Om jag hade varit gift med Clas Ohlson..

Så skulle vi tillsammans ha flyttat in i denna stuga som numera står som ett litet museum på Hjultorget i Insjön. Jag tillät mig att fönstertitta, beskåda den vackra rosenträdgården och låtsats att alltihop var mitt!
Innanför den knarriga ytterdörrren står det gamla köket inredd med gammal vedspis och jag såg möjligheterna direkt. En vägg skulle rivas för öppen planlösning, ett loft byggas till och då ytan är sparsam skulle givetvis allt vara VITT! ;-) Vedspisen skulle få stå i det skick det är och ett lantligt dalakök av Kärlek skulle hälsa var man välkommen innanför entrén.
Jag skulle nog be Clas att ha sin cykelverkstad i en friggebod på gården och så skulle jag förmodligen se till att vi spenderade vår lediga tid med Ingvar Kamprad och hans fru och vi skulle byta interiörer med varann under festliga middagar och nåt glas cherry.
Det skulle växa till ett hav av rosor på gården som jag av hela mitt hjärta skulle sköta utan att få minsta tagg i fingret, min man skulle arbeta hårt på företaget som expanderar men vi hålller fötterna på jorden och åker faktiskt till Borlänge och handlar ibland och till Hjortnäs Brygga för att dansa!
Naturligtvis är det alltid jag som för i alla möjliga danser och Clas är anpassningsbar, lever för sitt jobb och sin familj och trivs med tillvaron. Vi skulle nog vara ett bra par =)

Och vi skulle nog gemensamt se till att stugan låg ostört då vi ständigt omges av det trevliga folket som får Livets hjul att snurra men som också ger upphov till välbehövlig vila.

När företaget expanderat så till den grad att min man inte längre kan hålla till i sin friggebod uppstår heta diskussioner huruvida företaget skall utvecklas på annan plats och därmed också förändra boendet till något större då interiörerna från Kamprad nu börjar ta stor plats.
Vi skulle förmodligen bli oense i frågan men då båda är lyhörda och respektfulla gör vi förmodligen en modern kompromiss och blir slutligen särbo. Jag stannar kvar i den lilla röda stugan med vedspis och tar varsamt hand om varje vrå.
Och Clas..... Tja.... han flyttade in i rucklet här nedan och fick dessutom den största namnskylten på huset.

Sen levde vi rätt så lyckliga i alla våra dagar. Jo då.. Vi träffas fortfarande. Jag åker dit nån gång i veckan och än så länge får jag faktiskt lite mer med mig hem från Clas än vad jag får när jag hälsat på Ingvar Kamprad ;-)