Några dagar blåser motvindar och ensamhetens kyla isar likväl i kinder som i hjärta. Idag är en sådan dag, där oinbjuden offerroll försöker ta en stor och påträngande plats för att utnyttja det nyligen uppkomna tomrummet med frågetecken och salta tårar, en längtan till omgivningens förståelse och medkänsla.
Jag anstränger mig hårt för att bekämpa detta känslomässiga tillstånd, där moral och vilja är i krig mot varandra. Medlare i detta läge är inget att föredra. Endast en lugn betraktare som tar till sig lärdom och undviker onda människors beteende är att memorera för gott fortsatt Liv. Trots goda och kloka tankar agerar känslan på eget kommando och intalar hämndlystenhet att regera och leverera rättmätiga straff. Jag är mentalt blockerad i en slags fyrvägskorsning där total blackout förhindrar mig att styra åt rätt håll. Det blev tvärnit och varningsblinkers på. I stundens hetta är det enklast att följa onda tankar, så länge det stannar vid det. Men hjärnkontoret sänder mig en idé om hur denna korsning omvandlas till en lätthanterlig rondell där tvärnitar och varningsblickers blir till överflöd. Dock hyser en enda liten jävlig tanke förhoppningar om att odrägliga pösmunkar och härmed idiotförklarade ärthjärnor skall möta synd och brinnande eldar!
Tillåt mig tända dem!!!
Jag har inte hunnit landa riktigt än.. jag jobbar på det.. jag letar luft och lagom djupa andetag.. och försöker omdirigera småjävlarnas trafikerande där man tar sig friheter att överträda både parkeringsförbud, fortkörning och framför allt ÖVERKÖRNING! Jag låtsas vara en slags Livets P-vakt som utfärdar en bot för varje förseelse där min personliga styrka blir krockskadad.
Jag kallas Satan på Gatan!
När lugnet närmar sig inser jag bristen på vishet i ondskefulla önskningar. Så energikrävande att Dalakrafts elräkningar framstår som en liten piss i havet i jämförelse med de notor som skall betalas med dåligt samvete plus ränta. Jag blir med detta omvänd, så helt och fullt...Men en enda liten jävlig tanke etsar sig fast i elakhetens sotiga skugga. Jag ignorerar den, så som jag hoppas att inte Sankte Per skall göra när jag nu beslutat att skicka honom en vänförfrågan! Jag hoppas innerligt han vill adda mig, se mig och bevilja mig ett VIP-kort den dagen Jordelivet överger mig.
Vi skulle tveklöst bli bra samarbetspartners, vi skulle kunna starta eget vaktbolag, Himmelrikets Portvaktsbolag (HP) som släpper in dom som har tillträde. Jag kan lipa åt Reinfeldt när nystartsbidrag är ett vagt minne blott och endast rekrytera de som i sitt Jordeliv levt under a-kassans, försäkringskassans och aktivitetsstödets regler och förmaningar. Också de som i Kärlek och Vänskap stöttat i ärlighetens tecken. Oetiska och plumpa chefer finns inte på Himmelens arbetsmarknad, så icke heller piedestaler prydda med översittare utan egentlig befogenhet. Där tillåts nämligen inte att pissa in revir, bära för stor kostym eller signera krognotor för egen vinnings skull.
Bitterhet och sorg kräver sin vulkan för vidare gång genom vackert Liv med framtid i ljus och skimmer.
Singel i 15 år. Arbetslös i 5. Och Livet som går så fort.
Jag har landat nu. Börjat andas. Jag kan t.o.m. le åt skiten =) Ta nya tag och acceptera nedgången som snart förhoppningsvis blir till motsatsen.
Jag ska laga mat nu. Vara som vanligt. Det får bli nån slags gryta. Jag ser en etikett på en flaska på bänken:
HP.... Jag ler =) Igen...
Det måste vara ett tecken från Sankte Per!
Jag står tacksamt kvar med båda fötterna på jorden så länge jag får. Men det känns bra att veta att jag någon gång kommer från en schysst arbetspartner både bakom och framför Pärleporten ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar