Jag brukar oftast bära den där "nånting-är-på-gång-känslan" vilken oftast visar sig vara en sanning vid dagens slut. Det är skönt när nåt händer och det behöver nödvändigtvis inte vara av någon större dramatik över det hela, inga popstjärnor som ringer på min dörr, ingen som ringer från Svenska Spel och heller inte några Kärleksbrev i postlådan. Det är alldeles tillräckligt att bara vara vaken och se allt runt omkring, de små detaljerna som gör helheten i ens Liv. Som ett pussel på flera tusen bitar. Det behöver inte alltid hända nåt stort för att uppleva känslan av storhet. Det är lätt att glömma det i det Nu vi lever i, där allt ska ska ske snabbt, felfritt och helst igår!
Den där berömda Vägen till Framgång som vi ju alla vill gå, där bekräftelse, uppmärksamhet och stjärnglans hejar på längs väggrenen. En väg utan några som helst vägbulor, hastighetsgränser och återvändsgränder.
Den STORA vägen som för en del kan tyckas kort, för andra en enda lång väg av febrilt sökande och irrande. Och så finns det dom som upplever promenaden som ett enda stort äventyr.
Den vill jag vara! Saken är bara den att man måste HITTA den där vägen också.. Man hamnar liksom inte i Framgångarnas Kvarter bara för att man tänker tanken. Handling är bra!
Just denna dag är bra! För att snöra på sig rosaskimrande skor och under solskensstrålar leta på det där fina och efterlängtade målet. Man kan ju alltid fråga sig fram. För någon måste ju veta svaret?!
Går man bara rakt fram, till höger eller vänster.
Om sanningen ska fram så skiter jag i det just idag. Jag kan bara lugnt strosa runt i en vanlig Värld och bara vara. Jag tillåter mig att Leva i en söndag full av Vanliga Värdefulla Minuter.
Vem vet, vi kanske ses ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar