Det är det inte.
Det sämsta svaret man kan erfara är tystnaden. Den som ekar tomt, som inte besvarar frågan eller som i sin nonchalans lämnar dig därhän med brustet hjärta och en självkänsla lika krackelerat som din naiva tro.
Man står lika rak och ärlig som man uppfostrats till, blottar sitt innersta med förhoppning om att bli uppriktigt besvarad, vare sig det handlar om ett positivt eller negativt svar.
Man är rustad i sin styrka, beredd på det bästa, men också på det värsta: ett nederlag som får integritet och personlighet att framstå som svag och liten.Ett ja är ett ja och Lyckan kan bli gjord.
Ett nej... är ett nej, och är att ta till sig för bearbetning. Svårt. Men acceptabelt.
Två svar..så olika..men lika enkla att ta till sig.
Tystnaden däremot... är en tortyr som bidrar till förvirring och en underkastelse inte ens den värsta fienden tillönskas.
Jag brukar föredra tystnad..när någon gjort sig förtjänt av det. Det är sällan. De flesta är värda ljudet av ett hjärta, några ord, en förklaring, ett ja...eller ett nej.
Jag bråkar med tystnaden ikväll. Förmodligen också i morgon kväll. Precis som igår. Och i förrgår.
Trots att jag frågat, förmedlat ord, känslor och tankar..till Någon.
Någon som fortsätter att Leva i tystnad.
Jag... fortsätter att Leva i ovisshet...
Tystnaden måste vara Djävulens påfund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar