Det är roligt med lokaltidnigar, tycker jag. De uppmärksammar det vardagliga med ett skimmer som våra kvällstidningar sällan är i närheten av. Det vilar en slags charmig närhet som gör att man som läsare känner sig personligt delaktig, inte enbart för att det då och då handlar om någon man känner, eller ens om det handlar om en själv utan för att man märker av det uppriktiga intresset för människorna i vårt län.
Just idag är det ju förstås lite speciellt då min son är omskriven för sin insats som "Berit". Han har uppträtt som denna virriga kvinna några gånger genom årens lopp. Han är endast 13 år men har hunnit med några år på scenen trots sin ringa ålder.
Vad folk inte vet är att denna "Berit" föddes på tidigt 90-tal i Linköping där jag då bodde. Tillsammans med en kollega på jobbet kom vi på figurerna "Berit & Barbro" när vi övertrötta jobbade sena kvällar och nätter.
Dom talade bred östgötska och pratade ohämmat om precis allt, utan några som hest gränser.
Faktum är att dom med tiden blev så populära bland vännerna att vi så småningom lät Berit & Barbro få en egen show i radion. Det medförde att vi också fick jobb på fester och företag.
Jag flyttade sedan tillbaka till Dalarna och vi gjorde ett försök med Berit på radion här men det gick inte riktigt hem hos Dalfolket, som jag antar föredrog brett dalmål.
Kläderna, inköpta på Myrorna i Linköping en gång för länge sedan, har hängt kvar i garderoben och efter att sonen hittat dom och undrat när i hela friden jag använt dom, berättade jag om Berit och han frågade om han fick återuppliva henne. På den vägen är det. Jag tror han var 7 år första gången han lånade mitt smink och gjorde det första framträdandet på skolans talangscen.. och han vann =)
Det krävs mod och stark vilja att göra henne, inte minst när man är kille. Min stolthet vet inga gränser.
Här är en fin artikel hämtad ur dagens Dalademokraten: http://dalademokraten.se/Leksand/Casper-hittade-Berit-i-garderoben/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar