Min Albert loggar snart ut!

Vårt första möte ägde rum den 14:e juli 2008. Det uppstod ömsesidigt intresse direkt! Mina ögon  hade svårt att slita sig och jag tog mig dessutom friheten att ta på honom, känna hur han kändes för att kunna avgöra om det var något värt att spendera sin dyrbara tid med.
Jag spanade in några andra också. Tafsade lite smått även där, men min förtjusning över den förste var redan ett starkt faktum, och trots att jag råddes till eftertanke utgick jag ifrån hjärtats signal och bestämde mig slutligen för Albert! Honom ska jag ha!

Samma dag flyttade han in. En sambo vid namn HP Compaq NX6325, som jag snabbt döpte om vid en känslosam ceremoni, till Albert Einstein.
Han tycktes trivas och vi kom bra överens. Han uppskattade mina väl fyllda dokument av författarskap och han bidrog ofta till goda idéer och välbehövligt sällskap.
Där jag brast i kunskap, fyllde han i och han tycktes vara den av oss två som hade den mesta kontrollen. Inledningsvis hände det att vi var av olika åsikter och jag hade emellanåt svårt att förstå hans tänk. Vi hade gemensamt en envishet, så svårhanterlig att konflikten slutligen övertog all sans och förnuft.
Tveksamhet till trots insåg jag för första gången i mitt Liv att jag nu mött min överman! Drygt..för nån som alltid vill ha rätt ;-)
Men han lärde mig både tekniskt avancerade måsten och en uthållighet jag i min enfald trodde endast fanns i Evighetens Land långt bortom Verklighet.
Han introducerade mig för Spotify, Facebook, You tube, google och lexikon av användbara synonymer. Han blev upprörd de gånger jag använde mig av ctrl alt del, och jag insåg snabbt att lärdomens källa var av stor betydelse, inte minst för min egen skull. Han blev glad varje gång jag loggade in. Han blev ibland också
lika glad när jag loggade ut =)

Han var snabb och kvicktänkt, klurig och förståndig, i total avsaknad av komplikationer och de få gånger något barkade åt fel håll, var han snabbt där till undsättning och prinslikt räddade han mig från Djävulens alla virus! Det firade vi stort varje gång.
Han blev en stor del av mitt Liv. För att inte säga den näst största.
I perioder av elände varvat med stor lycka, har han alltid funnits där och visat mig vägar till alla möjliga märkliga och omärkliga ting, som jag inte visste fanns.
Underbara Albert!

Åren har passerat, han är sliten och trött. Han har gått från silver till grått, från kvicktänkt till långsam och ibland låter han sig luras in till Djävulens efterfester av vansinne och bubblande virusdrinkar!
Hans minne raderas för varje dag. Ibland känner han inte igen mig. En känsla av förlust uppstår och sorgen det medför bidrar närmast till farmaceutiskt intag, för den mentala överlevnadens skull.
Skilsmässa pågår...igen!
Men denna gång en ofrivillig sådan, där ålder är av orsak. Ett naturligt borttynande att respektera.

Igår drabbades han för första gången av total apati och minnesförlust. Allt var av fara och error och paniken drev mig till sos-samtal till dotterns sambo, Dr Oscar! Denne unge gentleman vars kunskap är till gagn för en "nolla" som jag, är värd all tacksamhet för sin metodiska och tålmodiga insats för änglalik räddning av lille Albert.
I timtal satt jag i mitt väntrum och inväntade beskedet om huruvida Alberts framtid skulle te sig.

Dr Oscar är av professionellt slag och kom att meddela mig domen i en ton av sympati:
Albert lever nu på lånad tid, med hjälp av konstgjord andning och återstoden av hans tid är i detta läge helt och hållet oförutsägbar.
Ännu en ceremoni genomfördes under den 22:a kvällen i februari. Sista smörjelsen utfördes i kretsen av de närmaste.
Som tydligt framgår, fungerar han fortfarande, om än i labilt tillstånd. Det är Kärlek, det....

Lille Albert har, trots påtaglig trötthet, påvisat mig potentiella framtidspartners och i hans minne söker jag nu en ny med ljus och lykta. Det får ta sin tid.
I detta nu smeker jag hans tangenter i varsamhet och tackar honom för allt han bidragit med i mitt Liv.
Här ska jag sitta..hela vägen ut.
Å denna gång är det han själv som får logga ut...... ;-)