Min stubin är lika lång som lillfingernageln!

 Dottern ryckte upp mig ur görlöshet denna förmiddag vilket med andra ord bjöd på två solar för min del denna dag! Ett uppdrag i form av möbelhämtning efter köp på Blocket som min dotter genomfört tidigare i veckan. Det var bara att fälla ner baksätena på bilen och åka milen till byn Vika. Vi brukar vanligtvis aldrig ge vika, någon av oss men idag var det högst befogat och dessutom roligt ;-)
Väl hemma och det stora jobbet tog sin inledning i ett humör fortfarande på topp efter solens strålar i nacken.
Skruvar, plugg och brädor om vartannat som efter ett antal friska försök inte ville tillstå sig att göra som jag ville. Svettpärlor som glänste under 60-wattslampan och stubinen som brann allt snabbare gjorde förvisso min dotter utrustad med ett och annat leende men för undertecknad var alla tänkbara åkommor, så som stroke och infarkt, farligt nära.
En svordomsramsa tog vid och stubinens glöd falnade något i takt med orden som blev allt rundare och förtydligade med ett kroppsspråk som en döv skulle sprungit långlopp för!
Det är ta mig fan otroligt, men faktum är att så fort vulkanutbrottet närmar sig och svordomarn står som spön i backen så blir allt som jag vill. Inte enbart pga av fula ord och  en röst som dånar likt Tor en svensk sommarnatt, utan också för att en styrka lockas fram ur ilskan som annars lyser med sin frånvaro, så vida det inte ska födas barn då, för då finns den där helt givet. Humöret bjöd upp till dans med den kvinnliga, spröda fysiken och gissa vem av dom som förde i dansen?!? =)
Nu står hyllan där i alla fall. Stubinen har slocknat, leendet är tillbaka och rent kroppsligt känns det som att jag genomfört ett rejält styrketräningspass idag. Det kan jag behöva.

Jag hade tänkt att göra om i det nygjorda skåpet idag. Bl.a. byta ut nallarna mot vackert porslin och andra köksattiraljer för att prova med lite variation. Det får vänta till en annan dag då mer tid finns. Men schablonen har jag hunnit fixa till i alla fall.

Den bakre väggen på skåpet är tapetserad med endast en vådbredd vilket gjorde att det fattades ca 2 cm på varje sida om väggen. Som synes löste jag det med att klä kanterna med spetstyg runt om på insidan. Det blev riktigt bra och vill jag tapetsera om skåpet någon gång är det bara att lyfta på spetsen då den endast är limmad längs med innerkanten. Perfekt! Då slapp jag en ful skarv med mera tapet. Med dessa små göromål där jag själv bestämmer form och färg, får turligt nog stubinen gå i vila och kreativitetsleendet styr istället =)
Inga runda, fula ord, då inte. Det SVÄR jag på =)