Satt i telefonkö - somnade!

Ja, får dom inte skylla sig själva då!?! 
Alla instanser, myndigheter och företag som väljer att bjuda på ett kösystem med en återkommande, tjatig och något oproffsig stämma som talar om vilken jävla plats i kön man har. Innan man ens får äran att inta sin kö-plats ska man dessutom utstå alla dessa alternativ försedda med olika siffror och när man kommit till det 10:e alternativet har man hunnit glömma de föregående nio! "Avsluta med fyrkant"...

Det är en trist hög med fyrkanter, allihop! Som samtliga dessutom tänker fyrkantigt. Och vem väljer bakgrundsmusiken? Dom där låtarna som förmodligen är avsedda att få dig lugn och harmonisk, tålmodigt väntande men istället får hjärnan att slå bakut och ögonlocken fällas ner av ren utmattning. Är det inte Christer Sjögrens julskiva så nog fan är det någon seg pianist som gör sin egen obegripliga tolkning av temat till Tv-serien M*A*S*H... 
Jag hade plats 17 i kön. Så jag slog mig ner i soffan, bland mjuka kuddar, slog på TV:n och landande mitt i "Det okända" medan jag i luren ofrivilligt lyssnade till en dansbands-version av Glenn Millers In the mood..
En titel vars budskap knappast var att passa in i min utdragna och väntande Verklighet.
Jag sjönk allt längre ner i soffhörnet, drog på mig en filt och en röst avbröt bryskt musiken med att påminna om hur många minuter som återstod av mitt väntande. "Du har plats nr...11 i kön. På TV:n följde jag Terry Evans mediala kontakter med en ondsint stackare som råkat fastna i någons garderob nånstans i Småland. Glenn Miller-låten spelade fortfarande i luren. Rösten kom tillbaka: Du har plats nr...8 i kön.
Några sekunders tystnad och där började en ny melodislinga! En låt jag inte trodde fanns längre!!?!
Mot alla vindar?!?! Med Jon English!! V E M väljer ut låtarna?!?
Jag kom på den briljanta idén att faktiskt fråga den person som först svarar. Det måste dom ju veta!?
Terry Evans strosade lugnt vidare i Smålands-huset vars ägare storögt följde hans steg och lyssnade till hans kontakt med osaliga andar som knackar i väggar och ropar bu i sängkammaren. Mot alla vindar?? Against all odds?!? Jo jo..det är ju passande i en telefonkö. Men inte särskilt förvånande.
Jag väntade...och väntade... och väntade.
Det var två timmar sen. Jag vaknade nyss. Av ett högljutt reklaminslag på TV:n. Med luren kvar i handen.
Yrvaket satte jag mig upp, omgiven av en hög frågetecken, försökte få grepp om verklighet och tillvaro och insåg att jag hade somnat ifrån den där jävla kön!
Hur kunde jag missa?! Jag hade ju velat uppleva det. När dom svarade och förmodligen hörde Terry Evans yra runt med Spöket Laban medan jag snarkade högt, stort och ärligt rakt in i luren!!
Jag vill veta hur många gånger man ropade hallå, hur länge man satt och inväntade ett svar.
Framför allt vill jag veta om man avlutade med fyrkant! ;-)