Ibland är jag pastell och ibland helt hopplös!

I perioder är Livet helt fantastiskt och allt positivt fullkomligt sköljer över en med allt från tur i spel och Kärlek till medvind i seglen vad gäller karriär, vänner, storsinta planer och förverkligade drömmar.
Där man i sin lyckade Värld drar till sig allt av ljus och välgång, där timingen alltid tycks stämma överens med alla initiativ man tar! Man märker knappt de stora och tragiska rubrikerna i kvällstidningar, man hör endast det negativa nånstans där ute i periferin men tillåter sig inte att dra till sig det negativa. Det ger ytterligare styrka att engagera sig i problem på rätt sätt och med en inställning som inte förtar allt det positiva. Man mår bara bra och kan konsten att njuta av det fullt ut. Jag vet.. jag har varit där.
Framgångsrik i jobbet, hyfsat bra inkomst, roliga vänner, fantastiska äventyr, Kärlek i massor och en humor som aldrig någonsin sinar.
Allt tycks vara av ljus och pastell och denna fantastiska tid i Livet skulle man önska fanns där för evigt.

I andra faser blir man ofrivilligt påmind om Livets berg och dalbana, där dalen kan liknas vid djävulens lilla partynäste bestående av motgångar, otur och en orkeslös tillvaro. På en botten kisar man mot en himmel som tycks allt för långt borta att nå. I hopplösheten finns inga lösningar, där ligger endast svaghet och ett litet uns av självkänsla på bristningsgränsen och en spräckt röst som desperat ropar efter hjälp.
Man är så liten och ensam vid dessa motståndens tillfällen.
Man kämpar för överlevnad i sin känslomässiga underminering och ingen positiv tanke i Världen tycks hjälpa en på fötter igen. Då ser man inget ljus. Då ser man de tragiska tidningsrubrikerna, man tar till sig det negativa och undermedvetenheten styr och ställer tills tårar och sorg är ett faktum.
Man drar på något märkligt sätt till sig ännu mer av elände trots drömmen om något mera värdigt.
Allt tycks vara av mörker och ondo och denna fruktansvärda tid i Livet skulle man önska vore en mardröm att sakteliga vakna upp ur.

Det sägs att man styr sitt Liv och Leverne på egen hand. Att yttre omständigheter endast är föremål att påverka med eget sinne. Det låter enkelt. Jag tror jag gör det. Nu med en gång!
=)
Eller också stannar jag kvar med samma uthållighet på botten som jag har i min ägo då jag står på toppen.
Kan man åka ner borde man rimligtvis också kunna komma upp igen.
Just idag läser jag mörka, feta rubriker om upplopp bland ungdomar i Göteborg vars tidigare handlingar bestått i största överskridning av gränser vad gäller privatliv och integritet på nätet.
Just idag hjälpte jag en dam av äldre årgång som halkade och blev utskrattad istället för hjälpt av sin omgivning.
Just idag var min bil lika insnöad som en Sverigedemokrat.
Just idag har jag fått fönsterkuvert med otäcka siffror.
Just idag blev jag sjukskriven av en läkare vars hälsa brast i form av akut gallstensanfall. Just idag blev även en doktor en människa som kan bli sjuk!
Just idag föll mörkret tidigare än vanligt.
Just idag känns det lite motigt och utsiktslöst.
Just idag är jag inte pastell. Jag är hopplös.
Just idag är jag lite uthållig, sugen på tålamod och vet nånstans djupt där inne, att botten kan vara en bra grund att resa sig på..
Vi får se hur det ser ut i morgon.

Förhoppningsvis en liten mjuk skymt av lite pastell och en större del av Kärleksfull godhet  =)