Töntarnas Paradis!

Det är något speciellt med Stormarknader och Köpcentrum.
Inte enbart för att där finns ett stort varulager att beskåda med vidöppna ögon och plånbok, utan också för att där sker så mycket av vardagligt gagn, att varje rörelse är värt att iaktta för att spara i minnesarkivet till kommande tider i gungstol och berättelser för barnbarn.
Jag har en viss förmåga att dra till mig händelser som enkelt skulle kunna användas på filmduken, och med rätt regissör skulle kunna få scener att framstå som klassiker innan de ens har visats!

Det finns tre Stormarknads-historier som för evigt etsat sig i minnesbalken. Den första utspelade sig i Falun, när jag strax innan min entré till en av galleriorna, hade en framförvarande, för mig okänd ung man, med samma mål som jag.
Stora vackra glasdörrar utgjorde denna entré och vanligtvis ska förmodligen dessa öppnas automatiskt, vilket dessvärre inte skedde just vid detta tillfälle!
Endast ett par meter skilde oss åt och jag kunde se hans spegelbild i dörren som fortfarande vägrade öppna sig, något denne herre inte uppmärksammade, varför han helt sonika gick rakt in i dörren!!!
Smällen var ett faktum, hans chock likaså och med glasögonen på sniskan stod han där i all förvirring, tog sig åt näsan och pannan och den min han bjöd på resulterade i att undertecknad brast totalt!
Folk omkring tycktes uppenbarligen ha hört smällen, då dom snabbt vände sig mot vårt håll och där stod jag.. Dubbelvikt och skadeglad, helt emot min vilja. Tårarna sprutade och framåtböjd förbehöll jag mig rätten att hålla mig från att kissa på mig! =)
Då jag febrilt försökte hålla mig för skratt, kvävde jag dessa med märkliga ljud som förmodligen tolkades som smärta, eftersom omgivningen snabbt reagerade och sprang fram till mig och frågade hur det gick?!!! =)
Intill stod mannen med glasögonen på tvärsan och fattade fortfarande ingenting!
Han gick.. kvar blev jag med hjälpsamt folk som fattade noll efter mitt beteende. Jag skrattade hela vägen till parkeringen och till bilen som tog mig hem, med endast denna historia i behåll ;-)
Det var inte av elakhet. Jag lovar. Dessutom kan jag lova att killen överlevde och har antagligen lärt sig att öppna en och annan dörr här  i Livet ;-)

En annan gång tog jag med min kära mor till Valbo, bl.a. för införskaffning av möbler i ett visst varuhus. Resan blev spontan. Inte det minsta planerad. Allt gick med andra ord, rätt så snabbt. Vanligtvis brukar jag någonstans under vägen stanna, men denna dag körde vi direkt till målet. Väl där och jag kunde snabbt konstatera att nöden inte har någon lag varför vi direkt uppsökte damtoaletten innanför entrén till möbelvaruhuset. Tilläggas bör att det i detta läge var lite i krisläge. Det straffar sig att hålla sig och den lilla blåsan är inte sen med att påminna om det.
Väl inne på The Ladies Room, är en kö som får min annars så lugna framtoning, att omvandlas till en liten tant i full panik! Med benen i kors och himlande ögon står jag där och stönar i bästa offer-roll och får därmed välförtjänta sympatier från omgivningen som erbjuder mig att gå före i kön. TACK!!
Jag var alltför koncentrerad på att inte pissa i byxorna för att kunna engagera mig i de andras samtal, men jag insåg på deras minspel att man såg min existens som uppiggande och ett bidrag till leenden.
Dock ej för mig, som tålmodigt och ansträngande väntade på att någon av dörrarna skulle öppnas.
Det gjorde den till slut! Ut kom en liten fisförnäm tant med grålila, konstig frisyr och prydd med gigantiska pärlhalsband. Jag lyckades notera detta, läget till trots!
Jag slet tag i dörren till hennes förvåning, stängde den snabbt och fumlade efter knappar & dragkedjor när jag plötsligt får ta del av en odör som gör att näsborrarna fullständigt sprättas upp!!!
Kväljningarna var därmed ett faktum!
Tänk dig en stank i en blandning av vass tant-parfym och lila-tant-prutt!
Alltså, hur fan kan man komma på idén att försöka dölja sin människo-skit med parfym?!?!?! Den odören slår ta mig fan allt!!! Låt det hellre lukta skit i lugn & ro än att  försöka få den att dofta blomma, som ändå vissnar i ren panik!
Mina kväljningar överröstade samtliga damer utanför dörren. Med byxorna halvt nerdragna for jag ut som en rekyl, fullt kväljande och med ögon som råttpittar i ett virrigt huvud. Min mor stod där i all sina röda fägring och log generat medan de andra såg mest chockade ut. Själv sprang jag ut, kippandes efter andan och insåg att situationen krävde ett snabbt beslut: Ska jag spy eller helt enkelt pissa i brallorna??
Till min stora räddning såg jag en trappa som ledde upp till restaurangen och en toalett som räddade Livet på både mig och andra tanter.
Numera ser jag till att göra det jag ska innan jag åker hem ifrån ;-) Å jag är alltid lite extra uppmärksam vad gäller tanter med grå-lila hår =)

Den senaste upplevelsen på en Stormarknad, skedde förra året. Också det i Falun. Det var i huvudsak inredningsavdelningen jag var intresserad av. En avdelning som vanligtvis brukar befolkas mest av kvinnor. Men då och då passerar också nån inrednings-intresserad herre längs hyllorna.
Killen i just det här fallet, tycktes nog i sin naiva verklighet tro, att han var ensam på avdelningen, då vi få som var där, stod lagom dolda snett bakom honom. Något han uppenbarligen missade.
Mitt emot mig, på andra sidan hyllan, stod en blond tjej och inspekterade ljusstakar medan jag stod precis intill alla vackra och ljuvligt doftande ljus.
Rätt som det var hörde vi båda hur någon släppte en rökare, helt enkelt =)
Jag och tjejen såg på varann en kort sekund, sedan bröt hon fullständigt samman i skratt, släppte ner sin varukorg och gick! Förmodligen för att hon inte klarade annat just då =) Kvar står jag! Också oerhört svårt att hålla mig för skratt, men min nyfikenhet lockade mig att vända på klacken, titta fram bakom hyllan och därmed få betrakta det "brakande" objektet! =)
Jag vet inte vad som föll mig in..men jag greppade tag i ett doftljus, la det i killens varukorg, log stort och sa: Du kanske skulle behöva ett sånt här ;-)
Att se hans reaktion och minspel är ett minne jag bevarar för resten av Livet! =)
Hans ansiktsfärger var lika många till antalet som i regnbågens, och hans skam över att inse att han inte var ensam på stället, fick honom att nicka lite besvärat och bara gå sin långa väg.
Det slutade med att jag tvingades ta upp min mobil och låtsas prata i den eftersom  mitt skratt aldrig ville sina. Jag tänkte på tjejen som drog.. och jag tänker än idag på killen med doftljuset i sin korg.
Mest undrar jag över om han köpte det =) För jag såg honom inte plocka ur det =)

Vad som sker nästa gång, har man ingen aning om. Men ett vet jag:
Att handla är att Leva i Töntarnas Paradis! Ett Paradis som får vardagen att både synas, höras, kännas och dofta! ;-)