Den 21: mars 2013 var det datum som min
allra första krönika publicerades här i Leksandsbladet. Jag minns
känslan, när jag under flitens lampa i ett smått rörigt kök
virades in i känslan av lycka och nyfikenhet inför framtiden. Jag
skulle här knåpa ihop en någorlunda kort presentation av mig
själv, och samtidigt introducera min tankar och idéer.
Det var en stor ära för mig att bli
tilldelad mig förtroendet och därmed få ingå i denna redaktion,
som i puräkta och innerlig vilja av kärlek firade de då nyligen
fylla 60-åriga Leksandsbladet med önskan om fortsatt framgång i
minst 60 år till.
Med stark tro på traditioner har hela
tiden målet varit att behålla just dessa som ett fundament, och med
stark vilja bereda för utveckling och därmed öppna dörren för
nya framgångar.
Leksandsbladet har för mig
personligen, som för så många andra kommit att bli en självklar
del av det vardagliga livet. Jag fick som nyinflyttad till Leksand
för 18 år sedan en snabbkurs i det viktigaste att bära med sig i
den nödvändiga kunskapsväskan: Att vårt dagliga bröd givas från
Häradsbygden. Att en man i Insjön vars lager kan bistå mig med
allt från disktrasor till skruvmejslar är att stoltsera med. Att
laget heter Lif. Men framför allt ombads jag att stifta varaktig
bekanskap med den ”Den Heliga Skriften. Leksands egen bibel som
varje vecka landar i var mans kurbitsmålade brevlåda:
Leksandsbladet. En ”veckotidning” i miniformat där bygdens
annonsörer i i form av företag, föreningar och privatpersoner
uppdaterar oss alla med det mest väsentliga under både vardag och
helg. Det kom givetvis snabbt att bli en naturlig del av
Leksandslivet. En mysig fåtölj, en kopp te och bladet, förstås.
Missade man mot all förmodan att läsa bladet under en vecka blev
livet som en kokosboll ett faktum. Så är det fortfarande.
Jag hoppas att jag under de drygt två
gångna åren lyckats med det som varit målet; att bidra med skrivna
rader för både hjärta och huvud. Att alla kunder och läsare jag
mött kan dela känslan av ett lokalt blad som inte viker sig i
första taget. Som har en vilja av stål, som beslutsamt och ödmjukt
vill leva vidare med öppenhet för utveckling och nya tider.
Det har varit en fantastisk tid
tillsammans med både annonsörer, läsare och alla de underbara
människor jag fått glädjen att intervjua.
Det har gett mig kunskaper och
erfarenheter jag med stolthet bär med mig i framtiden. Jag är
dessutom mäkta stolt och glad över att ha fått jobba nära och
kärt med mina kollegor, som i både vänskaplig och professionell
anda bevisat att motgångar endast kan bidra till styrka och mognad.
Jag önskar mina kära kollegor fortsatt lycka och all framgång.
Nu är det april 2015. Det är nya
tider. Nya äventyr. Exakt vilka vet jag i skrivande stund inte. Det
är ännu ett oskrivet blad. Jag vet bara med säkerhet att det är
med ett litet vemod jag skriver denna sista krönika i
Leksandsbladet. Men också med känslan av kärlek och en förhoppning
om att Leksandsbladet får leva kvar i vår bygd som det genuint
pålitliga och starka som det de facto är. Jag vill tacka alla som
jag fått glädjen att möta och lära känna under min tid på
Leksandsbladet. Kanske stöter vi på varandra igen i något annat
sammanhang. Vill Du fortätta läsa det jag skriver är Du välkommen
att besöka min blogg:
marinaharliga.blogspot.se
Avslutningsvis skriver jag de ord som
jag också skrev i min allra första krönika:
Det är nu hög tid att vända blad. I
dubbel bemärkelse.
Kärlek och varma hälsningar
Marina Härliga, skribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar