Våga vägra vågen!

Nu skulle jag ju kunna göra hur mycket narr som helst av folk som använder vågen dagligen, helt enkelt för att jag 'vågar'. För att det är av stor 'vikt' hur man Lever ett harmoniskt Liv utan att bli 'nedtyngd' av hur omgivningen framhäver alla möjliga/omöjliga ideal och knotiga förebilder.
Nu är inte min avsikt att göra narr av någon. Jag har helt andra intentioner.
Att man som överviktig vill, för att inte säga måste, gå ner ett antal kilon av hälsoskäl är befogat och förståeligt. För en del är det en nödvändighet för att kunna fortsätta Leva ett drägligt Liv. Där emot är det för mig en gåta varför vissa är så fixerade vid sin vikt trots att man ser fullt normal och vacker ut, med tilltalande former, bredder och längder. Man kan ha snorkråkor i näsan, tovor i håret och en ögonpenna som ritat konturer upp till örsnibbarna, ha läppstift på tänderna, lukta skit och äga en vass och ful tunga men FAN ta vågen om den visar tre kilo för mycket!!
Jag inbillade mig att detta endast berörde kvinnor av yngre modell. Jag har under längre tid antagit att unga tjejer är lättlurade och visslande enkla att påverka i postordermodellers riktning. Ack, så fel jag haft!
Vi snackar kärringar nu!!
Fyrtio - femtioåringar, som föredömligt ska visa väg och fason till yngre generation genom att hävda att det är 'insidan' som räknas och att 'man duger som man är'... Bullshit! Dessa tanter lever knappast efter den devisen och de yngre tjejerna är nog mer pålästa än så...numera. Med dagens fokus på detta ämne har det väl knappast undgått någon att ett sunt leverne är att föredra framför något så otrendigt som att framstå som Lilla Vicke Vire på svältdiet eller en avtrubbad liten mini-mannekäng på Divornas podie.

Har man svårigheter med kondition, fysiska rörelser, nära till hjärtinfarkt och pattar som hänger till backen och besvärar med ryggproblem förstår jag att man vill kolla viktnedgång vid nyligen påbörjad och obligatorisk motionsslinga. I övrigt anser jag det vara en ful och totalt onödig ovana att bråka med en våg som ändå inte kan göra ett skit åt din kropp.
Jag anser mig inte ha några viktproblem även om jag på äldre dagar gått upp ett och annat kilo och i och med tycker att det känns lite märkligt. Främst för att inte mina favoritplagg vill ha mig längre. Men jag har köpt några nya. Det funkar. Fula tår har jag också! Å fötter med såna där hemska knölar som växer och bidrar med smärta. Arslet har också lagt på sig. Men inte så mycket mer än arslet på Jennifer Lopez!
Min mage putar ut under byxlinningen och tunikor klär mig plötsligen så fint. Skitplagg! Under hakan såg jag här om dagen något sopsäcks-liknande som gav mig fullständig panik då jag trodde jag fått påssjuka på äldre dar!
Ser det ut så där?!? Nej.. det är jag som ser ut så där.

Man kan ju undra vad det är för spöken som dansar Djävulsdansen i huvudet på en del som i övrigt är så vackra att både Askungen och Snövit framstår som vårtpaddor?! Jag känner till flera stycken som med sina vackra kroppar inklusive hjärna och hjärta skulle kunna Leva ett harmoniskt Liv om inte den förbannade vågen satte stopp för en god självkänsla.
Svårigheten är att övertala dessa vackra själar om hur rätt jag har. Det spelar ingen roll, oavsett hur jag gör eller vad jag säger. Det går liksom inte in i det där örat fullt av ludd. Men jag har kommit på några väl valda uttryck att använda mig av när någon av dessa börjar nämna sin smått obefintliga vikt:
Jag ställer mig aldrig på vågen - jag gör den bara! Prova det, du också ;-)
När kinderna färgas röda och munnen blir tyst, vet jag att man förstått att min åsikt väger så mycket tyngre än vad vågen någonsin kan visa ;-)