Har alla Gentlemän gått i pension?!?

Det finns flera fördelar med att vara ensamstående mamma. Man lär sig att ta hand om allt på eget initiativ och det innefattar allt från däckbyte på bilen till nya recept i ICA:s månadstidning.

Man lär sig vad självständighet innebär vilket inte alls går att jämföra med egoism som någon en gång sa till mig. Det är viss skillnad på att ta reda på vad man vill och därmed leva genom sin styrka man fått till sig genom den ofrivilligt valda ensamheten. Egoist är man snarare om man är i ett förhållande där ens partner känner ensamheten råda. STOR skillnad!

Det är skönt att vara ensamstående, jag klagar absolut inte! Friheten är en vän och inget hindrar mig från att vara den jag är eller vad jag vill göra.

Det är en skön känsla att kunna sova hur länge som helst, laga vilken mat man vill, gå ut på krogen utan frågor, bestämma över fjärrkontrollen, se fjantiga Sex and the City, släppa en rökare i soffan, kvida av pms-besvär, bli halvdryg på fyllan, rapa efter maten, gå svettig och rufsig mitt på dan, äta chokladpudding som andra äter fil & musli, få vulkanutbrott när det blåser motvind, lyssna på schlagerballader och sminka sig i två timmar, shoppa loss utan någons gnäll, plocka mina egna trosor o strumpor, sortera tvätt när fan jag vill, leva loppan och vältra mig i mina egna fantastiska åsikter och dessutom behöver jag aldrig sitta uppe och vänta...och vänta...och vänta.... på någon.

Många fördelar är det..som ibland kan upplevas som nackdelar. För det är också skillnad på att göra saker själv och ensam.

Ibland kommer en mänsklig längtan svävandes över en. Det skulle kanske inte vara så dumt med någon som väcker mig på morgonen med frukost på sängen, som enträget byter till OS-kanalen på Tv:n, som matar mig med alvedon vid pms-besvär, som bara ler lite vackert när mitt finska humör gör sig påmint, som öppnar dörrar, drar ut stolen, hånglar upp mig vid behov och betalar en och annan nota!

Någon med lite vett & etikett, någon som bryr sig om hur han framstår, någon som kan titulera sig gentleman!

Det skulle vara kul att få uppleva en sådan man. Min mamma har sagt att dom finns! Var??!?

Har dom gått i pension, allihop?!? Finns det någon yngre än 60?!?

Jag kan ärligen säga att jag inte mött en enda gentleman i min generation, just en sådan som gör det ovan nämnda: vanliga gentlemanna-beteenden!

Dom finns skrivna i gamla, slitna böcker och filmmanus men i Verkliga Livet är dessa lätträknade.

Det handlar inte om att jag vill bli omhändertagen för att jag är oförmögen till det själv, jag klarar det mesta på egen hand =) Det handlar inte om att utnyttja någon för pengar, dom har jag också i min egen plånbok, det handlar inte om att jag är fysiskt svag och inte kan dra ut stolen eller öppna dörren, det klarar jag också själv. Det handlar snarare om att bli bemött med lite omtanke, lite underskattad romantik och rar humor som är bästa Kärleken, gammal hederlig uppvaktning som resulterar i ömsesidig respekt! Mina föräldrar fick lära sig detta och här är det en självklarhet. Det ingick i uppfostran lika naturligt som att man fick lära sig att tacka för maten!

Jag försöker överföra detta till min nu 13-årige son som redan börjat utöva detta lite smått och med framgång ;-) Det är ju så enkelt, inte svårt alls. Använd lite intelligens och känsla, helst samtidigt!

Livet blir så mycket roligare med en Gentleman ibland.

Vi borde införa en Gentlemannens Dag i vårt Svea Rike!

I DET fallet kan Reinfeldt få som han vill vad gäller pensionsålder: 

Gentlemännen kan få utöva sina uppgifter från tonåren till långt över 70 ;-)