Tidig morgon, lång dag, sen kväll

Med en klingande klocka på morgonkvisten fick jag fart på denna onsdag, mer lustfylld än vanligt. Mycket gjort under en dovt grå himmel och plusgrader i luften. Jag smygstartar med den röda färgen i olika små vrår och ännu representerar det inte julen. Snarare Kärleken i mitt hem.

Jag har hjärtan på tråd, gröna och vackert planterade i krukor men idag fick även de röda på tråd spegla sig i glansen uti hallen som sprider ett Kärleken sken direkt vid entrén.

Jag drömmer givetvis om en vit jul också utöver allt det röda. Denna fantastiska kaffebryggare har jag tjuvkikat på länge. Den fanns även i rött men vitt är ett enkelt och snyggt färgval som passar till allt.
Färgen på kaffet blev i alla fall svart, som sig bör.
Under eftermiddagen fick jag lite nya idéer vilket frambringade lusten att sy igen! Det var ett tag sen. Jag tycker det är kul men gör det endast periodvis eftersom det tar sådan lång tid på grund av min noggrannhet.
Just idag är jag utrustad med både lust och tålamod. Nya gardiner till båda fönsterna i vardagsrummet är påbörjade och vitrinskåpet i köket har fått sydda längder till sig också.  Blev ett sent blogginlägg idag. Men har man mycket att pyssla med är det lätt att glömma bort tiden =)
I morgon är en ny dag och gardinerna ska bli klara. Bilder kommer så småningom.
PS. Har Du inga röda hjärtan på tråd för välkomnande i Din hall så går det lika bra med att öppna Ditt eget hjärta ;-) DS

Vi har många Kokosbollar i trafiken!

Kokosbollar i trafiken men kokosbollarna på bilden är hämtade på nätet. Dom finns överallt ;-)

Med dagen bakom mig kan jag lugnt luta mig tillbaka i bloggfåtöljen med sorlet från tv:n i bakgrunden. Har fortfarande en bit av hjärtat kvar i halsgropen efter en märklig incident i en av Leksands gatukorsningar. Mörkt, något kyligare och med halka gäller det att vara förutseende då vissa tycks helt oförmögna att anpassa sig efter sikt och väglag. En del har inte förstått innebörden av högerregeln heller så en lätt fot på pedalen är att föredra när man bokstavligen glider fram på vägarna.
Men det är också enda gången jag är lätt på foten ;-)
Det var nära en liten krock i slow motion ikväll. Den upplevdes så i alla fall, när jag nu i efterhand spolar tillbaka bandet. Jag passerade en bil i en korsning där just högerregel gäller och jag hade förkörsrätt men jag saktade för säkerhets skull ner ändå, inte helt men nära på. När jag såg att han stannade om än tveksamt och ryckigt, fortsatte jag att åka var på denne idiot åker rakt ut mot sidan på min bil och jag får snabbt parera så jag halvvägs åker upp på trottoaren (där ingen går just då) och jag lyckas undvika en smäll och med några centimeter mellan bilarna svänger galningen upp jämsides med mig och försöker köra om mig mitt i ett tättbebyggt område där 50 gäller. Jag gasade på för att undvika smällen och få honom att ge sig med sin oproffsiga idiotikörning och han gav sig och åkte bakom mig igen. Alltså... Jag blir uppriktigt förbannad på ouppmärksamma bilförare som tror dom har full koll.
Ett gäng kokosbollar med körkort och det är ett uttryck lindrigare än tövädret jag inväntar.
Allt man vill är att komma hem hel och välbehållen. Inte leka tomte på nån jävla racerbana i form av riksväg 70! Där jag f.ö. också körde idag. I min bil ser jag gradantalet i vägen och luften och förstår med min någorlunda cellpåfyllda hjärna att det är en bra idé att ta till sig vid bilkörning. Alltså gasar jag inte på för dum i huvudet är jag inte. Jag stoppar heller ingen trafik med långsammare körning då framförvarande bilar också körde som man borde. Men så kommer en sån där... Bmw. Ett bilmodell med en prislapp större än en fotbollsplan och som sällan tycks vara utsatt för några som helst faror vare sig det råder glansis eller stormar som Sandy. Frän bil! Men beställ tid på halkbanan och lek skiten ur dig där istället för att utsätta oss andra för fullständigt vansinniga körningar! Kokosboll!!!

Så...nu har jag avreagerat mig lite och hjärtats takt börjar normaliseras igen. Jag pustar ut i sällskap med son, ett gäng ölkorvar, äppelcider och lösgodis. Inget fattas oss ikväll heller.
Märkligt... men jag blev plötsligt väldigt sugen på en kokosboll ;-)

Middagen med Persbrandt blev repris

Året var 2004, jag var fortfarande anställd på SR och sände vid den tiden ett antal olika program med innehåll som krävde många och långa telefonsamtal för att få fatt i de artister och andra kända personer som lockade till stor lyssnarskara. En del var svåra att få tag på och jag minns att jag tog för givet att Mikael Persbrandt förmodligen skulle vara den mest komplicerade att övertala till intervju. Det här var under den mest hektiska perioden i hans liv. Han och Maria Bonnevie hade bruit med följden att media var galet på och runt honom hela tiden. Han spelade in en lång rad av Beck-filmer vid denna tid, parallellt med andra filmer så som Rånarna m.fl. Han var också aktuell i "Arbetarklassens sista hjältar" på Elverket i Sthlm där han spelade mot Börje Ahlstedt. Persbrandt förvägrade alla intervjuförfrågningar vid denna tid och just därför ville undertecknad lyckas, som en liten utmaning.
Filmen "Rånarna" hade sin premiär i Smedjebackens Folkets Hus där den digitala biosalongen skulle uppvisas med stolthet och huvudrollsinnehavaren själv kom till mångas glädje att närvara.
Jag for dit med bandare och förhoppning om en intervju, klev in i ett av rummen och presenterade mig för Herr Persbrandt. Idén var att få en lättsam intervju med frågor som ingen annan ställer, utan att inkräkta på hans privatliv. Jag ville också att han skulle välja musiken under detta entimmes långa program, för att få en mer personlig bild av honom.
Med managers och andra smörande nissar runt honom fick jag svaret att han endast ställde upp på att prata om den aktuella filmen som just visats. Den som jag f.ö. tyckte var helt ointressant. Jag blev uppriktigt förbannad och vägrade en intervju med honom av det slaget, gav honom mitt telefonnummer och bad honom ringa när han kommit på bättre tankar. Jag glömmer aldrig hans leende och reaktion: Ååh..en tuff dalkulla! I like... ;-)
Det dröjde inte länge innan första sms:et kom. Här började en kontakt som skulle komma att hålla i sig en period i mitt Liv. Jag vill beskriva honom som en enkel och rar man, motsatsen till Gunvald och inte heller den person som media framställt honom under årens lopp. Jag fick en inbjudan av honom till Sthlm och såg teaterföreställningen på Elverket. Därefter blev det restaurangbesök i sällskap med denne man som orädd och nonchalant gör och säger allt han känner för. Hans hund Vasko var också med, liggandes under bordet och sniffade mig mellan benen ett antal gånger varför jag frågade om han intagit husses roll ;-) 
Därmed bröts all is och följande intervju blev mer som ett galet samtal under en tid som försvann allt för fort, han ville nämligen fortsätta intervjun en timme till. Detta program blev något av det speciella slaget som ingen hört honom tidigare och det sändes i repris på lyssnarnas begäran ett flertal gånger.
Intervjun har redigerats rejält, materialet blev stort och de mest känsliga och personliga är bortklippt och sparat i mitt privata arkiv. Vi kom att hålla kontakten även efter denna inspelning. En kontakt som givit mig lärdomar och minnen för hela Livet.
När intervjun inleds sitter vi på en restaurang i Sthlm där det råder rökförbud, vilket Persbrandt fullständigt ignorerar och ingen i omgivningen tycks våga tillrättavisa honom. Han gör som han vill. När Du i intervjun hör mig säga att han bara går där ifrån, är det för att han går och fimpar av ciggen. Kan vara bra att veta =)
Det är kul att lyssna till det här samtalet. Då visste han inte att stora Hamilton-rollen väntade honom 7 år senare. Han var inställd på att han skulle vara fet och spela gamla kungar =)
Och kung är han ju fortfarande. Sonen hittade dessa länkar på nätet i går. Ha en trevlig lyssning!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=233&artikel=393485

Att tala för sig själv bevisar att man är social

Strikt, färgstarkt och stilrent. Fann denna färggranna och vackra bild på Sweet Paul. På tal om kommande jul och färgerna därtill. Rött är traditionellt och vackert men accenten i turkos här ovan är inte så tokig, den heller.
Själv har jag garderoben full av turkosa klädesplagg som är väldigt fint, inte minst sommartid när man förhoppningsvis inte ser ut som ett glas mjölk.

Har haft några stunder för mig själv vid datorn i rummet intill min sons, som med sitt sällskap av förälskelsen har ropat ut frågetecken ett antal gånger: Vem pratar du med, mamma?!?
Helt omedveten om att ord och meningar har levererats i min ensamhet fick jag här en bekräftelse på att jag måste vara oerhört social då jag enkelt och utan svårigheter kan kommentera och kommunicera med mig själv och därmed få talets gåva väl använt. Det mesta som sägs är turligt nog bara av intresset för det jag ser och hittar på nätet vad gäller just inredning. Det är oförargligt och inte konstigt alls. Svaren uteblir men det är förmodligen det jag eftersträvar i detta läge..
Jag tänkte mig för både en och två gånger efter att ungdomarna uppmärksammade detta. Och konstaterar med en lättnadens suck:
Det är väl en jäkla tur att jag inte porrsurfar ;-)

Ett litet aktat paket med röda drömmar i...

En märklig dag med blandat innehåll. En liten berg och dalbana vars existens väl skall vara given i ett Liv av blandad kompott. En ljusglimt uppenbarade sig när det som mest behövdes. Via en avi som upplyste om ett anlänt paket att hämta ut. Ett aktat sådant med rött innehåll. Som en liten försmak av kommande julafton.

Allt är från nätbutiken Baldershage.se och jag fyndade detta till min glädje på reasidan. Vad som fanns i?

Jo, ännu ett litet paket =) Det var jag mest nyfiken på eftersom det var det innehållet jag allra mest önskade. Men jag tog upp det första lilla röda, som kommer att hamna i min sköna "blogg-fåtölj" till jul:

Har två liknande kuddfodral till soffan, med skillnaden att det inte är något julbudskap på dom. Men färgerna och ränderna matchar perfekt. Så till det mindre paketet:

Som jag längtat efter att få se dessa. Dom var så fina på bild och dessutom under rea-fliken. Fyra stycken kaffemuggar med tillhörande äggkoppar. Jag blev jättenöjd och glad! Dom är till och med finare i verkligheten. Nu saknas bara gott sällskap till frukosten. Det ingick nämligen inte ;-)

Är det någon som har missat att jag förbereder för Julen här?! ;-) Men färgerna och prylarna kommer även till nytta i sommar. För så långt är det ju inte kvar dit ;-)

Som osminkad syns jag inte i snön!

Igår solsken och bar mark. Idag vita drivor och snöflingor som yr i en inte allt för oväntad Vintervärld.
I mitt hem blir man näst intill snöblind när första snön faller. Den vita inredningen tonas in, eller möjligen ut i utsikten genom fönstret. Allt blir till ett och den moderna känslan av inne och ute möts, som förmodligen Ernst Kirchsteiger skulle ha uttryckt sig.

