måndag 24 september 2012

Björne, Snigel & Baloo.. Snart på Efterlyst!

Jag brukar träffa mina barns favorit från förr: Björne som sitter mjukt placerad i en varmröd fåtölj i de undre gångarna mellan SR och Svt. Vi kramas ibland, mest för bildbevisets skull då jag med stolthet visar upp det för mina numera stora barn som mest skakar på huvudet åt det och förmodligen förträngt minnena av Snigel och gänget. Jag gillar honom, mest för hans röst som ifrån början tillhörde Jörgen Lantz men också för att han tillåter sig att vara lite smått korkad och ställer sanslöst knasiga frågor därefter.
Min son hävdar att det är för att han är gjord av tyg som han är så korkad. Det ligger möjligen en sanning i det. Ord innehållande "tyg" är inte tillförlitligt. Sattyg är ett exempel.
I min smak är Björne dock, just pga sin snällhet lite för mesig och lättpåverkad. Man skulle enkelt kunna förvandla honom till en toffel i ett "nafs" eller manipulera honom till att bli Djävulens bästa kompis, ledare för ett mc-gäng eller kanske rent av till en brottsling, tillrufsad och tovig, en skjutbenägen skitbjörn på Efterlyst hos Hasse Aro. Han har inte vettet att säga ifrån utan stöttning från sin jävla snigel, en patetisk liten hang-around! Han har för taskigt självförtroende, han behöver hjälp!
Snällhet är inte alltid till fördel. Snällhet missbrukas så förbannat. Dumheten sätter sig lätt över snällhet och den rara saken blir oftast nedtryckt för att förmågan att säga emot inte ligger särskilt nära till hands.
Om endast hjärtat talar, om rösten är ljus och frågetecknen står som spön i backen är det ett perfekt föremål att styra och ställa över för övriga som inte besitter snällhet i kombination med visdom.
Björne är rar, utan fördomar och elakheter. Han vill alla väl, är rättvis och lojal. En riktig drömkompis. Men jag har aldrig hört eller sett honom sätta gränser. I hans Värld behöver man uppenbarligen inte det. I min Värld är det en nödvändighet för att kunna hantera Verkligheten även i motvind.
Många gånger när jag såg programmet i sällskap med mina barn minns jag väl att jag tänkte just det. En björn som är en mes! Jag såg det inte särskilt många gånger, just därför. Han är inte direkt någon man skulle placera som dörrvakt på varken inneklubbar eller bystugefester.
Jag föredrar någon som tillåter sig vara lite plump ibland, som vågar göra bort sig, bjuda på misstag, skrattar och besitter en humor som når hela vägen fram till förståelse och empati.
Baloo är av rätta virket! Ständigt glad, en röst som tilltalar i något lägre och basigare ton, lite småklumpig men kompenserar det med vettiga ursäkter och med hjärtat på rätta stället. Han begår dom där typiska misstagen men kommer alltid på sig själv och sonar för det på sitt sätt. I huvudsak kan han skratta och sjunga en till obegränsad glädje och han skulle göra sig perfekt som Livvakt, utrustad med kokosnötter. levande myror och oskalade bananer.
Å andra sidan skulle jag av nyfikenhet vilja föra samman dessa tre, för att se hur det artar eller urartar sig.
Jag kan se det framför mig: Björne i skinnväst raglar in, slår ramen i bardisken, lägger huvudet på sned och frågar Eva i baren.. Hu-hu-hu gör man nuuuu rå?
Lilla Snigel kryper runt i sakta mak som hang-around och inväntar efterlängtad befordran genom olagligheter som får övriga snigelsläktet att förneka all kännedom om honom. Baloo är ordningsmannen med full koll på läget och skrattar högt och hejdlöst varje gång någon nämner namnet Fadde, vilken han en gång snodde Linda Rosing ifrån endast för att lära sin tafatte vän Björne, lite sexulalkunskap.
Jag skulle kunna tänka mig att vara på den baren, just då. Jag skulle nog prata lite vett med Björne, ta en svängom med Baloo och äta Snigel med vitlök till efterrätt!
Snacka om att göra någon en Björn-tjänst :-)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar