Hångla med en kändis - få en karriär!

Gråmulna dagar bidrar ju inte direkt till kreativa initiativ men väl extra soffhäng, enkel frukost och en lagom dos tv-tittande. Det är förmodligen en gammal yrkesskada att jag inte klarar av vem som helst som programledare. För att vara den ultimata krävs en kombination av känsla för feeling, intelligens och humor. Den kombinationen äger inte alla, dessvärre.
Ser Efter tio med Malou.. rätt ok innehåll men det är något hos henne som gör att jag vill byta kanal. Hon ger något slags intryck av att vara självgod och aningen lite fin i kanten. Inte så avslappnat som jag tror programmet är avsett att vara. Går det så långt att jag t.o.m. föredrar 3:ans The real Housewives är det illa..

Relationen mellan pgm-ledare/tittare/lyssnare är av stor relevans, tilliten ska finnas där från början. Direkt och resolut! Jenny Strömstedt på TV 4 hyllas av undertecknad denna morgon. Jag såg premiären av hennes egen talkshow igår kväll där hon äntligen fick tillfälle att på egen hand, utan Steffo vid sin sida, komma till sin fullständiga rätt som skärpt, snabbtänkt, rapptrutad, empatisk, humoristisk medmänniska och programledare.
Där i ligger hemligheten till snabb uppbyggnad av tillit och förtroende. Att hon är människa i första hand, yrkesperson i andra. Balansgången är hårfin men hon kan den helt och fullt, har begåvningen och är värd all beundran och dessutom både längre och bättre sändningstider.
Den blandade skaran av gäster och de olika samtalsämnena bidrog till att visa Jennys breda kunskapsregister, den där fingertoppskänslan som inte alla besitter. Att ingå i hennes redaktion måste vara guld värt då man knappast behöver vara orolig för vad eller vem hon ska klara av. Att hon sedan kan vara stolt ägare av humor är en ren bonus och gör ju inte saken sämre.
Det märkliga är att det tagit så lång tid för TV 4 att ge Jenny ett eget program! Hon har jobbat på företaget i många år, i en mängd olika produktioner och sammanhang. Hennes kunskaper och begåvning är ju knappast något nytt. Vi är alla bekant med henne sedan länge och hon är en naturlig del av vad kanalen vill representera. Men så hände något i hennes privata Liv som kom att förändra en del.
År 2008 träffade hon sin nuvarande man, den icke helt okände artisten Niklas Strömstedt. Grattis! Det är ett fint par. Av naturliga orsaker uppmärksammas detta i all slags media, konstigt vore det ju annars. Faktum är att det påstås att kända personer som finner varandra i Kärleken och som uppmärksammas medialt, också bidrar till en extra liten skjuts i varandras karriärer.
Det finns en del exempel på det. När Sanna Lundell började dejta Persbrandt blev hon allt mer synlig som både krönikör och programledare. När Eva Dahlgren sa jag till Efva Attling blev plötsligt den sist nämnda en mycket framgångsrik smyckesdesigner. När Marie Serneholt gullade med Måns Zelmerlöw byttes hennes yrkesbana till programledare. Jag klankar absolut inte ner på dessa personer, dom är alla begåvade och värda all respekt för sina insatser i sina respektive yrken.
Däremot kan jag tycka det finns ett uns av tragik i att professionella yrkesmänniskor inte får samma uppmärksamhet och popularitet när man "står på egna ben"..
I Jennys fall tycktes allt av större vikt hända i karriären efter mötet med Niklas 2008. Inte långt därefter blev hon krönikör på Expressen (där f.ö. Niklas far varit chefredaktör en gång i tiden) och hon dök plötsligen upp överallt, med all rätt! Men varför tillåter sig redaktörer, producenter och tv-chefer att visa sitt lismande och genomskinliga låtsas-intresse först efter en "kändisrunda" i pressen.
Helt plötsligt blir dessa kändispartners högintressanta och värda att satsa på. Som om dom inte varit det tidigare! Mediavärlden är märklig och overklig på samma gång.
Den har utvecklats i både en rasande och oförnuftig fart till något som jag personligen inte längre kan identifiera mig med. Jag började som programledare under mitten av 80-talet och har fortsatt sedan dess och har under denna snurrande karusellåkning fått uppleva många upp och nergångar men sällan har jag skådat en sådan märklig inställning till programledare som man har idag,
Jag är oerhört glad för att någon som Jenny Strömstedt fått komma fram i rampljuset och jag är övertygad om att hon jobbat stenhårt för att komma dit hon är idag. Det märks, det känns..
Jag fortsätter gärna följa henne, vad hon än må företa sig, Men inte för att hon är gift med Niklas Strömstedt.
Har på fingret en Carpe Diem-ring i silver av Efva Attling men inte för att hon är gift med Eva Dahlgren.
Läser Sanna Lundells inlägg och krönikor men inte för att hon är ihop med Mikael Persbrandt.. Eller?!
Önskvärt är väl att jag gör det för att dessa yrkespersoner har något att komma med, något som bidrar till vett, kunskap och tankeverksamhet. 
Själv bloggar jag i den naiva tron om att läsare tycker att jag skriver bra och intressant.
Kanske, kanske skulle det bli mer värt att ta i beaktande om jag blir ihop med en "stjärna" vars status ger mig karriärknuffen i rätt riktning. Kanske skulle jag då bli ännu mer värd att följa och uppmärksamma, trots att jag gjort samma saker i alla år.
Det kanske är dags att gå på lite kändispartyn, bli kär och uppvaktad av drömprins och omskriven för en relation, mer sagolik än något annat.
Eller så väcker man ansvariga chefer och andra märkvärdigheter, förser dessa med pannlampa och förstånd tillräckligt för att se och upptäcka begåvningar utan kändispartner vid deras sida.
Jag vill gärna tro att Jenny Strömstedt hade fått sin egen Talkshow i vilket fall.
Men jag är dessvärre högst tveksam.
Jag hoppas innerligt och ärligt att hon blir TV-chef en dag. Hon har vad som krävs.
Och det är inte för att hon är gift med Niklas Strömstedt...