Jag är lika sexig som ett vedträ

Morgontimma är i min värld till  för att sova bort. Väckarklockor skall endast existera som straff vid begånget brott eller möjligen den morgonen jag ska bege mig till Svenska Spel för att kvittera ut miljonvinst!
Påfundet robot måste ha upptäckts vid denna tid på dygnet av någon som likt mig inte finner någon mening med att spatsera upp i Världen med trötta ögon, totalt förvirrad och rörlig som ett vedträ.
Det kan inte vara meningen att gryningen ska vara så vacker och inbjudande, så vida inte man varit vaken till dess. Då är man åtminstone vid sina sinnens fulla bruk nog att märka det. Det måste vara robotuppfinnaren som kommit på koffeinet också! Bra tänkt. En nödvändig liten vardagsdrog att ta till för att upptäcka Livet i någorlunda vaket tillstånd. Mycket kaffe blir det..

Med sekunder som tickar högre än Eiffeltornet beger sig associationerna i konvoj till både höjdskräck, taskig kondition och en längtan till bottenvåning och en 120-säng.
Mornar är konstiga. Vackra men konstiga. De påminner om att mitt munläder endast är i god funktion när jag har hyfsat betalt för det. Dvs de gånger jag rufsig och yrslig åkte mot Radiohuset och höll rolig låda i några timmar per dag. Den tiden är passé. Men jag kan pladdra gratis också. OM jag kan! Efter klockan 12 på dagen vill säga. Då är jag symaskinsnål utan hejd, tänd som en kamin, ljus som en 60-wattare och pigg som en duracellkanin.
Sen eftermiddag väljer Hjärnkontoret att ha kvällsöppet, vissa veckodagar även nattöppet. Då pågår full aktivitet, det inventeras bland alla celler, det sorteras i minnesarkiv, det lagras information och allt överflöd kasseras i både brännbart och deponi. Känsla, tanke, vilja och dröm är samarbetspartners som har i uppdrag att enas i kloka beslut som förhoppningsvis ska landa i en Verklighet där jag bor..mestadels ;-)

Klockan har passerat otäck, tidig morgon för länge sen nu. Jag är utvilad, vaken och har t.o.m. hunnit avverka ett möte på förmiddagen. Jag rör mig inte längre som ett vedträ. Jag går snarare som en katt, runt het gröt, inväntar rätt tillfälle att besegra grå vardag, höstrusk och tristess. Ett möte till står på dagens agenda.
Väl där ska jag röra mig som en mannekäng. Inte så mycket för intryckets skull. Mest för uttrycket:
Att mitt Liv har sin gilla gång.. i alla fall efter klockan 12 ;-)