Karma tar aldrig sovmorgon

Inom buddhismen är Karma resultatet av människans handlingar, ord och tankar. Jag tror på detta helt och fullt. Det råder visserligen delade meningar om det behövs en högre stående existens eller en naturlag för att distribuera karma. Men min övertygelse är att det i vilket fall som helst är goda gärningar som genererar god karma, medan onda gärningar frambringar ond karma.
Gör jag något dumt i elakt uppsåt får jag tusenfalt uslare tillbaks. Gör jag något vackert, omtänksamt, snällt och gott belönas jag också därefter.

Jag har gjort mycket skit i min dar! Kära nån, vad jag fått betala. Med ränta. Hög ränta! Men jag har förvärvat dessa straff med helt och hållet egna retmedel. Så där som den ordinära, triviala människan gör. Inom rimliga gränser. Har jag någon gång sårat har det obestridligt återbetalats vid något senare tillfälle - och förtjänade tårar har rullat på min kind. Har jag lurat någon oskyldig själ medvetet har det därefter blivit dubbelt så blåst på konfekten, när jag minst förväntat mig. Har jag i arrogans och naivitet slarvat och rumlat i ekonomiska belägenheter, har det frapperande ramlat in notor högre än Eiffeltornet ner i den lilla kurbitsmålade postlådan . Karma. Sover aldrig.

 Jag har gjort mycket fint i min dar också! Kära nån, vad jag varit kärleksfull, omtänksam, matat änder, tröstat vänner, betalat dricks och lyssnat till dravel för att någon oumbärlig sannerligen vill. Och jag har med varmt hjärta hjälpt nödställda, offrat och försakat både mitt innersta och yttersta för att ärligen vara den goda fén för olycksdrabbade homo sapiens. Insikterna har landat i ett hav av bomull, och när jag suttit där på molnet har lärdomarna tagit sin rätta plats. I första klass. Karma. Sover aldrig.


Det har funnits tider av uppgivenhet. När motvindar regerat i det Härliga Livet. Och de har oupphörligen och illvilligt avlöst varandra. Alstrat ett nystan av ondo och bittert elände. En evighetsrond av hårda slag och utvisningar. Den där berömda evighetsmaskinen som högljutt maler på och tar över det där passabla livet man så innerligt sätter sin längtan till. Jag blev vid en tid i livet van missödet, nederlaget och medföljande bakslag. Karma. Sover aldrig.

Med tid kommer lärdom. Insikter. Ett välkommet lugn. Stormiga vindar vänder. Motigheter omvandlas till framgångar. Törhända inte helt och hållet. Och heller inte helt okonstlat och omedelbart. Men snart så. Har fridfullheten saktmodigt intagit den vindstilla tillvaron. Min tillvaro. Och jag får tillbaka av det goda. För mina goda gärningars skull. Från utvisningsbänken betraktar jag en uppsprucken himmel - som inger både hopp och tro om en existens av sanning och uppriktighet.
Som ett kvitto på att jag tänkt och gjort rätt. Någonstans. Någon gång. Nu får jag tillbaks. Med ränta.
Den goda räntan. Här ska jag stanna. Och Karma får göra mig sällskap när jag tar sovmorgon.
Ty Karma... Sover aldrig.

// M.H