Ett kors i Tegeras tak!

Jo, det är verkligen sant!
Det händer inte särskilt ofta, och heller ej speciellt frivilligt. Det sker snarare med hjälp av någon som mer eller mindre övertalar mig att följa med. Det skedde under gårdagen.
Jag gick på hockey!! ;-)
En fullsatt arena med en stämning som enkelt fick mig att glömma på tid och rum.
Det är inte så att jag tycker att hockey är tråkigt på något vis. Men jag är inte direkt någon sportfanatiker, varför det är  tacksamt att det finns en del bardiskar att hänga vid =)
Men gårdagens match var både oväntat rolig och spännande. När jag väl börjar engagera mig gör jag det till fullo, och i det här fallet resulterade det i en handflata som till en början skiftade färg till blått och som nu så här dagen efter, är gulgrön!
Det går att applådera till sig blåmärken, tydligen. Jag hälsar försiktigt idag, med min ömmande hand ;-)

Och visst klappades det händer febrilt, sjöngs hejarramsor och vrålades under matchens gång, och laget var väl värd den uppbackningen. Men dom jag applåderar mest är tveklöst klacken!
Hade laget spelat lika bra hockey som klacken lägger ner sin själ i hängivenhet och stöttning, så hade man förmodligen varit i elitserien för länge sen!
Dom är fantastiska i sitt engagemang, en division för sig som ska ha all respekt och beundran.
Jag är ett stort fan av det här gänget och jag höll stundtals mer koll på dom än på själva matchen.
Glädje!
De stunder jag ägnade mig åt matchen och ådrog mig blåmärken, upptäckte jag även att mitt temperament kom till nytta när någon spelare gjorde en miss. Omedvetet rycks man med i stämningen som råder, och ramsorna i det dova röstläget blir till ett faktum.
Jag kan många svordomar...tydligen ;-)
När jag var som mest upprörd kom den innersta sanningen fram: Det är för få kvinnor i hockeyn!!!
Sätt in spelarnas kärringar i båset, så kan man ge sig fan på att dom inte vågar göra annat än att spela jävligt bra hockey, och dessutom få en coaching som etsar sig på djupet! =)

Jag tillåter mig ironisera lite här. Men tanken är god och inte helt fel;
Fler kvinnor som coacher i hockeyn är ett bra mål. Om männen kom till den insikten och tog sig modet att förändra det, så kan jag garantera att mina handflator skulle vara konstant blå! =)