Till min Pappa där uppe i Himmelen

För exakt åtta år sedan, strax efter klockan 21 på kvällen då jag framför tv:n tog del av Aktuellts nyhetssändning, kom plötsligt och oväntat en liten vindpust att ge mig känslan av sorg och mina tårar var ett faktum. Strax därefter fick jag det telefonsamtal jag fasat för då min bror ringde och meddelade att vår käre far lämnat jordelivet efter lång tids kämpande mor prostatacancer. Alltför ung och oklar med Livet.

Det känns som igår. Åtta år är som åtta dagar. Och jag minns när jag tog mitt sista farväl med en sorg så tung att jag aldrig trodde jag skulle orka bära den. Jag hade fel. För jag bär den fortfarande. Med saknad, förtvivlan och en längtan att få ses igen. Jag tänder alla mina ljus för Dig ikväll, pappa <3
Och jag har styrkan att bära sorgen genom ett helt Liv så länge jag vet att det är för Dig.
Tack för Ljuset och alla minnen därtill. Tack för att Du gjort mig till den jag är.
Tack för att Du finns med mig i allt...