Söndagskonferens

Nu för tiden är söndagarna de dagar man får göra allt det där man inte hinner i veckorna. Vanligtvis brukar jag låta just söndagar vara den där dagen man är värd, dvs man får ligga kvar i sängen och ömka sig över de åkommor och effekter man ådragit sig från lördagskvällen. Men med ett jobb mellan nio och fem är det lätt att inta soffläge när man kommer hem, vilket medför att dammtussarna passar på att samla ihop till storkonferens med tillhörande efterfester.
Det blir med andra ord en dag som suger. I dubbel bemärkelse.
När saneringsarbetet väl är verkställt och genomfört, kan undertecknad i lugn och ro inta tankarnas lugna vrå. Där rumlar de runt; verklighet och drömmar, frågor och en del vaga svar.

Människan är att beundra för alla dess olikheter. Hon ger och tar med olika förutsättningar, Lever som hon lär och vill, och är i alla sammanhang ett med sin omgivning, vare sig hon gillar det eller inte! Det är Livet som ter sig så.

Just idag är min dag i Livet hämtad direkt från den Kärleks-röda paletten.

Med sikte på ljus framtid under en molnfri himmel, med en väderprognos som spår medvind och behaglig temperatur, kan det inte bli annat än värdigt och rikt.

När solen under längre tid vilat bakom moln, är det äntligen hög tid för öppna fönster och dörrar, ljuvligt fågelkvitter och en och annan schlager-refräng.

För det är precis så som Livet ter sig.

När undergång, sorg och elände guidat en i förvirringens näste, när uppgivenhet är Din bästa vän och den enda förhoppningen står till uppvaknandet ur mardrömmarnas land, när modet att släppa taget om det förflutna tar plats i förnuft och själ, det är då man känner samtliga Livets färger.

Att dom alla utgör en liten del av vad som är sann Kärlek för varje steg man tar på denna jord.

De stängda ögonen öppnar sig, de mörka färgerna bleknar till slut och ödmjukhet blir till ett Livets faktum. En lärdom att bära med sig och förvara i sitt minne av visdom. Kanske mörknar det igen. En dag när prognosen påvisar motvind och kyla, molnigt och grått.

Då ska jag minnas att människan är att beundra för alla dess olikheter. Att hon ger och tar med olika förutsättningar. Och jag ska minnas att det är så som Livet ter sig.

Kanske är detta inte alls en dag som suger...