Det går sådär.
Det är förmodligen förträngt och gömt i en dammig vrå nånstans.
Möjligen kan jag minnas de galna och roliga stunderna, men de var dessvärre rätt få och lätträknade i en tid då hormoner, finnar, clerasil, kondomer, p-piller och tamponger var det nya att introduceras för.
Allt skulle provas och genomföras med en ärthjärnas kunskap, och otvivelaktigt var man bäst i Världen på allt!
Det skulle pippas, drickas, rökas och samlas på erfarenheter av idioti.
Det var märkliga revolter och krigsförklaringar mot en vuxenvärld man i förtvivlan ville avstå i största möjliga mån. Ett gäng konstiga, långa människor som inte förstod vare sig mig eller någon annan stackars tonåring. Ett otal gånger satt man i största gemenskap med klasskompisar vars inställning var densamma, och konstaterade att det onekligen måste finnas en särskild planet för Vuxna! Dit ville man inte köpa biljett.
Turligt nog var naiviteten och okunskapen till räddning för att över huvud taget få uppleva roligheter och galenskaper utan gränser. Jag tänker inte ens nämna en! =)
Det känns inte som det var så länge sen. Eller rättare sagt, jag vill inte att det ska vara så länge sen. Inte endast pga åldersnoja, snarare mer för att jag vill kunna minnas hur det var, använda min förståelse och numera utvecklade ärthjärna till något vettigt för min sons skull.
En pojke på väg att bli stor. En tonåring vars Liv sätter en mors betydelse på pränt i en själ med förhoppning om att han klarar sig minst lika bra som jag =)
So far, so good..
Grattis, käre son!
Att vara fjortis är stort.
Älskar Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar