En begravningsceremoni av särskilt slag

Är man tillräckligt insnöad, eller oense med viljan till nya erfarenheter och förvägrar Verklighetens utveckling, är det ganska enkelt att ignorera dagens självklarheter, som bl.a. inkluderar alla dessa sociala medier.
Det var inte särskilt länge sen jag själv satt där i en driva, kylig och smått nonchalant, och ansåg detta vara till endast besvär och tönteri! Aldrig skulle jag involvera mig med vare sig sidor som Fb eller annat av overkligt inslag, typ en...blogg.
Ett Liv ska levas där luft kan inandas, där människor går att ta på och där solen skiner från en riktig himmel.
Bittert tänk!
Jag borde skämmas =)
Lyckligt lottad som jag är, har jag barn som är utrustade med bästa övertalningsförmåga och som i sann strid stod på sig för det positiva i denna fråga. Det kostade visserligen mina båda barn en del energi, tid och svordomar, men i envishetens land gav man aldrig vika för uppgivenhet.
Bra tänkt!
Jag borde skämmas =)

Motvilligt och i skepnad av ett uns skam över min resignation, loggade jag in på denna Fb-sida för ett antal år sen..och fattade i stort sett ingenting!
En statusrad, foton och en massa konstigheter jag inte förstod vitsen med. Tills det plötsligen strömmade in en massa vänförfrågningar! Tills jag upptäckte barndomsvänner från förr, nya människor som med tiden skulle komma mig närmare som människa.
Plötsligt var jag helt insnöad! I något som jag från början ogillade. Som kom att bli något jag skulle gilla, som triggade igång min kreativitet på alla möjliga oväntade sätt.
Jag slutade skämmas ;-)

Det kom att bli en naturlig del av mitt Liv, som för så många andra. En tillflykt när vardagstristessen gjorde sig påmind, när diskhögen stod högre än solen, när tråkigheterna var fler än mina levnadsår, när det var en vecka kvar till lön, när något intresserade mig, när jag hade något kul att berätta, när jag var trotsig och kaxig, när jag var snygg på fredagskvällar och kanske t.o.m. ännu mer när jag var tilltufsad på söndag-eftermiddagar.
Som ett sätt att Leva,! En naturlig del av ett Liv som plötsligen får smaka på svartsjuka, då människan i sin tillflykt placerar Livets väsentligheter i periferin, allt för att ägna sin dyrbara tid till något så mycket enklare som ytlighet, teater och en lycka gjord av plast!
Den sidan har onekligen bidragit till mycket positivt i mitt Liv. Både vad gäller vänkontakter och jobb! Men också för mitt behov av att uttrycka mig i skrift, främst i ett tecken av humor och värme.

Men nu föll det sig som så..att Livet där i periferin knackade på, ett Liv som pågått hela tiden men som ignorerats, förträngts och utestängts, där hjärtat och själen samarbetat förgäves mot ett huvud i självupptagenhet. Det är så enkelt att ignorera det innersta, ända till det yttersta!
Att jobba med ett känsloregister och en ryggsäck full av skit kostar på.. Den känslomässiga orienteringstavlan jag numera har blivit varse om, påvisar tydligt att det är hög tid för huvudet att försonas med hjärta och själ.
Separationsångest är därmed ett faktum, men ett nödvändigt sådant för att kunna Leva ett Liv man i stolthet kan stå för!
Som ett blixtnedslag, stod insikten så tydlig och klar: Vid min ålder är harmoni att prioritera. Liksom nära och kära, Kärlek och sann gemenskap, där inga roller intas för att accepteras eller synas. Där inga underfundiga kommentarer krävs, där man "gillar" utan att trycka på en knapp, där självkänslan inte hänger på antalet vänner i en liten ljusblå kolumn.

Beslutet att lämna Fb, bidrog till vånda och en del sorg. Som en brytning från något som funnits i ens Liv så länge. En separationsprocess med in -och utvända känslor där konflikterna bestod i ett förflutet kontra framtid. Som en påtagligt arbetsam skilsmässa, fast utan advokat!
Men Själ & Hjärta har i försoning återförenats med huvudet, som insett det viktiga med att stänga en dörr för att låta en annan öppnas. Det är nu hög tid för fokusering på det jag ifrån början ylade om i min driva:

Ett Liv ska levas där luft kan inandas, där människor går att ta på och där solen skiner från en riktig himmel.

Jag ska tillåta mig att konfrontera känslomässig sanning och jag ska växa och bli starkare än någonsin. Jag ska trotsa djävulskap och gammalt groll och se fram emot det Liv jag önskar få Leva Länge!
Jag ska sakna det jag haft ibland, och välkomna det nya.
Jag ska bära en förhoppning om att allt bara kan bli bättre.
Jag ska bli snäll mot mig själv, jag ska bli hel och därmed bli en mycket bättre människa, både med mig själv... och med Dig ;-)

För se, lite till vänster om den ljusblå kolumnen ligger Verkligheten... Där är jag nu ;-)

  
Kärlek & Omtanke till alla mina 
härliga Fb-vänner!