Respektlös och rökfri

Jag och mina grannar bor intill en skola med elever från lågstadiet till gymnasienivå. Bakom huset finns en gångväg där elever dagligen passerar både till och från skolan. Det medför givetvis något "livade" konversationer och ljud från trimmade moppar men med tiden blir allt en vana. Det som blivit lite av ett gårdsproblem för en del här, är att ungdomar kommer in på gården för att använda den som rökruta. Det har hittills resulterat i en gård som liknar en större variant av askkopp och en stämning av fritidsgård. En del har valt att meddela hyresvärden var på dessa har tapetserat våra vackra k-märkta träkåkar med fula anslag om att rökning är förbjuden på gården! Naturligtvis också med tanke på brandfaran.
Jag vet inte riktigt vad som ser för jävligast ut om jag ska vara ärlig. Inte löser det några problem heller då dessa små fula förmaningar fullständigt ignoreras av de unga. Who cares?!?
Vi som bor här röker faktiskt också på gården!
När jag var ung fanns rökruta på skolgården att tillgå men då fanns å andra sidan ingen åldersgräns för inköp av cigaretter. Det förbudet är ju som allt annat, både på gott och ont. Cigg får vem som helst tag på i alla fall.
Bror Duktig-landet Sverige ska vara med och peta i allt. Med förbud, böter och förmaningar som förmodligen alltid kommer att finnas. Det förändrar inte det faktum att ungdomar går sin egen väg och tycker att allt vuxentjat är överflödigt och rent fjoll. Jag förespråkar personligen inte intag av varken nikotin, alkohol eller narkotika för de yngre små Liven vi har på denna jord. Men förbuden får oftast motsatt effekt, åtminstone vattnar man trots och nonchalans hos de yngre. Jag minns själv. Jag var likadan. Förmodligen du också =)
Dessutom tycker jag att ordet "ungdomar" har en negativ klang. Lite smått rasistiskt i mina öron. Vissa tycks endast se en grupp kortväxta främlingar som lever ett Liv utan vare sig erfarenhet eller moget beteende. Dessa väljer vi andra att kalla "ungdomar"som på något sätt suddar bort individens existens. Är inte dom människor som vi?!? Jag brukar med glimt, kalla de yngre för mini-människor ;-) Inte för att på något sätt förminska eller leka stor och stark, mer för att det klingar skönare i örat och för att understryka ett uns av både humor och respekt i det. Det brukar funka. Det gjorde det för ett tag sen.

Jag råkade se två tjejer och en kille som intagit gården, så bolmande att våra skorstenar endast framstod som överflödig dekoration! Av osäkerhet tystnade deras konversation när jag passerade och blickarna satt som etsade i backen. Ena tjejen lika blond som ett glas mjölk, den andra i morotsfärgad kalufs och grabben piercad i både ögonbryn och läpp. Jag sökte ögonkontakt men misslyckades i första försöket och valde istället att gå fram och säga hej. Skamsna blickar mötte min och det högljudda utbyttes mot osäkra stämmor och ett darrande hej tillbaka. Jag kände deras mentala förberedelse på utskällning. Jag tyckte nästan synd om dom så jag log stort, ville avdramatisera hela situationen och förklarade att jag bodde här, tog fram en cigg och frågade om jag fick göra dom sällskap. Häpna och med glittriga, spacklade ögon sprack leenden upp och lättnaden tycktes föra in gänget på den sällskapliga och pratsamma vägen. Jag sa lugnt att rökrutan egentligen inte finns här och att fimpar inte så uppskattat och bjöd sedan in till mitt bord och stolar där min askkopp stått sedan länge. Tveklöst hängde dom på och under lång tid pratade vi om skolan, livet och vädret. När osäkerheten avtagit och stämningen istället var avslappnad hade vi blivit tjenis och polare och hela gänget kommer hit då och då på sina håltimmar. Ett gäng mini-människor som sitter i mina möbler.
Inte en fimp på backen, inget skrik, ställer alltid i ordning efter sig och problemet är som röken självt, helt bortblåst, också till grannars glädje =)
Så enkelt. Så kul. Att man får så mycket tillbaka om och när man ger till någon. Rökningen i sig är farlig och fan och hans moster. Det skiter jag i.
Jag anser att Livet utan Respekt är ännu farligare..