Jag har ett bindestreck som få vet om!

I jobbsammanhang kallar jag mig alltid Marina. Privat kallas jag Marre. Så har det varit så länge jag kan minnas. Marre är bra. Jag känner mig hemma med det. Det är liksom...jag, helt enkelt.
Ett fåtal använder Marina som tilltalsnamn. Möjligen de allra närmaste så som min mamma och bror. Och brorsbarnen förstås, som alltid tilltalar mig med Faster-Marina =)

Nu är det så att mitt egentliga förnamn faktiskt är ett dubbelnamn..med ett bindestreck: Marina-Evelin..  uttalas som att det skulle stavas med två "n" på slutet, men stavas bara med ett.
Inte så många vet om det. Men därav förkortningen och smeknamnet Marre.
Sällsynt är att någon säger mitt dubbel-namn. Mest för att de flesta är ovetande. Inte alls för jag personlgen har något emot det. Tvärtom. Det är vackert, men sammantaget med mitt efternamn blir det lite långt =)

Igår fick jag uppleva känslan av det vackra i namnet! Det gjorde mig både glad och lite rörd.
Marina-Evelin känns så personligt och långt borta på samma gång. Och lite ovant, förstås.

En kär vän, som igår var här och förgyllde min tillvaro, öppnade sitt innersta av sann glädje och hyllade Marina-Evelin som något rikt, nytt, grönt och fräscht i hennes Liv!
Namnet med binde-streck står i hennes ögon som en positiv och ny fas i ett Liv på väg ur mörker och kyla, ett namn som inger tro och hopp om framtid!

Jag blev oerhört glad! =) När hon kom insmygande i köket och uttalade mitt fullständiga namn med sådan Kärlek!
Marre funkar bra. Hon är van.
Marina-Evelin kanske får börja vänja sig ;-)