Är Du som alla andra? Dvs Dig själv..

Att vara sig själv är en strävan vi alla har, ingen vill efterlikna någon annan, man vill framstå som stark och annorlunda, unik och helt egensinnig. Fan ta den som inte står upp för sig själv och sina åsikter, som vänder kappan efter vinden och agerar idiot av påverkan från omgivning!
Det verkar så enkelt att vara sig själv. I alla lägen. Så naturligt. Så okomplicerat. Bullshit!!
Ingen är sig själv mer än i sitt egna sällskap där ingen sätter sig emot åsikter, beteende och agerande.
Möjligen när du sitter på skithuset och trycker, petar näsan när du kör bil, luktar dig själv under armarna och gör små hemligheter under täcket.
Att vara sig själv är att låta den absoluta ärligheten råda, sätta gränser i de mest svårhanterliga situationer och inte låta sig skrämmas av åsikter som budats från djävulen själv.
Det är så vi alla vill vara. Jag också. Jag har provat. Det ger inga extra poäng. Inga fler vänner att bjuda in på cocktail-partyn, ingen större beundran, inte heller ger det någon anledning till att starta en fanclub.
Det gör inget. Jag vill inte ha nån. Jag vill må bra och för att göra det tillåter jag mig att vara mig själv när det passar mig, när jag behöver och kan. De gånger jag inte är mig själv visar det ju faktiskt också en sida av mig, att jag på något sätt vill och klarar av att vara som alla andra...också.
Det är inte fel. Varför är det så fint att vara sig själv och så fult att vara som alla andra? Vi är ju alla människor och i grund och botten är vi ju rätt så lika. Det är åsikter som skiljer sig, bakgrund, barndom och uppfostran. Men i känslor och tänk har vi alla något gemensamt och vi strävar alla efter samma mål:
Att bli respekterade, älskade, sedda och hörda.
Något att ha i åtanke nästa gång du begär att någon ska vara sig själv..
personen ifråga kanske vill vara som Du ;-)