något helt annat som gagnar mina känslor av förnöjsamhet i detta nu.
Tankar av nostalgi återintar mitt lilla huvud igen. 70-talet var coolt. 70-talet är sommar! 70-talet tillhör mig i hjärtat och det bor förmodligen inte enbart en optimist i mig. Det bor nog en liten hippie där också...som låter dom hänga fritt och uthärda höst... precis som jag ;-)
Happy Höst & Happy Bröst, everybody!

Insatt & påsatt?!?!

Det kan erkännas att jag inte är något större fan av tidiga mornar. Vi är allt för stor motsats till varandra och medan jag föredrar skymningens sköna timmar omgiven av tända ljus och tankar som får sväva fritt, låter jag med ro gryningen få leva sitt eget lilla Liv under min välförtjänta skönhetssömn.
Natten har av någon anledning alltid varit tiden på dygnet där alla mina sinnen tycks vilja vältra sig i lustar och i kreativ anda som landar i konstruktivitet.
Man är antingen dag -eller nattmänniska, det är inget konstigt. Forskning påvisar att det är högst naturligt. Det känns tryggt =)
Förmodligen var det av den anledningen jag lätt och ledigt kunde sända nattradio utan större påfrestningar för kropp och själ.  Mitt ordförråd lagrar på något sätt vackra och välformulerade meningar som levereras med precision och kärlek i skön kombination under mörka och behagliga timmar.
Detta gäller särskilt också under mitt skrivande. Nätternas tystnad, mysterium och tända stjärnor sprider känslan av nyfikenhet av vad som komma skall. Det är då idéerna introducerar sig, det är då handling sker, det är då jag Lever!
Ack, ja så trött man således blir när gryningen ringer i samtliga Världens klockor och ekar likt ilsket åskdån i en övertrött hjärna som tidigare gått på högvarv! Men turligt nog är det välbehövliga ljuset räddningen efter lång sovmorgon och Livet får sin dos av både natt och dag.
Föregående natt skrevs det noteringar med rosa kulspetspenna i Bloggboken. Små uppslag och idéer om
framtida inlägg värda att fördjupa sig i. Timmen blev sen trots vetskap om att klockan denna morgon tidigt skulle ringa och påminna om den 23:e dagen i augusti.
Yrvaket med rufs i hår och mina blå endast halvt öppna serverade jag mig nybryggt kaffe, en tidning och nån timme att ta mig ur koman. Arbetsdagen inleds med kontakt med uppdragsgivare via mail.
Jag är av naturen noggrann och ambitiös och vill ge ett gott och professionellt intryck både skriftligt och muntligt vilket jag lyckligtvis är begåvad med. Just denna ovanligt tidiga arbetstimme förkunnade dock verkligheten vad som omedvetet kan ske om man icke tillåter sig vara utvilad och därmed i skärpt tillstånd.
Med en enkel rad beskrev jag att allt jag företar mig ska förberedas väl och att jag vill vara både påläst och insatt i arbetet så att jag kan utföra det till allas belåtenhet.
Jag skickade mailet, sippade på kaffekoppen och var likt en tupp stolt över att jag lyckats gå upp denna tidiga morgon för att hinna med dagens schema.
Svaret lät inte dröja på sig. Jag öppnade mailet i förhoppning om ett ok och möttes av följande skrivna rader:

" Godmorgon, Du sköna!
   Dina idéer och upplägg är super, kör så det ryker! 
   PS!  Vad gäller insättning kan vi komma överens om något som passar. 
  Påsättningen kan vi möjligen diskutera. Vem fan skulle inte vilja jobba med 
  dig?!
  Antar att du vänt på orden =) Ha en bra dag"

Det är uppenbarligen konsekvensen av det nattliga Livet! Att orden på dagtid vill jävlas och byta plats, bidra till pinsamheter och hånfulla skratt! I tröttsamt tillstånd hade jag omedvetet skrivit att jag helst vill vara både "inläst och påsatt" i det aktuella arbetet! Tack o lov, var mottagaren i detta fall en individ av humor och glimt men jag antar att jag får leva med uttrycket för lång tid!
Det ger mig ännu en anledning och ursäkt till att sova ut under tidiga mornar för att ha koll på vad jag skriver och säger ;-)
Förhoppningsvis är detta inlägg korrekt skrivet. För det vore ju ännu en pinsamhet om detta skulle uppkomma i något viktigt samlag med framtida uppdragsgivare ;-)

Rosor till Dig

Ett fång rosor till Dig som följer mig på bloggen! Det är till glädje och ger mig inspiration till fortsatt skrivande om ämnen som berör. Jag tar med stort intresse och tacksamhet del av Ert engagemang både genom kommentarer här på bloggen men också på Fb och via mail! Tack igen och Välkommen tillbaks att komma och gå som Du vill på en sida som guidar Dig både Vitt & Brett =)

Kramar// Marina

Är Du en MVG-förälder?

För dom flesta av oss är det en självklarhet att ge barnen trygghet, kärlek, uppmärksamhet, respekt och en god grogrund att stå på. En värld som innefattar allt det viktiga och nödvändiga för en minnesvärd uppväxt full av nyttiga lärdomar, sköna minnen och en familj att luta sig emot.
Föräldrar vill självklart vara de goda förebilderna, vara vägvisare och ett stöd så väl moraliskt som känslomässigt. Ingen vill förhoppningsvis varken bära eller lära ut brister som resulterar i kaos och katastrof. Drömmen består av felfri uppfostran och rättvis behandling som mynnar ut i en Kärlekstunnel där barnen med öppna armar tar emot alla dessa gåvor och förvaltar dom med äkta stolthet! En stolthet vi vuxna föredömligt har projicerat på våra älskade änglar.
Inget barn ska någonsin behöva känna saknad, tomhet, kyla och ensamhet. Alla barn har rätt till ett värdigt Liv som ska vara långt, vackert och glädjefullt. Frågetecknen ska helst besvaras med finstilta rader utan vare sig utropstecken eller citationstecken. Tydlighet, rättframhet och ärlighet är ingredienser till receptet för en god och varm relation, starkt kryddat med förtroende.
Så många vi är som så många gånger undrat om och när vi gör rätt och fel. Så många gånger detta "om" etsat sig fast i frustrerande tankar som låst både förmågan till handling och respektingivande beteende.
Det händer vem som helst, det undgår inte någon att då och då hamna i situationer utom kontroll där panik och rädslor ibland styr oss mot helvetesvägar och dess återvändsgränder. Det ingår i vuxenvärlden att förirra sig där ute på stormarnas hav ibland och att tappa greppet är nödvändigt för att kunna återta kaptensrollen.
Vi lär oss på vägen, vi lär oss av våra misstag och erfarenheter. Erfarenheter som våra barn ännu inte fått förmånen att packa sitt bagage med. För det gör dom..så småningom vare sig vi vill det eller inte.
Och dom packar och sorterar på det sätt som dom sett oss göra.
I deras ögon är vi Kungar & Drottningar! Här är vår mognad och vördnad i fokus...varje sekund!
Vi kan inte förhindra deras utsvävningar bara för att vi själva upplevt vulkaner och jordbävningar genom våra naiva pröva-på-metoder i vår ungdom, det spelar ingen roll hur mycket man predikar och moraliserar för barnen, de går ändå sin egen väg i sin naivitet med plirig blick och en nyfikenhet utan begränsningar.
Och det är bra! Att drömma, förverkliga och våga att genomföra det man tror på är positivt. För det handlar inte om att begränsa eller beskydda så till den grad att man låser igen dörrar och förhindrar den ljusa framtiden att visa sina bästa sidor för barnen. Det handlar inte om att gå före sina barn som någon slags guide och peka höger eller vänster, det handlar snarare om att gå lite snett bakom, på lagom avstånd och finnas till hands när något går fel. Precis som man gör när det lilla barnet ska ta sina första stapplande steg, jag går hellre bakom beredd att ta emot om det faller än att jag går framför och talar om vart det ska gå och sedan står som ett fån och ser det falla bakåt.
Det är min personliga filosofi. Alla tänker och handlar vi olika. Det spelar heller ingen roll att vi gör det så länge barnen mår bra och utstrålar trygghet.

Alla dessa tankar triggades igång när jag inne på en affär såg en mamma vars två småpojkar högljutt sprang runt och rev ner varenda pinal i deras väg utan någon som helst motreaktion från mamman. Inte en enda liten fingervisning om att plocka upp efter sig, inga ord som genererade i vetskap om att fel begåtts, inte en tillstymmelse till att hjälpa personalen som städade efter barnen, bara en nonchalant uppsyn, en liten suck och en promenad ut från affären som om ingenting hänt. Fri uppfostran?
FEL uppfostran, skulle jag vilja påstå! Dessa små stackare kommer knappast att veta var gränserna går, hur man visar sin omgivning respekt eller ens klara av att stå på egna ben. Den mamman går varken framför eller bakom som stöd och hon har inte bara gått in i en återvändsgränd, hon har parkerat där!
Det gör ont i mig när vuxna inte kan se längre än så, när man inte kan ta ansvar och av både snål -och dumhet inte delar med sig av gott uppförande till kommande generation.
Det finns säkert värre saker att hetsa upp sig över när det kommer till behandling av barn, både fysiskt och mentalt. Absolut! Men det är inget jag tänker fördjupa mig i här. Alla bitarna hör samman och bör sättas ihop med sunt förnuft för att uppnå harmoni. Man ska berömma och uppmuntra likväl som man ska sätta rimliga gränser och ge ett hum om vett & etikett. Det mår man bara bra av. Barn ska må bra och vara lyckliga. Det är vuxnas plikt att se till den saken.
Det är inte så märkvärdigt eller komplicerat.....
Det är Kärlek och kan resultera i ett MVG inslaget i silkespapper som en liten framtidsgåva av ditt barn!

Änglarnas sammanträde

Det brukar hållas Änglamöte varje onsdag förmiddag, ett litet gnistrande sammanträde där jag har äran att få vara ordförande. En Ängla-agenda för både hjärta och själ =)

Naturligtvis fotas det i pauserna men det är svårt att få alla att se in i kameran samtidigt ;-)

Men säger man "peace" istället för "cheese" så får man allas uppmärksamhet!

Fikapaus och uppladdning inför fortsatt möte.. En del tar som synes en liten siesta =)

Andra håller igång, sjunger, spelar & klappar takten..

Jag bad dom posera och dom lyckades ;-) Nu är det dags att slutföra mötet innan lunch. Därefter är jag på språng till andra möten som idag handlar om inredning för hela slanten! Siljans Bomässa står på schemat.
Återkommer med fler inlägg under dagen. Du är så välkommen tillbaka! Ha en bra dag så länge =)

Johnny Depp fyller upp drömmar!

Drömmar är nyttiga, sköna, avkopplande, nödvändiga och sällan sanna men bidrar med styrka för att utstå just sanningar och verkligheter som inte alltid är varken enkla eller roliga att uthärda.
Drömmar är för ensamstående närmast ett måste för att inte glömma tvåsamhetens små mirakel & under!
Jag drömmer ofta..och mycket! Om det mesta..för det mesta!
Där finns inga gränser och ingen som sprider ut sina åsikter och sätter käppar i hjul,  det finns inga som helst konstigheter, alla talar samma språk, kommer alltid överens, begraver svartsjuka och dåligheter under stora berg av röda rosor, där skiner alltid solen och fåglarnas kvitter överröstar jävlarnas dånande kör och inte heller finns några begränsningar eller fördomar, alla bara är och låter allt vara som det är.
Man hånglar, fumlar, stakar sig, ramlar, reser sig, begår några misstag, glömmer och förlåter.
Framför allt kan man förföra vem fan man, vakna upp där man känner för och lyckligtvis ångrar man aldrig något, ingen ångest, man är bara nöjd och stolt över sina val och kan tänka sig göra om allt igen!
Drömmen är ett fantastiskt Land och ikväll går jag och lägger mig med Johnny Depp! Bokstavligt talat..
Han kommer inte heller att ångra sig ;-)

Jag: En finn-pajsare som egentligen skiter i hockey

Som tydligt framgår är det numera blått & vitt som regerar vad gäller inredning i hemmet och med inspiration från mitt eget namn får det gärna luta mot det mer marina =)
Idag tog jag beslutet att lacka om min barpall i zink. Den blev vit och passar minst lika bra i köket nu som tidigare. Det är ett enkelt och billigt sätt att förändra och skulle jag mot förmodan ångra mig är det bara att spraymåla om den. Zinkfärg finns också på vanlig sprayburk.
Under tiden jag koncentrerat stod och målade ute i verkstan tidigare idag, såg jag i periferin hur människor passerade blå-vitklädda med målet mot vår Arena. Hockey, förstås! Inget jag själv är särskilt intresserad eller imponerad av men tanken slog mig varför jag kanske omedvetet gillar blå vitt:
Jag har ett ursprung i Finland var ifrån min morföräldrar kommer, jag jobbar just nu som inredare åt en av Leksands mest kända fastighetsbyråer, vars logotype är blå-vit och jag förbereder mig just nu inför Siljans Bomässa i Tegera Arena i september där färgerna jag jobbar med är..ja, just det! Jag bor i Leksand där LIF:s färger är precis de samma! Dessutom är min himmel alltid blå, om inte i Verkligheten så i Drömmen ;-) Så skulle det kunna vara.. att jag omedvetet lever i en Blå Värld helt enkelt =) Hur som helst är färgerna tilltalande, svala och vackra.

Zink är också väldigt fint, jag äger massor av det men ombyte förnöjer! Så här såg den ut på förmiddagen idag..

Förändringen genomförd och nu är den vit, torr och klar att sitta på vid köksbordet. Risken med att spraymåla är att man går över ALLT i sin väg! Det är enkelt och snabbt gjort, det torkar fort och blir väldigt snyggt. Att måla med pensel lämnar ofta spår men spray ser mer fabriksgjort ut. Vi får väl se om nåt mer blir vitt innan dagen är slut ;-) Än så länge sitter jag bara ute i trädgården och betraktar en himmel som faktiskt är...blå ;-)

Man kan komma långt på en femma!

Från gårdagens Loppis-turné där jag även hittade dessa små skålar med tillhörande porslinsskedar. Jag missade helt enkelt att fota dom igår då jag tydligen snabbt ställde in dom i skåpet ;-)

En femma per del fick jag ge och det var det verkligen värt!

Små, vackra och praktiska! Dom kommer att användas flitigt i köket =)
Välkommen tillbaka in igen! Jag uppdaterar sidan minst 2 ggr dagligen med både inredning och annat som är värt att läsa om. Jag är glad att Du är här =) Tack!

Loppis hela dagen blå!

Jag och en vän fick ett roligt infall och åkte helt oplanerat ut på en liten Loppis-turné idag. Fyra olika ställen hann vi med och lyckligtvis gjorde jag små roliga fynd i det numera blå temat jag valt i mitt hem.
Bilderna här ovan med vackra änglar och barn hittade jag också för en billig peng =)

Jag gillar köksgrejer i emalj och hittade två stycken burkar med lock i blått och vitt på det ena Loppiset..

Muggarna som ser ut att ingå i samma serie, fann jag faktiskt på ett helt annat Loppis! Glad blev jag =)

Nu ska jag bara hitta lämplig plats åt de blå-vita sakerna. Just ikväll får som stå på borde och bara vara vackra och vänja sig vid nya hemmet ;-)

Änglarna hittade sin plats direkt! Vi funkar bra ihop och värmer på en kopp te i skymningen =)