Träffade Charlie Chaplin idag!

En lång och välbehövlig vila har prioriterats efter gårdagens roliga strapatser! En fantastisk kväll med ingredienser som vänskap, humor, musik och fest. Jag bar ett konstant leende förutom det nyinköpta fodralet som f.ö blev beundrat av många. Jag klarade dessutom av att balansera helt rätt på de höga klackarna, helt utan att göra mig till åtlöje ;-) Felfri och frigörande dans i kombination med god öl och stämning.
Det lägger jag gärna in på lördagsagendan som ett återkommande uppdrag.
Partypinglornas galenskaper tar ut sin rätt vilket givetvis gör sig påmint så här dagen efter. Dansstegen är lite kortare, slöare och inte fullt lika taktiska som föregående kväll och det är fullt acceptabelt. Det gör inget.
Jag kan gärna i sakta mak, göra så lite som möjligt och bara le åt min sociala kompetens och framgång idag. Det är skönt med roliga lördagar. Dom bygger upp självkänslan =)

Har endast glidit runt och gjort det jag känner för idag. Först lunch med en kompis och efterrätten bestod i sköna samtal om Livet i största allmänhet, på det en tur till Clas Ohlsson för inhandling av glödlampor. (Nej, jag vägrar lågenergiskenet).. Därefter en fikapaus hos en annan kompis, en av Saturday-night-fever-pinglorna från igår. Stora chokladmuffins, flera efter varandra och samvetet var som begravt när dessa intogs i full njutning och trots! När vi sitter där ute ser jag plötsligt en liten  varelse jag känner igen.. en svart, vit och brun liten sak som har en stor plats i mitt hjärta sedan flera år.
Charlie Chaplin!

Katten som kom till oss för 6 år sen som liten unge och som jag av olika skäl var tvungen att ge bort för ett år sen! En liten vän jag uppfostrat med kärlek, en speciell varelse som lärde sig kommandon likt en hund. Han fick namnet Charlie Chaplin pga den lilla speciella muschen han har.
Dagen då jag lämnade bort honom var tung och sorgsen och jag har fortfarande inte vant mig vid hans frånvaro. Han är saknad men han har det bra där han bor idag. Det fick jag bekräftat av honom själv när jag lyckligt och förvånat ropade hans namn. Han tvärstannade. lystrade och sprang sedan emot mig och såg faktiskt glatt överraskad ut, jamade och kom i rasande fart.

Det var ett kärt återseende där han pratade minst lika mycket som jag och han strök sig mot mig och spann behagligt och varmt. Lika cool som förr, lika egen och fortfarande lik mig till sättet! Temperamentsfull, envis, charmig och elegant! =)

Med en lagom dos kattgos kunde jag efteråt konstatera att han alltid kommer att vara min. När jag sedan skulle åka hem ställde han sig demonstrativt bakom bilen och vägrade flytta sig. Min väninna fick helt enkelt flytta på honom. Jag vevade ner bilrutan och sa "hej då, Charlie"....han jamade tillbaks och inte förr än jag åkt en bit kom jag på vad han sa:
" Du kommer alltid att vara min, du också"..........