Leif GW kan påminna om mig när jag har PMS!

Jag hyser, som så många andra, stor beundran för Leif GW Persson. Hans kunskaper i kombination med självkänsla kan få vem som helst att önska att man kunde få flytta in i hans huvud ibland. Bara för att få se vad det egentligen är som pågår. All respekt till denne herre som sällan begränsar sitt åsiktsregister, som aldrig stryker någon medhårs eller vänder någon kappa efter vinden.
Hans personlighet är ju faktiskt något ganska enkel att gilla och i de program han medverkar drar han onekligen till sig en stor tittarskara som himlar med ögonen av olika orsaker.
Kul i nån timme..men hur är han att jobba med?
Jag beundrar Camilla Kvartoft, en kompetent programledare som utstrålar både seriositet och glimt i samma paket. Man kan ibland skymta hennes uppgivenhet och ibland känslan av nervositet, när GW är på sitt sämsta humör. För det lyser rätt igenom och han själv tycks skita högaktningsfullt i det!
Har han haft en dålig dag verkar det inte bekomma honom alls att vi andra märker det. Som tittare är det enbart roligt, som människa känner jag empati för både henne och honom och inte minst igenkänning.
GW påminner otroligt mycket om mig när jag har PMS.
Det suckas, fräses och man avbryter frekvent sin närmsta omgivning med ett vokabulär man senare själv blir mäkta imponerad av.
Camilla tycks kunna ta honom med en snygg nypa salt. Vet fan hur det skulle gå om jag o GW skulle sitta på samma redaktion när PMS-klockan börjar ringa.
Det skulle förmodligen bli underhållning på både hög & låg nivå och det skulle knappast räcka med endast en sändningstimme.
Frågan är om jag skulle stå ut med honom på min fritid? ;-)