onsdag 19 september 2012

Bäddat för nerdragna persienner

Pedant är mitt förnamn. Det missade prästen under dopet. Eller så glömde mina föräldrar att uppge det.
Ju mer ordning i min omgivning desto mer harmonisk är jag.
Det sägs att om man kräver ordning och reda i sin vardagliga tillvaro så råder förmodligen ett känslomässigt kaos inombords. Det skulle jag kunna skriva under på. Det kan nog ligga en obekväm liten sanning i det.
Det märkliga är bara att det pedantiska syns bara på ytan, dvs i mitt hem står allt uppradat som i en butik eller en utställningsmonter men öppnar du ett skåp eller en låda ser där ut som rena helvetets egna kaos för det stackars ögat. En gång sa en vis man att jag skulle ta en extra titt på det där stökiga innehållet..länge.
Han hade en teori om att det speglade mig själv på insidan.
Så jag kollade motvilligt och länge, lät ögat registrera all skit och oreda. Så mycket att sekunder blev till minuter och tillslut timmar. Min nyfikenhet ville rota i stöket som visade sig innehålla överraskande mycket prylar jag inte hade en aning om att jag ägde!
Där satt jag på en pall av zink, beskådade prylar och ägodelar. Allt från en gammal hålslagare jag stal på högstadiet 1982 till tuber med Karlssons Klister, silvertråd, häftstift, munspel, pennor, tamponger, spik i olika storlek, linjaler, nån pryl jag inte kunde identifiera, ståltråd, gamla automatfoton, färgglada pärlor, en hammare, tejprullar, häftkuddar, trådrullar....jag stannar där. Jag har inte ens kommit till hälften av innehållet i denna lilla, lilla låda. Jag drog igen den. Rätt nöjd med en del upptäckter men kvar i tanken fanns orden som  den vise mannen sagt. Kaos...
Jag ska testa hans råd. Att städa, sortera, rensa och kasta. Under tiden uppladdning pågår tillåter jag mig att öva på högar av disk och obäddad säng. Ett helvete för frk Pedant men nödvändigt för lust och styrka inför kommande utrensning både "lådligt" och själsligt.
Jag lider en aning när sängen står obäddad och dagsljus stängs ute. Men en liten del av mig ler och myser då Frk Pedant får sig en liten känga för sin påträngande existens och obehagliga närvaro.
En övning minst lika krävande och jobbig som att vara ute och jogga.
En övning som istället bidrar till vettiga tankar och en skön stund att blogga ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar