Hemkommen från en härlig stund med familj och vänner. Något gråtfärdig under packning av väskan, stod jag där i allt vemod och försökte tänka på annat. Separationsångest är min värsta fiende och jag försökte lura den till himmelen men fick motvilligt ge upp för jobbigt avsked.
Men så i sista sekunden kunde kvinnan som förmodligen känner mig bäst, positivt överraska mig med frågan om hon fick följa med mig mot Österdalälven. Min kära Mor i passagerarsätet och jag blir det lilla barnet på nytt. Det är allt för sällan tillfälle ges till längre stunder i tvåsamheten mellan mor och dotter. Nu sitter vi här, knaprar popcorn och ser på Så ska det låta. Hon ser med sina stora blå på en leende Kalle Moraeus medan jag föredrar Europe-gubbarna som fortfarande har hår kvar på huvudet. Det har vi också och ikväll ska mamma få borsta mitt.
Men något kom emellan. Tröttheten vann nämligen när jag snubblade över soffan som inbjudande fick min landning att liknas vid en trött ängel på himla-turné. Som på ett moln svävade jag som ett barn mellan dröm och verklighet och vaknade slutligen till doften av mors ugnspannkaka! Trodde jag fortfarande drömde men se, sanningen stod framdukad på mitt bord med både sockrad grädde och drottningsylt, som det skall vara för att påminnas om barndom så skön. Med en mamma så vuxen, och som alltid kommer att vara så mycket mer vuxen än jag, som plockar, donar och visslar på "Mitt Blue Hawaii" och suckar och trånar med ungdomlig blick när hon ser George Clooney på Tv:n.
Det är skönt att hon är här. Att få irritera sig på hennes olater och märkliga uttryck, harklingar och fuskdiskande av både knivar och gafflar. Det är skönt att argumentera om felaktigt skrivna recept och slå henne i poker under sena kvällar. Att tröttsamt under tidiga lördagmornar reta sig i ilska över den för henne heliga signaturen till Melodikrysset.
Underbart sköna irritationskänslor av äkta kärlek och djup tacksamhet som jag väljer att betala tillbaka en liten del av just denna kväll. Jag målar hela världen, lilla mamma. Tända ljus, efterrätt i form av kladdkaka och en film med hennes favoritskådespelare George Clooney. Allt för glädjen.
Jag är övertygad om att också Mr Clooney skulle ha rätt kul ihop med min morsa.
Ja, som svärson, alltså…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar