Plogbilsföraren borde få sig ett samlag!

Det var länge sen man vaknade till the sound of a plogbil. Jag brukar vanligtvis inte uppskatta den typen av väckning men just idag kändes det helt ok då jag förstod att vår Värld numera är riktigt vintervit!
Det är inte utan att man imponeras av Vädergudarna som lyckats hålla tidtabellen i år och hålla oss 1:a advent-inredare vid gott mod.

Plogbilsföraren verkar däremot inte särskilt road, att döma av hans rasande framfart och aggressiva körning.
Det låter snarare som en pansarvagn på väg att skövla hela staden och man associerar knappast till varken julstämning eller tonerna av Let it snow...
Jag vill veta hur han ser ut, denne herre som ger intryck av att vara en aning tjurig och lämnar avtryck i form av stora drivor i ren frustration! Mina tankebanor är också välplogade varför fantasin tillåter mig att föreställa mig denne man aningen bitter, ensam och förmodligen i stor brist på vanligt, hederligt sex! Hans fru kanske inte gillar hans framfart? Han är förmodligen för hårdhänt och snabb. Inga förspel där, inte.
Det är pang på snöbollen direkt, vare sig det är blöt -eller töväder.

Eller också är han helt enkel singel och lider därmed brist på närhet och tafsande. I spekulerande stund stannar plötsligen plogbilen till. Kan han höra mina tankar? Dom är ju inte särskilt höga i någon bemärkelse!
Den står fortfarande stilla. Han kliver ur. Vad gör han? Letar fru? Ett hugg? Lagar trasig plogbil?
Nu får jag dåligt samvete... Han kanske är jättesnäll, lyckligt gift och älskar sitt jobb!!
Tankebanan öppnas igen. Nu måste jag regissera om lite här. Och be om ursäkt. Stackaren. Han sitter ju i den där plogbilen för att jag ska kunna gå obehindrat på trottoarerna. Han gör det ju för min skull.
Nu hör jag hur plogbilen åker långsamt fram och tillbaka. Inte alls lika aggressivt. Den låter snäll, när jag tänker efter. Med gott samvete går jag fram till fönstret och tittar lite diskret ut bakom gardinerna..
Plogbilen kommer allt närmare och jag gömmer mig lite till för att inte bli upptäckt som nyfiken tant. Snart är den så nära att jag kan skymta plogbilsföraren. Jag bara måste få se hur han ser ut!
Den aggressiva körningen börjar ta vid igen. Snart väldigt nära mig. Han ser väldigt liten ut. Späd. Ynklig.
Några meter till... Nu kan jag se..... Och jag tror jag smäller av!

Hon... är ca 160 cm lång, gissningsvis en vikt på runt 55 och skostorlek på 37. En blond sak iklädd overall och handskar, rätt söt och smårufsig i håret, lagom mycket vardags-make up och med en aura som avslöjar godhet likväl som bestämdhet.
Med andra ord... Det hade lika gärna kunnat vara jag!
Och när jag tänker efter var kanske min fantasibeskrivning min egen lilla osynliga etikett ;-)
God 1:a advent till Er alla!
Speciellt till plogbilsförarna ;-)