För de flesta är det en naturlig del av Livet att jobba, äta och sova. För andra är det en dröm som gått om intet. En önskan om ett vardagligt Liv utan brister i vare sig ekonomi, sömn eller social grundtrygghet, som är det första och största att stå fetstilt på prioriteringslistan.
Har man en längre tid levt ett Liv utanför samhällets nödvändiga och måstiga göromål, är det en enorm befrielse att få komma dit. Att få bekräftelse på att man är någon, värd att se och höra. Att man får privilegiet att utgöra sin del av Värld och Liv.
Fördelen med arbetslöshet är att man under alla omständigheter måste acceptera och lära sig ödmjukhet och att uppskatta det lilla, som för alla andra upplevs som självklart.
En lärdom jag har en fantastisk nytta av, när jag nu äntligen välkomnats tillbaka till ett Liv av värdighet.
Nu har jag i lycka genomfört mitt första riktiga arbetsår på evigheter. Och jag har all anledning att existera i tacksamhet och glädjeyra.
Att få säga till sina barn att den gångna veckan på jobbet varit lyckad och bra, att lite halvt trött ställa sig framför spisen för tillagning av middag, att få hälla upp ett glas vin i sin numera lyckade tillvaro, är en glädje obeskrivlig och i mitt fall nästan overkligt underbart.
Allt jag nu lärt mig från det förflutna, alla mina värderingar som samlats med lärdom och erfarenheter, sammanträder nu välvilligt och konstaterar att allt detta tillsammans, nu äntligen kommer till sin rätt och kan därmed förvaltas med uppriktig godhet till en kär omgivning.
Jag har turligt nog fått uppleva och erfara, att det lilla är det största!
Med fötter på God Jord och med sikte mot Stjärnorna, är jag alldeles förträffligt nöjd med vad jag kommer att kunna ge vad gäller empati, omtanke och stöd till mina medmänniskor.
Kung av Himmelrike eller Slav av djävulskap. Alla har vi något gemensamt, och därför borde vi alla behandlas lika. Av motgång och elände, landar man i Ödmjukhetens Land. Där ska jag fortsätta att bo!
Sån är jag. Hur är Du?
