Det finns allt för många Bimbo-bloggare!

En del tycks verkligen ha hittat sin nish via sin Blogg. Utöver de som har det som ett roligt intresse i olika specifika ämnen, finns det några som onekligen vill fånga uppmärksamhet med alla medel.
Som gärna använder sig av alla möjliga ruttna metoder för att dra till sig uppmärksamhet på bekostnad av andra. Att gå motströms är inget nytt, inte jantelagen heller men att medvetet vrida och vända på allt till sin egen fördel och vräka ur sig obetänksamma åsikter med formuleringar likt en sju-åring, är att gå över alla gränser, enbart för att tillfredsställa sitt eget bekräftelsebehov!

Jag är personligen relativt "ny" i bloggvärlden och jag var länge tveksam till detta då jag förknippade bloggar med en massa trams om B-kändisar som kritiserar tjockisar, benrangel och fan och hans moster. Tills mina insikter övertygade mig om att man kan vara sig själv, bjuda på sina talanger och begåvningar utan att för den sakens skull trampa oskyldiga på tårna. Givetvis får man ha åsikter men ska dessa framföras på en blogg gäller det att veta balansgången och väga varje ord på guldvåg. Gör man inte det antar jag att syftet är att få så många läsare som möjligt utan tanke på hur omgivning drabbas.
Jag läste om Katrin Zytomierska och hennes inlägg som nu blivit det stora samtalsämnet. För första gången någonsin besökte jag hennes blogg ikväll för att bilda mig en egen uppfattning.
Det är inget som tilltalar mig personligen och dessutom är jag rätt bra på att läsa mellan raderna och får därmed bekräftat att min tes om uppmärksamhet stämmer gott. Hon fiskar läsare med all möjlig skit och hon är fullt medveten om att hennes motsats-åsikter roffar åt sig en och annan tidningsrubrik. Smart tjej!
Eller, not!!
Mina åsikter är många och jag skriver gärna om det men jag vill hellre framhäva min känsla för feeling när det väl sker. Det är inte så bara att snabbt skriva ner vad man tycker och sedan publicera hur som helst. Själv korrekturläser jag både en och sju gånger, tänker efter och framför allt känner efter om det är rätt att publicera. Jag ska kunna stå för det i all framtid. Det är ett stort steg att trycka på Publicera. Man kan inte ångra det. Ikväll såg jag att Katrin gått ut med något slags försvarstal och vill understryka vad det var hon egentligen menade. Det är skillnaden mellan hennes sätt att blogga och mitt:
Det gäller att använda huvudet innan man presenterar sina åsikter.
Men det är klart... Då krävs att man har lite empati kombinerat med humor också ;-)