Jag ogillar vintern, det är ingen hemlighet. Men känslan som infinner sig är dubbel då julen är helig och efterlängtad. Inomhusvinter är att föredra samtidigt som lusten till måstig promenad finns och jag vill iklä mig vintermundering, bita ihop och trotsa vintern för att känna att man verkligen är i Livet ;-)

Den promenaden ska snart bli av. Dessförinnan njuter jag av ljuset i hemmet och är glad att klockan går långsamt. Mörkret kommer tidigare än vanligt och till dennes entré vill jag ha laddats med tillräckligt mycket energi för att kunna ta in mörkrets tjusning också.

Ljusterapi på hög nivå. Vinterjacka likaså. Jag tror jag lever osminkad idag.
Så jag smälter in i det övriga vita ;-)

Jag tror Gunvald skulle gilla Gustavskorv

Det är skönt med långa kvällar så länge man har friheten och vet att ledighet väntar dagen efter. Höstlovet firas med skön kväll utan måsten med son. Beck-filmen på 4:an är avslutad, en av godisskålarna är tömd och av vår lilla minibuffé återstår en liten bit Gustavskorv, rökt skinka och oliver.
Vi trotsar klockan som redan ställts tillbaka en timme och fortsätter med det som roar mest ikväll. Nu väntar en dvd med Johan Falk och tandborstningen får stå tillbaka en stund till.
Det är vid tillfällen som dessa som jag inser hur bra jag har det,
Synd bara, att jag inte får bjuda Gunvald på en bit Gustavskorv.
Jag är övertygad om att han skulle gilla det ;-)

Jag har någon inneboende som är konstant hög!

Hemma! Efter en helg med familj, vinboxar och älgsteksmiddagar. Med taskiga vinterdäck var jag i behov och önskan av hyfsad väderlek för att undvika dikeskörningar och rattgreppet a la tant. Tack, Vädergudar för givmildhet och solsken. Till nära och kära för påfyllning av positiv energi och kärlek.
I min familj ingår en lång rad av änglar. De flesta är biologiska syskon och föräldrar men vissa kan man köpa på ICA! ;-) Som denna här nedan. Den är vit, tyst och bor numera på en av mina hyllor som får representera Godhet och Lugna Vrån. Som en påminnelse om min fina familj.

Jag köpte henne för att hon var hög, tung och billig! =) Och då menar jag givetvis storleksmässigt och inget annat ;-) Några söta nallar fick följa med som extra passagerare då min svägerska ville ge dom ett nytt hem. Jag tror dom börjat trivas på direkten för samtliga planerar för inflyttningsfest redan nu ;-)

Överst sitter Partyprissen Persson! Han har redan skrivit inbjudningskort till bl,a illern Göran. Sen följer Bukowskinallen Gloria. Hon är lite finare i kanten, håller på Sylvia Vrethammar i "Så mycket bättre" och dricker enbart årgångsviner med väl utvald bekantskapskrets.
Det kan bli en rolig tillställning, det här. Vill Du vara med? ;-)

Insikter ger goda utsikter

Härlig Lördag efter en något dramatisk fredagkväll där känslomässigt spratt satte sprätt på ett gäng frågetecken. Att träffa nya bekantskaper kan tyckas låta trevligt och givande men i en del sammanhang kan det snarare bli till konstigheter och med det en del insikter som förhoppningsvis ger goda utsikter för kommande tider. När världen vänds upp och ner öppnas dörren till allt det man verkligen uppskattar och har glädjen att ha i sitt Liv.
Jag njuter i sällskapet av nära och kära, gör som jag känner, säger vad jag vill och tar in det jag vill. Jag är helt enkelt bara jag, okammad och iklädd slitna mysbyxor med gamla färgfläckar på. Då är tillvaron att uppskatta och njuta av. Det är lyx av stora format att kunna välja sin närmaste krets och det är skön frihet att kunna välja bort sådant som inte tillför något av värde i sitt Liv.
Det kan krävas både en hård och lång skola för detta konststycke, en utbildnig som ibland kostar många misstag men kvittot i slutänden bevarar man som bekräftelse och garanti för ett smärtfritt Liv..med reservation för oväntade och påflugna parasiter som man förhoppningsvis lärt sig parera.

Jag har lärt mig mycket på bara några timmar under denna helg, som ännu inte är till ända. Jag hinner lära mig lite till. Inte minst med tanke på att vi under kommande natt ska ställa tillbaka klockan med en timme. Hela 60 minuter extra för påfyllning av fler lärdomar ;-)
Kärlek och förstånd till alla själar av Godhet!

En het kvinna får snön att smälta

Det är ingen större fröjd att vakna klockan halvsju på morgonen för att upptäcka att kaffeburken gapar tom.
Speciellt inte när vinterblåst visslar genom otätade fönsterkarmar och påminner om snön som lagt sig likt ett täcke av vitaste frostdun över gård och gata.
Med det stora behovet av långa sovmornar och sommarsol som sällskap ter sig knappast Livet i sus och dus för någon som ogillar kyla och mörker. Det bäddar just som för ovillighet och en total avsaknad av charm hos undertecknad.
Med vetskapen om att stackars bilen inte är utrustad med vare sig kupé eller motorvärmare blir uppvakningsprocessen något mer utdragen än vanligt och det är med tyngd jag klär mig till oigenkännlighet i vintermössa, handskar och morgonrock under jackan för att premiärskrapa bilrutor och frusta över dörrar som frusit igen. Denna morgon visar termometern 2 minusgrader och påminner därmed lilla hjärtat om de plusgrader som åtminstone tröstar ett uns inombords. Där ute på parkeringen står den lilla svarta pärlan likt en gnistrande diamant och ropar på hjälp och hjältinnan i mig utrustar sig med isskrapor och borstar.
Inget hjälper. Det sitter fast. Även hos mig. Öppnar minnesarkivet som för mig tillbaka till den tid jag varje morgon utförde dessa helvetes sysslor för att åka fem långa mil till jobbet...framåtlutande likt en pensionär på söndagsutflykt.
Det är ingen bra eller värdig start på en ny dag som man väl bör vara avsedd att glädjas över. Tacksamheten försvinner på nåt sätt  i takt med varje snöflinga och minusgrad. Vem har påstått att Helvetet är hett?!?
Det måste vara helt och hållet fel och missuppfattat!
Helvetet är kallt, halt, frostigt och invirat i totalt mörker och intar varje år Svea Rike med en burdus och brysk entré som chockar befolkningen lika stort varje gång. Det halkas och bromsas, sladdas och rabblas svordomar, skrapas och borstas och till råga på allt är kaffet slut!
Det kallas vinter.. den längsta årstiden vi har på året. Det är en orättvisa jag aldrig kommer att förstå. Medan andra emottager denna istid med positiv inställning, pulkor, skidor och Åre-resor biter jag ihop och köper några extra filtar, värmeljus och litervis med glögg. Det är det enda sättet att överleva och samtidigt försöka behålla ett leende av uppriktighet.
Med bilen på tomgång och ett litet bidrag till miljöbrott, lossnade slutligen både is och snödrivor av miniformat på min stackare till bil. Väl i värmen kan jag känna lyx och rikedom och kaffekoppen den rykande är inte så långt borta längre. Det är inte min längtan heller. Uppvärmd och klar för kommande dag tackar jag mina "överordnade" för att jag blivit försedd med humor som värmer och smälter snön där jag går? Eller är det möjligen mitt heta humör?
I så fall kopplar jag in det som kupévärmare med en energi som räcker till hela kommunen.
Kaffe, någon? =)

Vaccinationen mot svartsjuka ska göra ont!

En fråga jag fick kom att sväva i luften en stund då jag motvilligt ville svara raskt bara för sakens skull. Tidigare erfarenheter lät visa bilder från det förflutna vilket påminde om det djupaste allvaret i ämnet. Det ständigt aktuella. Dessvärre. Frågan som slutligen, bryskt och hårt landade i väntrummet för kloka svar löd:
Är du svartsjuk? Med höjda ögonbryn och rynkig panna kliade jag mig i bakhuvudet och sa med viss tveksamhet i min röst: Neaeej..?
Ordet svartsjuka är ett för mig, tungt ord och jag associerar till ett kontrollbehov utan någon som helst närhet till humant beteende. Att ha betraktat andra med denna farsot gör det enklare att se vad som är fel och vansinne och så mycket lättare att påpeka brister och eventuella bot för de som skulle behöva. Tyvärr allt för många.
Men att rannsaka sig själv, titta inåt och inventera i sitt eget känsloregister med beteenden därefter, är oftast av lite svårare grad och i och med det något man hellre avböjer än genomför.
Svartsjuka är en sjukdom som inte i ord går att beskriva i någon mänsklig mening. En sjukdom, ett syndrom som djävulen uppfunnit och förmedlat och dessutom besudlat med luftburen smittorisk.
Jag tänker främst på de stackars barn som får utstå denna tortyr, både mentalt och fysiskt med bilder direkt ur Verkligheten där mamman är offer för slag och känslomässig underminering. Där dessa oskyldiga mini-människor står i lärdom till hur våldet styr med järnhand och bjuder upp till maktens dans.
En del tar sedan avstånd från alla våldshandlingar i sitt vuxna Liv medan andra smittats med både pest och kolera och för helvetet vidare till kommande generation.

Jag försökte hitta svaret på frågan jag fick. Är jag svartsjuk? Och i vilken grad? Och i så fall varför?
För att skärskåda mig själv intog jag tidsmaskinen och for tillbaka till den period i Livet när jag levde med sambo i ett förhållande där tillit och humor stod som rubrik på löftesbladet.
Jag kan inte erinra mig om att jag någonsin intagit rollen som svartsjuk. Antagligen för att jag inte har eller vill ha ett kontrollbehov av det slaget. Inte i en relation som ska bygga på ömsesidig respekt och Kärlek,
Måhända är det ett uns av naivitet som styr mig i detta eller kanske rent av min tillit som jag för alltid vill bära med mig till människor i min direkta närhet.
Jag förknippar svartsjuka med en överdriven rädsla för att bli bedragen eller övergiven där just kontrollbehov står som huvudsaklig ingrediens. Där man överskrider allt som har med integritet att göra, enbart för sitt eget trygghetsbehov och en bekräftelse som inte heller den står i proportion med en sund inställning.
För en del ter sig sjuka beteenden som att ställa hundra närgångna frågor, utan tanke på att personen ifråga faktiskt är en egen individ med samma rätt som alla andra, som en naturlig del i en relation. Där ens partners förflutna plötsligen blir belastat med orättmätig ångest för att man råkat Leva ett Liv innan den krävande dåren gjorde sin hejdundrande entré.
Man tar sig rätten att rota i sin sambos telefon, kläder och ratar samtliga vanliga och vänliga själar i vänskapskretsen för att dom "inte är bra nog" (för att dessa förmodligen genomskådat skithögen för länge sen). Jag förknippar svartsjuka med någon som innerst inne är en liten skit som fortfarande sörjer över bristen på kärlek och uppmuntran från sina nära i en tid som varit för länge sen.

Svartsjuka betyder orimliga krav och förväntningar som inte är avsedda för ett Liv i en frihetens Värld.
För min alldeles egna och personliga del skulle inga misstankar mot den jag skulle Leva med tillåtas gro såvida det inte blir uppenbart att krossade hjärtan tillhör hans favoritsamling. Jag skulle inte gå vidare med någon som inte, liksom jag prioriterar tillit och respekt. Där i ingår inga övertramp och plumpa föreställningar som kränker en vettig människas integritet. Svartsjuka är kontroll och mindervärdeskomplex.
Besvikelse är att bli bedragen och förd bakom ljuset. I en sådan situation skulle jag vända på både klackar och hjärta för att slicka mina sår i ensamhetens vrå.
Med denna genomförda lilla tankeinventering kan jag gladeligen svara rakt och ärligt:
Nej! Jag är inte svartsjuk.
Där emot skulle jag vilja införa en obligatorisk vaccinering som en metod att framkalla skydd mot dessa parasiter som obehindrat dräller runt i och utanför villor och lägenheter.
En vaccination med sidoeffekter snarare än biverkningar, torde var en önskan att be tomten om i år.
Kramsjuk borde överta svartsjukans plats i alla ordlexikon.
By the way...så ska sprutan göra jävligt ont också!

Jag städar naken för att Joe Cocker vill

Det är numera rätt sällsynt att städning prioriteras trots svävande dammtussar runt nakna fötter. Lusten leds ut på villovägar av helt andra sysslor, långt ifrån tråkigheter och måsten.
Det är oftast en lång startsträcka till dammsugning och dammtorkande. Detta så otroligt tråkiga göromål som endast genomförs för mitt pedantiska och konstiga levernes skull. Som ett ligg, ungefär:
Jobbigt under akten men otroligt skönt efteråt!
Den tanken förde mig till filmen 9 1/2 vecka med Mickey Rourke och Kim Basinger. Där städade man visserligen endast av sig klädesplagg och sörplade grädde från navlar och bröstvårtor men i soundtracket finns den låt som följt mig genom Livet sedan filmens premiär 1986, vars text inspirerade mig att börja använda hattar både nu och då: Joe Cocker's raspiga stämma i "You can leave your hat on" fick min musikaliska ådra att gunga lite extra och med den i gungning är självkänslan på topp.
Med lite musik i bakgrunden och en längtan efter ett hem som sprider en doft av Ajax och nybakade bullar, går det som en dans, bokstavligt talat. Dammsugaren glider på golvparketten, dammvippan dansar och förför de små dammtussarna bort mot Kvalsternas eget Paradis, i högtalarna höres Joe Cocker's ljuvliga och näst intill ljudlösa skrik som manar till att endast lämna hatten på.
Jag gör så. Det blir enklare, roligare och fruktansvärt rent i mitt hus!
Men jag avvaktar rengöring av speglarna för att i minsta möjliga mån bli distraherad  av uppenbarelsen.
Jag väntar till låten och applåderna tonats ut.
Då kan jag både buga och ta av mig hatten ;-)

Nä, jag är inte bitter.. jag är rätt söt!

Höstens färger är visserligen vackra och varierande men mörkret övervinner färgpaletten och ger mig ett stort behov av förändringar som väcker de sinnen som motvilligt somnat.
Jag köper rosor med avseendet att uppvakta mig själv i största möjliga egotripp, för att bli påmind om att Världen är vacker och Livet likaså. Ett litet uns av bitterhet naggade i periferin vid tidigare tillfälle, eller snarare en oro för framtid och allmän press. Kanske är den obefogad, kanske är den nödvändig. Kanske är det bara Livet som påminner om dess naturliga ingredienser.
Det är en tid för eftertanke och stora beslut.
Det första fattade jag för en stund sen: Ny färger och former för Vitt & Brett...
En bra start för nya tag på nya vägar ;-)

Ny design av bloggen

En dag med många olika inslag och ett av dessa pågår i detta nu. En liten omändring av min bloggdesign jobbar jag på i detta nu. Därav tystnad och få rader. Men har man förmågan att läsa även mellan raderna så är man givetvis välkommen att göra det också =)
På återseende..  Alldeles snart!

Min stubin är lika lång som lillfingernageln!

 Dottern ryckte upp mig ur görlöshet denna förmiddag vilket med andra ord bjöd på två solar för min del denna dag! Ett uppdrag i form av möbelhämtning efter köp på Blocket som min dotter genomfört tidigare i veckan. Det var bara att fälla ner baksätena på bilen och åka milen till byn Vika. Vi brukar vanligtvis aldrig ge vika, någon av oss men idag var det högst befogat och dessutom roligt ;-)
Väl hemma och det stora jobbet tog sin inledning i ett humör fortfarande på topp efter solens strålar i nacken.
Skruvar, plugg och brädor om vartannat som efter ett antal friska försök inte ville tillstå sig att göra som jag ville. Svettpärlor som glänste under 60-wattslampan och stubinen som brann allt snabbare gjorde förvisso min dotter utrustad med ett och annat leende men för undertecknad var alla tänkbara åkommor, så som stroke och infarkt, farligt nära.
En svordomsramsa tog vid och stubinens glöd falnade något i takt med orden som blev allt rundare och förtydligade med ett kroppsspråk som en döv skulle sprungit långlopp för!
Det är ta mig fan otroligt, men faktum är att så fort vulkanutbrottet närmar sig och svordomarn står som spön i backen så blir allt som jag vill. Inte enbart pga av fula ord och  en röst som dånar likt Tor en svensk sommarnatt, utan också för att en styrka lockas fram ur ilskan som annars lyser med sin frånvaro, så vida det inte ska födas barn då, för då finns den där helt givet. Humöret bjöd upp till dans med den kvinnliga, spröda fysiken och gissa vem av dom som förde i dansen?!? =)
Nu står hyllan där i alla fall. Stubinen har slocknat, leendet är tillbaka och rent kroppsligt känns det som att jag genomfört ett rejält styrketräningspass idag. Det kan jag behöva.

Jag hade tänkt att göra om i det nygjorda skåpet idag. Bl.a. byta ut nallarna mot vackert porslin och andra köksattiraljer för att prova med lite variation. Det får vänta till en annan dag då mer tid finns. Men schablonen har jag hunnit fixa till i alla fall.

Den bakre väggen på skåpet är tapetserad med endast en vådbredd vilket gjorde att det fattades ca 2 cm på varje sida om väggen. Som synes löste jag det med att klä kanterna med spetstyg runt om på insidan. Det blev riktigt bra och vill jag tapetsera om skåpet någon gång är det bara att lyfta på spetsen då den endast är limmad längs med innerkanten. Perfekt! Då slapp jag en ful skarv med mera tapet. Med dessa små göromål där jag själv bestämmer form och färg, får turligt nog stubinen gå i vila och kreativitetsleendet styr istället =)
Inga runda, fula ord, då inte. Det SVÄR jag på =)

Jag ska utöka min familj som en kanin ;-)

Nu har jag hittat en ny favorit att börja samla på. Dessa fantastiska och fina kaniner vill jag sätta bo åt i mitt hem. Finns i olika storlekar och färger av märket Maileg.
Jag tänker införskaffa minst en hel familj med mamma, pappa och en massa barn!

Dessa är från Ellis Corner och väntar på att få packa sina väskor för en flytt till Leksand. Hur vackert som helst ska dom få sitta, bekvämt i både soffor, hyllor och skåp.
Jag har redan döpt dom dessutom. Pappan heter Gunvald ;-)

Min fina mor är värd all beundran

Det är mycket nu. Att jag redan nu förbereder inför julens inredning är inget nytt men det är många projekt på samma gång helst plötsligt. Allt för att hålla igång och inte tappa någon gnista.
Jag ringde min kära mor här om dagen, kvinnan som är helt makalös, inte enbart när det kommer till att var världens bästa mamma, hon är en jäkel på handarbete också!
Till det vita vitrinskåpet i köket som jag vill "jula" till lite extra, bad jag om att få virkad spets till varje hylla. Jag räknade med att få spetsremsorna nästa gång jag hälsade på men se, här gick det undan. Efter två dagar låg dessa fina i min brevlåda! Tack, mor =)

Det blev så vackert att man kan ha skåpluckorna öppna hela tiden. Glädjande nog var det inga fönsterkuvert i brevlådan idag. Mammas spetsar i ett paket och en röd vacker påse med röd-vita hjärtan i ett annat.
Dessa var det rea på hos wildahem.se

Till jul hänger jag alla hjärtan på ett vackert vitt snöre och dekorerar spegeln i hallen. Passar också till sommaren som fin dekoration. Det röda värmer mig. Kärlekens färg ;-)
Skickar en massa röd Kärlek till min Mor!

Inredning och utrensning

Det tillhör ovanligheterna att jag skippar livet framför datorn när mina blå precis slagits upp. Idag blev det en sådan ovanlig dag då schemat blev späckat utan någon större bakomvarande planering.
Vaknade på rätt sida och var ovanligt mycket på hugget och inledde dagen med röj i förråd och ute på gården. Höststädning när den är som bäst. Iklädd rosa gummistövlar och regnjacka tillät jag mig att ta emot den öppna himmelen som smekte mina kinder med höstregn. Jag var på riktigt arbetarhumör med en energi utan gränser. Med svetten lackande slet jag i rasande fart och fick allt jag ville ha gjort. När det väl var klart och slutfört hade jag en överskottsenergi att ödsla vilken jag använde till roligt skapande av möbler som jag inte gjort på väldigt länge. Jag har det mesta i min ägo som krävs för förändringar, Allt från målarfärger i olika kulörer, en välfylld verktygslåda, tyger, lim, spray och tapeter.
Det välfyllda lagret börjar dessvärre sina och jag insåg idag att det är dags för påfyllning i kreativitetens skafferi. Det får bli på den efterlängtade löningsdagen ;-)
Idag fick jag äntligen fart på lusten till skåpet jag inte vetat vad jag ska göra med. Det var från början ett "hyllnings-skåp" till Michael Jackson men med tiden har lust tanken till något nytt talat. Nu är det gjort!

Så här gjorde jag den ifrån början, dvs samma år han lämnade jordelivet. Texten överst på skåpet gjorde jag med hjälp av schablon: Heal the World...
Idag har jag tapetserat om skåpet, monterat in ännu en hylla och klätt den med spets. Belysningen fick givetvis sitta kvar för att lysa upp tillvaron för nallarna som flyttat in där nu =)

Nu på kvällskvisten har jag dessutom hunnit med att sätta en ny schablon på skåpet, i form av ett vackert mönster i ljusgrått. Det publicerar jag i morgon då jag också tänkt att inreda skåpet i annan stil, med porslin och annat i köksväg. Ännu så länge står det på golvet. Men det kan hängas upp på väggen också.

Ännu fler nallebjörnar har hittat in i skåpet under kvällen och när sonen kom hem ljöd ett glädjetjut när han såg det färdiga resultatet. Han är inte speciellt nalle-kär men han föll som en fura för både skåp och nallar =)
Jag är nöjd..och i mitt esse. Fler bilder följer i morgon. Tack för titten och ha en bra kväll.
Det ska vi ha ;-)

Färgsprakande lördag

Ett hjärta ska i min mening, inte vara svart på något sätt. Denna fina, hjärtformade ampel införskaffades för några år sedan och hängde alltid på min dåvarande balkong. Ibland med blomster, ibland med ett ljus.
Balkongen är ett minne blott då jag numera har glädjen att avnjuta min höstfina uteplats (dock inte ikväll då spöregnet gör mig lite ont) och jag har länge haft i åtanke att förändra hjärtat i en ljusare nyans.

Sagt och gjort! Nu är det spraylackat med vit färg och ska så småningom hitta ett fönster att bo i. Då det är enkelt och effektivt är det lätt att man vill måla fler saker. Men jag gör det gärna.
En vit tillvaro är min tillvaro..ända in i det ljusa i hjärtat ;-)

