Jag har tagit mig en liten välförtjänt semester. D.v.s. en välbehövlig liten paus från allt vad sociala medier heter. Jag väljer att göra det ibland. För att återuppta det verkliga Livet som allt för enkelt och omedvetet raderas ut någonstans där ute i periferin. Det är så enkelt att fokusera på det ytliga har jag märkt. Som en utväg, en flykt från allt det där man borde ägna sig åt, men som upplevs som påtagligt arbetsamt. Den årliga känslomässiga inventeringen.
Den är ingen lek.
Det finns förvisso en möjlighet att låta den vara, låta den ligga och mögla till sig i en vrå långt bortom verklighet, men det fungerar sällan. Stanken gör sig påmind hur man än försöker ignorera soporna.
Så jag städar, reser genom Känslornas stora stad, tar en tur runt dess förorter och bekantar mig med både ljus och mörker. Ibland högst motvilligt. Där i ligger utmaningen.
Att ta tjuren vid hornen är ett rent helvete. Inte bara för mig. Också för tjuren. En bångstyrig liten jävel som sällan bara sitter och luktar på några blommor. Han har snarare rivit upp dem från rötterna.
Den innerliga resan fortsätter i några mil till. Därefter kan jag så nya frön, plantera nya blommor och bjuda in till en frihetsfest. Ska bara tämja tjuren först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar