Speciellt inte när vinterblåst visslar genom otätade fönsterkarmar och påminner om snön som lagt sig likt ett täcke av vitaste frostdun över gård och gata.
Med det stora behovet av långa sovmornar och sommarsol som sällskap ter sig knappast Livet i sus och dus för någon som ogillar kyla och mörker. Det bäddar just som för ovillighet och en total avsaknad av charm hos undertecknad.
Med vetskapen om att stackars bilen inte är utrustad med vare sig kupé eller motorvärmare blir uppvakningsprocessen något mer utdragen än vanligt och det är med tyngd jag klär mig till oigenkännlighet i vintermössa, handskar och morgonrock under jackan för att premiärskrapa bilrutor och frusta över dörrar som frusit igen. Denna morgon visar termometern 2 minusgrader och påminner därmed lilla hjärtat om de plusgrader som åtminstone tröstar ett uns inombords. Där ute på parkeringen står den lilla svarta pärlan likt en gnistrande diamant och ropar på hjälp och hjältinnan i mig utrustar sig med isskrapor och borstar.
Inget hjälper. Det sitter fast. Även hos mig. Öppnar minnesarkivet som för mig tillbaka till den tid jag varje morgon utförde dessa helvetes sysslor för att åka fem långa mil till jobbet...framåtlutande likt en pensionär på söndagsutflykt.
Det är ingen bra eller värdig start på en ny dag som man väl bör vara avsedd att glädjas över. Tacksamheten försvinner på nåt sätt i takt med varje snöflinga och minusgrad. Vem har påstått att Helvetet är hett?!?
Det måste vara helt och hållet fel och missuppfattat!
Helvetet är kallt, halt, frostigt och invirat i totalt mörker och intar varje år Svea Rike med en burdus och brysk entré som chockar befolkningen lika stort varje gång. Det halkas och bromsas, sladdas och rabblas svordomar, skrapas och borstas och till råga på allt är kaffet slut!
Det kallas vinter.. den längsta årstiden vi har på året. Det är en orättvisa jag aldrig kommer att förstå. Medan andra emottager denna istid med positiv inställning, pulkor, skidor och Åre-resor biter jag ihop och köper några extra filtar, värmeljus och litervis med glögg. Det är det enda sättet att överleva och samtidigt försöka behålla ett leende av uppriktighet.
Med bilen på tomgång och ett litet bidrag till miljöbrott, lossnade slutligen både is och snödrivor av miniformat på min stackare till bil. Väl i värmen kan jag känna lyx och rikedom och kaffekoppen den rykande är inte så långt borta längre. Det är inte min längtan heller. Uppvärmd och klar för kommande dag tackar jag mina "överordnade" för att jag blivit försedd med humor som värmer och smälter snön där jag går? Eller är det möjligen mitt heta humör?
I så fall kopplar jag in det som kupévärmare med en energi som räcker till hela kommunen.
Kaffe, någon? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar