Det sägs att författaren Jan Guillio fortfarande väljer att skriva sina böcker på sin gamla skrivmaskin. Kanske inte just av modellen här ovan men ändå på en gammal hederlig sådan, Det är en god idé, kan jag tycka. Jag är själv rädd för att allt jag skrivit plötsligt ska försvinna genom någon konstig fason som datorn får för sig att genomföra för att snuva mig på det jag slitit med av hela hjärtat under lång tid.
Med en skrivmaskin råder trygghet och vid stavfel finns faktiskt tip-ex att tillgå fortfarande! Jag såg det själv här om dagen och log lite i nostalgisk anda.
Jag äger ingen skrivmaskin, bara en gammal symaskin av märket Singer men den är inte så bra på att sätta mina ord på pränt. Jag håller mig här i min blogg-fåtölj och påbörjar strax ännu ett kapitel av den bok som förhoppningsvis skall komma till någon ände.
Jag har lovat min son att det ska ske. Jag har lovat mig själv också för den delen. Med humor och små bitska formuleringar är planen att boken ska bli en sådan man gärna läser en gång till. Inte för att den är svårläst eller lätt att glömma. Snarare för att man vill låta skrattet fortsätta klinga.
Så jag tar på mig baskern ikväll, fyller upp ett glas rött och skriver Kapitel 3... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar