Det är förvisso nyttigt att fantisera positivt för överlevnad av tristess. Men fan ta en om drömmar, så som i mitt fall, blir allt för högt svävande och varken vill slå in eller ut!
Besvikelsen står sedan som spön i backen och alla förhoppningar grusas och bevisas som falska i all naiv tro på en ljus framtid, där allt går som man vill.
Jag brukar använda fantasin och förhoppningen som en trigger till tron på att kommande tid är min. Som en slags räddare i nöden, när motgångarna samlats på hög och styrkan börjar ge vika.
En godtrogen optimist som målar upp framtiden med tilltalande färger och noll utrymme för idioti. Det är en skön känsla att bära med sig i stormvind, en gps som visar vägen mot livet i total harmoni.
Men ibland kan också en gps flippa ur. Det ska Gudarna veta!
I naiv framfart och övertygad om "inslagna drömmar", serveras plötsligt den ärliga sanningen och där står jag! Bedragen av mina egna förväntningar. Inget blir som man har tänkt sig. Önskningar och förhoppningar till någon annan ligger plötsligt krossat i tusen bitar.
Självkänslan begravs i dumhet och skam.
Det är inte någon annans fel.. Det är jag som som "ranglar" och vinglar ihop med den känslomässigt inställda GPS jag bär på.
Jag är tacksam att jag begåvats med mina drömmar och modet att våga tro, trots tidigare sorger och erfarenheter. Men jag inser också någonstans att det är nödvändigt med balansen mellan dröm och verklighet. Nu försöker jag att hitta den. Med hjälp av förnuft och stark vilja att ha fötterna på jorden.. åtminstone ibland.
Att drömma på lagom nivå. Att inte förvänta mig något som egentligen inte finns. Att ställa in gps:en på en adress som inte ligger i Sjunde Himlen.
Jag var på ett möte här om dagen. Långt ifrån den Sjunde Himlen. Snarare mitt i Verkligheten, med en man vars kloka ord landade mitt i prick! En fras som tog där den skulle..
Han skrev ner dom först.. jag läste dom i tystnad. Drog efter andan..
Han läste sedan upp orden högt för mig.. Jag hade fortfarande inte andats ut..
"Outtalade förväntningar är planerade besvikelser"
Som om någon från ovan ville lära mig en läxa! Som om någon i Sjunde Himlen sände ett meddelande som fattats mig en längre tid. En kort fras som etsade sig direkt. En liten känga som väckte det Marinska förståndet på en sekund.
Det blev lite chockartat, jag är fortfarande omtumlad och vet inte riktigt vad jag ställa in min gps på längre.
En oväntad insikt som numera omsvärmar mig i både kök och vardagsrum, en ovan tanke som lär mig att inte förvänta mig något som inte finns.
Jag har lagt ouppnåeliga drömmar och förväntningar på en hylla nu.. Jag sneglar lite på dom ibland. Vill gärna dit och ta på dom. Men dom klarar sig. Förmodligen jag också...
Nu inväntar jag Verkligheten så som den är, där min GPS får göra som den vill..
Och nu.... ska jag andas ut ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar