Ge Ditt Barn en nykter Jul!

Är det ok om jag blir full ikväll?

Har Du någonsin ställt den frågan till din son/dotter?

Jag antar att din spontana tanke svarar: ”Absolut inte”!! Så kan man inte fråga ett barn! Det vore omoraliskt och högst olämpligt.

Det är oftast den direkta tanken när detta känsliga och tabubelagda ämne berörs. Det är egentligen ingen hemlighet eller för den delen inte heller ovanligt, att alkoholen styr många Liv och drabbar vår omgivning på sådant sätt att den påverkar i den mest negativa riktning som möjligt är, inte minst för de viktigaste vi har: Barnen!

En förskräcklig dubbemoral intar dessvärre vårt förnuft. Vuxna kan ta en sup eller två, eller rent av flippa ur totalt i sann djävulskap samtidigt som vi predikar rätt och fel för våra söner och döttrar, ingen av oss vill se sitt barn börja missbruka, göra det till en vana som sedan blir till en helvetisk ovana!

Det sägs att det är en ärftlig sjukdom och så kan det möjligen vara men vi kan påverka i en ljusare riktning med vårt eget beteende och därmed förmildra ett elände.

Det verkar vara det mest bekväma för en vuxen att sopa det hela under mattan och låtsats som ingenting. Någonstans verkar vi tro att det vi inte ser eller hör heller inte finns. Det är en vuxen människas stora handikapp! Där tragiskt nog våra barn är oerhört uppmärksamma och har full koll och insyn, där faller vi vuxna i vett och sans.

Ingen vill tala om det öppet, det är till viss del förståeligt. Alla vill må bra och visa den bästa sidan utåt och oftast tror man i sin egen dumhet att man är ensam om problemet.

Innerst inne vet vi nog alla att så icke är fallet.

Jag hittade följande statistik på vardguiden.se

”Alkoholberoende är den vanligaste formen av beroende- och missbruksproblem i västvärlden. Ett tecken på beroende är att du tål mer och mer. Det finns olika behandlingsmetoder mot alkoholism. I Sverige beräknar man att 330 000 personer är alkoholberoende och att 780 000 har ett alkoholmissbruk, det vill säga återkommande problem till följd av sin alkoholkonsumtion. Vidare bedöms en miljon personer ha en riskabel alkoholkonsumtion. Det är få som söker vård för sina problem.”



Vidare fann jag detta på beroendelinjen.se

”En person med medberoende påverkas och är upptagen av missbrukarens mående, sjukdom, och vad den drogberoende gör och tänker. Den medberoende låter sig styras av missbrukarens känslor och beteende. Medberoende kan utvecklas till en känslomässig osjälvständighet. En anhörigs känslor kan vara så tätt sammankopplade med missbrukarens känslor att den anhörige förlorar kontakten med sig själv. ”

Alla har vi detta i vårt medvetande, en information man gärna lagrar i hjärnans stora gömutrymme, väl nedpackad i lådan markerad ”Dåligt samvete”. Den vill ingen röra eller ta del av. Den får gärna ruttna och försvinna men se, det gör den inte! Den står där, orörd och ful och den överger Dig aldrig, detta äckliga innehåll som man själv lagt så fint på en botten av lögner!! Den stinker och osar. Påminner om innehållet så till den grad att man antingen väljer att deala med skiten eller fortsätta supa skallen i bitar för att slippa konfrontera pisset som ändå beror på någon annan sate. För det kan ju aldrig vara ens eget fel!?!
Tro nu för allt i Världen inte att detta är någon slags moralisk predikan från mitt håll! Jag är inte på något sätt Guds bästa barn. Jag kan ärligen erkänna att jag själv utsatt mina egna för fadäser och jävelskap och fått sona ett flertal gånger för detta. En uppgift som är bland det svåraste och tyngsta att genomföra i ett värdigt Liv.
Missbruk av olika slag finns sedan tidigare i min släkt och familj varför jag utifrån egen erfarenhet vill och kan göra min röst hörd i ämnet. Denna erfarenhet och lärdom har medfört en medvetenhet vad gäller mitt beteende och respektfull kärlek till mina barn. Dom har sett mig full, flera gånger. Dom har serverat mig sina åsikter och jag har, tack o lov, anammat dessa i djupaste allvar och respekt. I min egen, härliga berusning ser jag hela Världen ligga för mina fötter. Mina barn däremot, ser endast en värld som går under!

Idag är jag mån om att visa denna självklara respekt, att vara en bra förebild som inte vilseleder mina älskade. Jag kan dricka något glas vin i sällskap med barn i goda vänners lag men jag är oerhört vaken och skärpt inför den omvandling av min personlighet som faktiskt sker under drickandet. Därav har jag också blivit en människa full av kontrollbehov vilket kan upplevas som negativt för en del. I mitt fall är det nödvändigt för fortsatt moget och vuxet beteende. Ett enda snedsteg och jag kan ha påtvingat ett barn det minnet som han/hon får söka hjälp för senare i Livet. Det har jag ingen som helst rätt till! Jag har bara skyldigheter och dom ska förvaltas med både vett, Kärlek & mod!

Det är för mig som för många andra, både gott och roligt att dricka lite vin, ta några öl, bli lite glad i hatten, få danslust och plötsligen få modet att säga allt man känner. Det får man göra, det bestämmer man själv och det gör jag också emellanåt. Jag är människa. Som Du. Men i ett sammanhang som utesluter barnen. Och vi tillsammans borde öppna den där lådan, göra en känslomässig inventering och värdera det viktigaste vi har i vår Framtida Värld: DE ÄLSKADE BARNEN!!
Julen är för många Kärlekens och Gåvornas Tid medan det för andra, inte minst barn, är ett helvete som kan liknas vid Jordens undergång!
Så till Er, alla Mammor & Pappor: Se förnuftet, ta det och ge det av respekt och omtanke.
Ställ en enkel och rak fråga till Era små förväntansfulla Hjärtan till barn:
Är det ok om jag blir full av Julmust ikväll? =)
Det är förmodligen den bästa julklappen ever!