Tystnadens skvaller är ibland att föredra

Det sägs att man lär sig något nytt varje dag. Det betvivlar jag men man lär sig säkerligen något med jämna mellanrum och hinner förhoppningsvis inte glömma lärdomarna där emellan.
T.ex. är min senaste lärdom att ord lätt och enkelt förvanskas och vidarebefordras i en omformulerad mening vilken plötsligt medför en helt annan innebörd än vad den från början var avsedd att vara.
Denna företeelse i sig är förvisso ingen nyhet, lärdomen är snarare att jag själv måste vara både tydlig och extra uppmärksam på hur omgivningen fritt tolkar det som sägs och sedan tar sig rätten att förvrida budskapet.
Ett 'jobb' som är irriterande energikrävande, inte minst när man talar till vuxna människor som borde vara utrustade med vett nog att höra och framför allt lyssna till det som egentligen sägs.
Som mogen och erfaren borde man utan svårigheter kunna vara lyhörd nog och ha ett intresse för vad som berättas och förtäljs och personligen anser jag att censur och pedagogiskt tänk endast är avsett för barn.
Nu vet jag att så inte är fallet. Även vuxna har en förmåga och ett uppenbart behov av att vilja vrida och vända på historier, må hända för att skapa lite dramatik och spänning eller helt enkelt därför att man inte har förstånd nog.

Jag träffade en herre för några dagar sedan och vi kom att inleda en konversation där gemensamma bekanta ingick. Jag talar sällan om andra när dessa inte själva är närvarande men då detta skedde i positiv anda, såg jag inga moraliska hinder. Problemet var att jag nämnde att vi i vissa avseenden var av olika åsikter. Snart kom jag att bli varse att de superlativ jag just spritt över denne tredje person misstolkades pga den senast sagda meningen, så till den grad att herren jag tilltalade plötsligt ifrågasatte varför jag tyckte illa om personen?!?
Ännu någon med tillräckligt mycket oförstånd för att göra sina egna tolkningar och förvanska mina ord, som är mina och ingen annans! Om jag säger att jag är oense med någon betyder det i alla fall inte i min värld, att jag ogillar någon. Det är en viss skillnad. Vad gör att folk har så bråttom till sina egna slutsatser?!
Under samma diskussion blir jag också informerad om att han inte dömer någon som han inte känner. Det var en märklig mening att säga för det var ju precis det han gjorde strax innan =)

Det är inte utan att luften går ur en när denna typ av vuxen-konversation förvrids och i värsta fall förs vidare till konsekvenser av värsta lågvattenmärke.
Vid ett annat tillfälle hamnade jag mitt i en högljudd debatt vad gäller våra politikers syn på arbetslösa. Min motståndare föreföll sig vara av samma åsikt som Reinfeldt och trodde sig veta hur Livet ter sig för en arbetslös och att man i ett sådant läge får skylla sig själv. Hon är fri att tycka och tro som hon vill, liksom jag.
Då jag ansåg att hon borde ha mer på fötterna innan hon avlade sådana uttalanden som endast medförde rena kränkningar, och därefter bad henne samla på sig mer kunskap och erfarenheter, förvanskades mina ord ännu en gång: "Så du tycker att jag är dum i huvudet"?!?
Det tyckte jag aturligtvis inte...först! Men efter den sista frågan blev jag onekligen tveksam till hennes huvud och dess innehåll. Mig veterligen nämns ju inte hennes huvud eller dumhet över huvud taget i denna diskussion. Ännu någon med oförståndet att stjäla mina ord och förvanska dessa till rena elakheter och därmed utsätta mig för förtal! Tja.. Då är man dum i huvudet, enligt min mening.
Det är i total avsaknad av lyhördhet och respekt att förvrida och överdriva någons ord och dess syften. Man kan sällan förändra andra varför lärdomen idag är att jag helt enkelt får förändra mitt sätt att framföra åsikter, trots att jag är både välartikulerad och tydlig i mina formuleringar.
Det sägs att man lär sig något nytt varje dag..
Idag borde jag kanske lära mig teckenspråket?  ;-)