Det borde vara lag på björn-kramar

När jag jobbat i Radiohuset har jag ibland smugit mig ner och gått vägen mot SVT där han sitter så varm, god och inbjudande. En riktig bamse-kram utbyts och det är inte utan att jag önskar jag kunde ta honom med mig hem =) Knepet för att överleva utan honom är ändå enkelt:
Jag kramar dom som är värda det! So far är det faktiskt alla!
För vare sig man är leende, surkart, ful i frisyren, allmänt hätsk eller långsam så finns där inombords, i varje levande varelse en längtan efter både närhet och Kärlek..
Det blev jag nämligen varse när jag på tillbakavägen mötte "lilla snigel"....
Så rådet för dagen: Kramas mer! Räntan är skyhög =)