Mina barn är som jag - kloka och roliga

Plötsligt så händer det! Ja, nu menar jag inte att trisslottsvinster som står som spön i backen likt envist oktoberregn. Snarare handlar det om det plötsliga som sker med ens barn. Från bebis till tonåring, bara så där rakt över disk! Energikrävande och roligt på samma gång. Men märkliga förändringar gör en ibland mållös och till ett levande och rätt så stort frågetecken.
Det skiljer 12 år mellan min dotter och son. Stackars flickan fick ge plats till lillebror när han kom till världen och fick mestadels ta hand om sig själv, vilket så här i efterhand är värt att ångra. Som tur är har vi tagit igen mycket av det missade rent känslomässigt och idag är vi närmare varann än någonsin. Nu är sonen tonåring och jag upplever flashbacks icke att leka med. Jag är mycket äldre som mamma denna gång. Inte lika pigg och frän som förr, inte lika sugen på pedagogik som går ut på att vara fyndigt smart och rolig på samma gång. Tröttare och jävligt less på spydiga kommentarer och konstiga infall.
Allt är övergående. Det är tur. Och bra.
Mina änglar till barn kan jävlas och provocera hur mycket som helst men det slutar alltid i skratt och sann Kärlek. Lillebror har följt med storasyster hem idag...efter en konflikt mellan mor och son är det en bra idé.
Dom behöver egentid att se både upp och ner på varandra. Det är bra med 12-årsskillnad i detta nu.
Den ene halv-stor, den andra hel-stor och båda med en mor som vill väl men som ibland misslyckas med uppdraget att förmedla det rätt. Jag vet att jag inte är ensam. Vi är många föräldrar som kommer till punkten där osäkerhet råda, maktlöshet och frustration över frågan om vad som är rätt eller fel.
Förmodligen har jag rätt ;-) Men ibland tryter orken att stå på sig som man borde. Det är skönt med barn som vet och känner till hela mig. Det är skönt att veta att dom älskar mig lika mycket som jag älskar dom.
Och jag känner mig extra stolt när sonen och dottern sitter där på tu man hand och pratar om allt mellan himmel och jord, som jag aldrig kommer att få ta del av. Två små minimänniskor med gigantiska hjärtan!

Jag fann två små änglar, undanstoppade i ett skåp idag. Jag placerade dessa väl synliga på mitt köksbord.
Dom finns på riktigt och dom heter Cassandra & Casper ;-)

Det bästa jag någonsin producerat i hela mitt Liv =)

Det enda jag får sätta på är kaffet!

Det uppstår lite av en förvirring när man i yrvaket tillstånd konstaterar att klockan står på med båda visarna på 12 och ljuset som letar sig in mellan persiennerna talar om att det faktiskt är en ny dag!
Jag är ingen morgonmänniska, det förnekas inte men det var länge sen jag sov så länge att jag själv kan få känslan av att jag missat en del roliga timmar av Livet.
Dessutom är jag i stort behov av god tid att vakna, där jag rufsig och förvirrat irrar runt och sällan vet var jag ska börja den nya dagen med. Det är vid dessa tillfällen det är skönt att vara sambo med Ensamhet. Som f.ö. är en han i min fantastiska Värld. Han är tyst, ställer inga frågor, ber mig inte att kamma mig eller få veta när frukost serveras. Han tittar aldrig tröttsamt eller uppgivet på mig, han står ut med mig och ger mig allt utrymme i jag behöver och är värd. Ensamhet är en underbar partner att ha vid sin sida den första vakna timmen på den nya dagen. När dessa 60 minuter passerat och förståndet börja komma ikapp och hjärnhalvorna börjar komma överens, blir Ensamhet lite av en utstött stackare. Då tackar jag för hans sällskap, välkomnar rivjärnet och öppnar för äventyr med annat och andra. Plötsligt ser jag honom som påträngande och fruktansvärt tråkig. Vi har inte det minsta gemensamt egentligen förutom behovet av ömsesidig respekt. Dessutom är han kass i sängen. Det mest trista och intetsägande ligg man kan ha!
Tungkyss finns i Ensamhetens Värld, bara en massa ouppnåeliga fantasier, långt från den verklighet man lever i. Förspel är överflödigt för denne genomskinliga partner och om han ens har vett att inse vad otrohet är har jag ingen som helst aning om! Att vidröra Ensamhet i en säng kräver ett tålamod som ingen Gud har försett oss med.
Nu är klockan snart två. Jag har vaknat och är vid mina sinnens fulla bruk..eller , ja.. enligt mina mått mätt.
Ensamheten sitter här intill och bara är.
Dags att ta tag i den nya dagen. Jag börjar med att sätta på kaffet ;-)

Får buk-svågrar inte vara i samma Tv-program?

Jag gillar Skavlan..för att han är så charmig med sin norska, så lyhörd för sina gäster, så sympatisk och cool som programledare. Han är sällan plump, ofta personlig men aldrig privat, precis allt det där en bra och kompetent programledare ska ha. Hans oskyldiga humor gör honom till nallebjörn och kvicktänktheten kan till och med få en kräsen och kritisk f.d. programledare som jag att bli lite småkåt ;-)
Urvalet av gäster är oftast intressanta även om jag måste tillstå mig att erkänna att en del av de norska, för mig totalt okända gästerna, kan bli något för långrandiga och inte hälften så underhållande som de man känner till. Ikväll är Borlänges stoltheter Mando Diao med. Jag tittar därför med stolthet. Dom är ett gäng att beundra musikaliskt så väl som utseendemässigt. Dessutom enormt trevliga. Både dom och Sugarplum Fairy ingick bland mina favoriter att intervjua på den tiden det begav sig. Skratten var många och några divalater såg man aldrig skymten av. Båda banden har dessutom koll på dansbanden från 70-talet, vilket framgick i en tävling jag hade med dessa bandmedlemmar för några år sen =) Dom kan refrängen till "Mitt eget Blue Hawaii"..det är icke att förakta ;-)
Många intressanta personer har suttit i Skavlans lilla myshörna och besvarat alla möjliga frågor och en del har framfört ljuva toner från scenen. Vem vill inte var med i detta familjeprogram som lockat till skyhöga tittarsiffror, en säsong efter annan under flera års tid. SVT körde ett gammalt koncept i förnyat skal med en perfekt lämpad programledare. Vem vill inte möta Skavlan?
Alla verkar ju vilja vara med, svenska som utländska. Inte minst när det nalkas boksläpp, skivsläpp eller filmpremiärer. Men det tycks finnas EN som inte kan/vill/får medverka. Jag har väntat länge nu. När ska vår egen stora, svenska skådespelarstjärna sätta sig i en av stolarna med sitt nonchalanta leende, himmelsfärgade blå ögon och bitska kommentarer.

Har Skavlan tänkt tanken? Har han fått den föreslagen av redaktionen men avböjt? Har Persbrandt fått inbjudan? Har han tackat nej? Eller är det ett litet dilemma för SVT, huruvida det är lämpligt att sätta buk-svågrar i samma studio och tv-program? Vem skulle formulera frågorna till Persbrandt? Vem skulle ställa dom? Skavlan? Det vore intressant att få ta del av den intervjun, delvis för att se hur det ska gå till men också för att se vem av dom som har mest distans och professionalitet.
Jag vet flera stycken som har satt på varann på både SVT och SR! Herre Gud! Deras firmafester är varken bättre eller sämre än andras =)
Men nog fan lär man utföra sitt jobb ändå. Det tycker jag nog man kan bortse ifrån när det handlar om så pass kända och intressanta personer att sätta i rampljuset. I Skavlans och Persbrandts fall handlar det ju inte första hand om att dom satt på samma brud.
Det handlar väl snarare om att ännu fler tittare sätter på Tv:n ;-)

Pensionärshumor & Rabattkuponger

Det är något speciellt med att handla på förmiddagar. Det är en kundkrets som består av långsamt framåtgående individer och eventuellt kan man också möta någon skolelev som under håltimmen smiter iväg för ett och annat godisinköp. Det är en del av Livet där man inser att ultrarapid och slowmotion är mer än naturligt. Det är en rättighet. Tankeverksamheten tycks ligga på viloläge och kommentarerna därtill är som hämtade ur en fars av Stefan & Krister.
Det är någon oförklarlig aura runt de äldre, smått framåtlutande människorna. Dom har plötsligt nått nivån i Livet där allt tycks vara tillåtet och där hämningar inte har någon existens. Blygsamheten är förstoppad!
Att jämföra med små barn som lever i ett nu utan som helst tanke på framtid, som intar en slags naivitet och barnslighet, en rättframhet alla bara drömmer om att få vara i närheten av.
Ibland är den plump, ibland rent av riktigt rolig.
Det var inte så länge sedan jag mötte ett par av äldre modell, där mannen sakteliga skruttade framåt med hjälp av sin rullator och kvinnan gick strax framför honom. I min omtanke gav jag honom ett leende och fick ett tillbaka och precis när jag passerat honom släppte han en brakskit som dånade mellan husväggarna!
Jag blev lika chockad som duvorna vars vingslag fläktade runt mitt huvud i uppriktig panik. I ett försök att hålla god min i några meter till, såg jag ingen annan utväg än att låta misslyckandet bli ett faktum.
Jag skrattade så högt att affärspersonalen såg på mig storögt och för att undvika fler pinsamheter berättade jag gladeligen för dessa vad som just hänt. Det är pensionärshumor, sann sådan som man gärna memorerar.

Eller som den gången, i vintras när halkan var en påtaglig fara för alla med fötter. Trottoarerna var belagda med blixthalka och kommunens sandgubbar lyste med sin frånvaro varför alla vidtog extra försiktighet vid nödvändig promenad. På väg till tvättstugan som ligger granngårds, såg jag en gammal, krokig man som stapplade i sin rädsla för denna halka. Han hade varken rullator eller särskilt bra skor så jag ville i hans koncentration uppmuntra honom till vardagskonversation genom att snällt uppmana till försiktighet. Han svarade inte, reagerade inte ens och jag insåg att hans hörsel kanske inte var tillräcklig var på jag höjde min röst något och artikulerade tydligare med orden: Nu får du tar det varsamt så du inte faller.
Lillgubben fortsatte att stirrra stint i backen och fräste samtidigt: "Jag hörde dä första gången. Skit på dä"!!
Han fortsatte sin promenad utan att se upp från den isblanka gatan..
Till en början var jag övertygad om att detta var ett skämt. Jag blev totalt förstummad vilket sällan sker i min verklighet där munlädret alltid är välsmort. Också denna gång följde det hjärtliga skrattet med mig till långt in på småtimmarna =)  Pensionärshumor!
En annan gång för något år sedan, stod jag i kön bakom en skrynklig och långsam herre som hade uppenbara problem med sitt Visa-kort i kassan vilket medförde suckar och irritation i bakomvarande kö. Han fipplade med siffror och koder och det tjöt konstant men han såg inte besvärad ut för det. Han stod där i lugn och ro och log..länge.. Till slut gick jag fram för att hjälpa honom och han såg på mig med pliriga, gröna ögon och viskade: Jag kan koden - jag vill bara jävlas lite. Har du inte sett Pensionärsjävlar på Tv? =)
Därefter tryckte han in koden, blinkade till mig och kassörskan och jag skrattade hela vägen hem.
Sanslöst rolig pensionärshumor!
Jag vill också bli en rolig, brakskitande humoristisk pensionär som smittar omgivningen till gapskratt.
Och det ska bli så skönt att Leva ett Liv i slowmotion och betala med rabattkuponger ;-)

Rödgråtna, blå ögon som ser humorn

Det ät dagen efter tårarnas egna lilla tillställning. Det är samma ritualer varje årsdag efter min fars bortgång.
Det är en ingen tycka-synd-om-föreställning. Det är en nödvändig utrensning av både tårkanaler och hjärta och är en känslomässig inventering vars slutstation är lättnad och nystart.
Idag fortgår Livet med en oktobersol som påminner om att ta vara på varje sekund, med och utan motgångar. Jag botar mina sorger med glada minnen och eventuellt en trisslott =)
Jag vet var skåpet ska stå och har därför inrett det med färger som håller ångan uppe. Rött är Kärlekens färg och jag har blivit sambo med den nu. Vi trivs bra ihop och gör varandra glada.

Rött inspirerar i detta nu, bidrar till idéer där nytta och nöje förenas, där humor står i fokus. Humor är det bästa Gudarna har kunnat skapa. Den får mig att överleva. Jag är glad att jag blivit begåvad med den ;-)
Den ger mig smågalna infall som jag vill dela med mig av. Du kommer att få ta del av det...
När Du minst anar det =)