Pensionärshumor & Rabattkuponger

Det är något speciellt med att handla på förmiddagar. Det är en kundkrets som består av långsamt framåtgående individer och eventuellt kan man också möta någon skolelev som under håltimmen smiter iväg för ett och annat godisinköp. Det är en del av Livet där man inser att ultrarapid och slowmotion är mer än naturligt. Det är en rättighet. Tankeverksamheten tycks ligga på viloläge och kommentarerna därtill är som hämtade ur en fars av Stefan & Krister.
Det är någon oförklarlig aura runt de äldre, smått framåtlutande människorna. Dom har plötsligt nått nivån i Livet där allt tycks vara tillåtet och där hämningar inte har någon existens. Blygsamheten är förstoppad!
Att jämföra med små barn som lever i ett nu utan som helst tanke på framtid, som intar en slags naivitet och barnslighet, en rättframhet alla bara drömmer om att få vara i närheten av.
Ibland är den plump, ibland rent av riktigt rolig.
Det var inte så länge sedan jag mötte ett par av äldre modell, där mannen sakteliga skruttade framåt med hjälp av sin rullator och kvinnan gick strax framför honom. I min omtanke gav jag honom ett leende och fick ett tillbaka och precis när jag passerat honom släppte han en brakskit som dånade mellan husväggarna!
Jag blev lika chockad som duvorna vars vingslag fläktade runt mitt huvud i uppriktig panik. I ett försök att hålla god min i några meter till, såg jag ingen annan utväg än att låta misslyckandet bli ett faktum.
Jag skrattade så högt att affärspersonalen såg på mig storögt och för att undvika fler pinsamheter berättade jag gladeligen för dessa vad som just hänt. Det är pensionärshumor, sann sådan som man gärna memorerar.

Eller som den gången, i vintras när halkan var en påtaglig fara för alla med fötter. Trottoarerna var belagda med blixthalka och kommunens sandgubbar lyste med sin frånvaro varför alla vidtog extra försiktighet vid nödvändig promenad. På väg till tvättstugan som ligger granngårds, såg jag en gammal, krokig man som stapplade i sin rädsla för denna halka. Han hade varken rullator eller särskilt bra skor så jag ville i hans koncentration uppmuntra honom till vardagskonversation genom att snällt uppmana till försiktighet. Han svarade inte, reagerade inte ens och jag insåg att hans hörsel kanske inte var tillräcklig var på jag höjde min röst något och artikulerade tydligare med orden: Nu får du tar det varsamt så du inte faller.
Lillgubben fortsatte att stirrra stint i backen och fräste samtidigt: "Jag hörde dä första gången. Skit på dä"!!
Han fortsatte sin promenad utan att se upp från den isblanka gatan..
Till en början var jag övertygad om att detta var ett skämt. Jag blev totalt förstummad vilket sällan sker i min verklighet där munlädret alltid är välsmort. Också denna gång följde det hjärtliga skrattet med mig till långt in på småtimmarna =)  Pensionärshumor!
En annan gång för något år sedan, stod jag i kön bakom en skrynklig och långsam herre som hade uppenbara problem med sitt Visa-kort i kassan vilket medförde suckar och irritation i bakomvarande kö. Han fipplade med siffror och koder och det tjöt konstant men han såg inte besvärad ut för det. Han stod där i lugn och ro och log..länge.. Till slut gick jag fram för att hjälpa honom och han såg på mig med pliriga, gröna ögon och viskade: Jag kan koden - jag vill bara jävlas lite. Har du inte sett Pensionärsjävlar på Tv? =)
Därefter tryckte han in koden, blinkade till mig och kassörskan och jag skrattade hela vägen hem.
Sanslöst rolig pensionärshumor!
Jag vill också bli en rolig, brakskitande humoristisk pensionär som smittar omgivningen till gapskratt.
Och det ska bli så skönt att Leva ett Liv i slowmotion och betala med rabattkuponger ;-)