Att jag åldras rent mentalt är något jag uppskattar, det inger lugn, trygghet och mognad. Men rent fysiskt är det inte en lika trivsam tanke. Det blir jag varse varje gång jag motvilligt går upp för den svängda trappan till min ytterdörr, en lång resa som upplevs påtagligt arbetsam och onödigt energikrävande!
Andetagen är ljudliga och ekar mellan kurbitsmålade väggar och hjärtats takt går närmast att jämföra med någon hårdrockande trumslagare.
Jag stannar och tar en fikapaus när hälften av trappstegen är avverkade. Det är sånt man gärna gör när man blivit äldre. Den sista biten upp mot entrén får stöd av nya, starka och väl förberedda tag och slutligen står jag där, nöjd och stolt över min insats, ser mot den lilla kuddprydda soffan och de spontana orden har, så länge jag kan minnas varit: HEJ & HÅ... Det är ett simpelt sätt att fira ankomsten =)
Ett rutinmässigt uttryck jag låter mitt eget Liv får stå ut att lyssna till! Så min Shabby kondition har bidragit till inspiration för min inredning. Inget ont som inte har något gott med sig.
Ett tryck på kudden med orden och jag slipper säga orden själv. Så skönt att slippa och så energisnålt ;-)
Det händer att jag vilar här också..ibland.
Väl innanför dörren mottages jag av detta budskap. Det kan behövas =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar