Föräldrar vill självklart vara de goda förebilderna, vara vägvisare och ett stöd så väl moraliskt som känslomässigt. Ingen vill förhoppningsvis varken bära eller lära ut brister som resulterar i kaos och katastrof. Drömmen består av felfri uppfostran och rättvis behandling som mynnar ut i en Kärlekstunnel där barnen med öppna armar tar emot alla dessa gåvor och förvaltar dom med äkta stolthet! En stolthet vi vuxna föredömligt har projicerat på våra älskade änglar.
Inget barn ska någonsin behöva känna saknad, tomhet, kyla och ensamhet. Alla barn har rätt till ett värdigt Liv som ska vara långt, vackert och glädjefullt. Frågetecknen ska helst besvaras med finstilta rader utan vare sig utropstecken eller citationstecken. Tydlighet, rättframhet och ärlighet är ingredienser till receptet för en god och varm relation, starkt kryddat med förtroende.
Så många vi är som så många gånger undrat om och när vi gör rätt och fel. Så många gånger detta "om" etsat sig fast i frustrerande tankar som låst både förmågan till handling och respektingivande beteende.
Det händer vem som helst, det undgår inte någon att då och då hamna i situationer utom kontroll där panik och rädslor ibland styr oss mot helvetesvägar och dess återvändsgränder. Det ingår i vuxenvärlden att förirra sig där ute på stormarnas hav ibland och att tappa greppet är nödvändigt för att kunna återta kaptensrollen.
Vi lär oss på vägen, vi lär oss av våra misstag och erfarenheter. Erfarenheter som våra barn ännu inte fått förmånen att packa sitt bagage med. För det gör dom..så småningom vare sig vi vill det eller inte.
Och dom packar och sorterar på det sätt som dom sett oss göra.
I deras ögon är vi Kungar & Drottningar! Här är vår mognad och vördnad i fokus...varje sekund!
Vi kan inte förhindra deras utsvävningar bara för att vi själva upplevt vulkaner och jordbävningar genom våra naiva pröva-på-metoder i vår ungdom, det spelar ingen roll hur mycket man predikar och moraliserar för barnen, de går ändå sin egen väg i sin naivitet med plirig blick och en nyfikenhet utan begränsningar.
Och det är bra! Att drömma, förverkliga och våga att genomföra det man tror på är positivt. För det handlar inte om att begränsa eller beskydda så till den grad att man låser igen dörrar och förhindrar den ljusa framtiden att visa sina bästa sidor för barnen. Det handlar inte om att gå före sina barn som någon slags guide och peka höger eller vänster, det handlar snarare om att gå lite snett bakom, på lagom avstånd och finnas till hands när något går fel. Precis som man gör när det lilla barnet ska ta sina första stapplande steg, jag går hellre bakom beredd att ta emot om det faller än att jag går framför och talar om vart det ska gå och sedan står som ett fån och ser det falla bakåt.
Det är min personliga filosofi. Alla tänker och handlar vi olika. Det spelar heller ingen roll att vi gör det så länge barnen mår bra och utstrålar trygghet.
Alla dessa tankar triggades igång när jag inne på en affär såg en mamma vars två småpojkar högljutt sprang runt och rev ner varenda pinal i deras väg utan någon som helst motreaktion från mamman. Inte en enda liten fingervisning om att plocka upp efter sig, inga ord som genererade i vetskap om att fel begåtts, inte en tillstymmelse till att hjälpa personalen som städade efter barnen, bara en nonchalant uppsyn, en liten suck och en promenad ut från affären som om ingenting hänt. Fri uppfostran?
FEL uppfostran, skulle jag vilja påstå! Dessa små stackare kommer knappast att veta var gränserna går, hur man visar sin omgivning respekt eller ens klara av att stå på egna ben. Den mamman går varken framför eller bakom som stöd och hon har inte bara gått in i en återvändsgränd, hon har parkerat där!
Det gör ont i mig när vuxna inte kan se längre än så, när man inte kan ta ansvar och av både snål -och dumhet inte delar med sig av gott uppförande till kommande generation.
Det finns säkert värre saker att hetsa upp sig över när det kommer till behandling av barn, både fysiskt och mentalt. Absolut! Men det är inget jag tänker fördjupa mig i här. Alla bitarna hör samman och bör sättas ihop med sunt förnuft för att uppnå harmoni. Man ska berömma och uppmuntra likväl som man ska sätta rimliga gränser och ge ett hum om vett & etikett. Det mår man bara bra av. Barn ska må bra och vara lyckliga. Det är vuxnas plikt att se till den saken.
Det är inte så märkvärdigt eller komplicerat.....
Det är Kärlek och kan resultera i ett MVG inslaget i silkespapper som en liten framtidsgåva av ditt barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar