Med endast några minuter över midnatt välkomnar jag december månad som redan berikats med snö och istappar som minner om barndomens jular. Flingorna yr och far med vinden utanför ljusprydda fönster och värmen i mysig soffa är att föredra en natt som denna.
"Ett päron till farsa" på Tv:n bjuder inte till något större engagemang men i huvudsak har man med ansträngning lagt in slingor av bjällror och julmusik för stämningens skull.
Ensamheten övergav mig för en stund när dotter med pojkvän oväntat men välkommet ringde på min dörr.
Hennes Kärlek tycktes njuta av den julstämning som råder i mitt hem och talade gott om allt det speciella som faktiskt bara inträffar en gång om året. Det glädjer mig att unga människor vet att uppskatta traditioner och för dem vidare. Förvånande nog har jag inte lyckats föra över min kärlek till julen på min dotter.
Det suckas mest åt pynt och glitter och hon ser hellre tillbaka på sina barndoms jular med glädje. För henne är ingenting som förr. En del har lämnat jordelivet och julfirandet har med det förändrats.
Jag kan förstå hennes tankar och känslor samtidigt som jag vill få henne att förstå att andra människor lever vidare och att man ska vara glad så länge alla dom finns kvar. De andra, som numera firar jul i sin himmel, vill säkerligen också ha det så =)
Till min dotters trots tänker jag stå fast vi traditionen att väcka henne på julaftons morgon med julmusik som klingar från högtalarna, med risgrynsgröt och kanel på silverbrickan och en liten julklapp att öppna i sängen.
Julen är inte till att gnällas och spy galla över som så många tycks göra med sitt beklagande över jobb, stress, pengar, släkt. Man väljer själv hur man vill ha det.
Jag ska vara med mina nära & kära, de som fortfarande är lyckligt lottade att få finnas i Livet.
Det är det som är Jul för mig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar