Det sker inte särskilt ofta att
jag är stressad för att nå ett speciellt mål
vid en speciellt utsatt tid.
Jag försöker undvika det i
största möjliga mån då känslan av
tidspress får lilla hjärtat att sända signaler till
hjärnkontoret som får mig att vilja ta skydd under närmsta
sten.
Det är någon slags substans
i kroppen som utsöndrar ett oönskat destruktivt beteende i
form av brinnande stubiner och totalt kaos som obarmhärtigt går
ut över närmsta omgivning.
Det är inte roligt att vara
”omgivning” vid dessa tillfällen. Det är inte roligt
att vara jag heller!
Jag blir så trött, slut och
uttråkad av mig själv efter ett sådant ”Marinskt”
utfall.
Men jag har lärt mig att hantera
situationer av det slaget mer och mer. Genom att förstå
att Livet inte alltid blir som man tänkt sig och att det i
vardagen kan slingra iväg vart som helst för att man
omöjligtvis kan ha kontroll över precis allt!
Så när man övat på
tålamodskursen, medvetet utsatt sig för onödig stress
och lärt sig ta det lugna före något annat så
är det dags att vid något oväntat tillfälle
utöva sin nyblivna kunskap i praktiken.
Det borde rimligtvis fungera nu när
jag legat i hårdträning och slagits intensivt mot fula
bovar som jag kallar Eld & Lågor. Nu MÅSTE jag ju ha
lärt mig innebörden av att vara ”cool”...
Jo, men tjenare!!!
Hemköps blandade kundkrets
serverade mig en rå sanning på en tallrik av svart,
glödande kol!!
Där stod jag, längst bak i en
ringlande kö, aningen ute i sista sekunden med väntande
jobbmöte, ringande mobil och en son som skulle skjutsas till en
teaterscen.
Något är på tok längst
framme vid kassan. Ett kort strejkar, en ovan kassörska ringer
förvirrat till kommande hjälp från fruktavdelningen,
en hjälp som dröjer så djävulskt att jag börjar
tro fruktlådorna med personal är kvar i Afrika!
Men så till slut öppnas en
kassa till. Där står jag med EN vara i handen och jag
pustar ut av innerlig tacksamhet och ska precis byta till kö nr
2 när tanten framför mig med överfull varuvagn, utan
pardon kör rätt över mina fötter för att
komma först!
Jag känner av hjärtats
signaler till huvudkontoret nu. Första ringsignalen går
fram men ingen svarar, Kan hjärnkontorets ”crew” också
åkt till Afrika?! Vilken tur. Jag biter ihop. Kärringen
framför har väl bråttom.. Jag säger inget, jag
utövar mina nyblivna kunskaper i praktiken. Det går bra!
Kort därefter dyker en äldre
herre upp med en korg fylld av musli, pepparkakor och folköl. En
man som sedermera visade sig tillhöra framförvarande dam
varför han uppenbarligen ansåg det vara ok att gå
förbi mig...........(1 2 3 4 5 6 7 8 9 10)
Hjärnkontorets personal har vaknat
och skickar små mini-pm nu. Räkna till 10... igen. Det går
bra!
Klockan tickar, mobilen ringer och
stressen i het kombination med irritation är alldeles nära
nu.
V Ä L D I G T nära...
Hjärtats slag har lugnat sig
något, hjärnkontoret tar kafferast då man anser mig
kunna hantera situationen med framgång. Men jävlar vad dom
bedrog sig!!
Efter mottaget telefonsamtal blev jag
varse om tidsbristen och med mina blå stirrande på
framförvarande idioters varulass på ett band som aldrig
tycktes sluta rulla, kom så de fula bovarna ifatt mig: Eld &
Lågor hade intagit ringen och jag var fullt beredd på
första ronden!
Nu fick det ta mig fan bära eller
brista! Jag knuffade bort vagnen, ställde mig resolut mellan
dessa puckon, fick kassören att ta betalt för min
mjölkliter utan frågetecken. Jag log, jag gick och hann
sansa mig då hämnden på något sätt kändes
rogivande.
Paret stod kvar med vidöppna ögon
och munnar, dom fick betala för min mjölk och jag dricker
den med välbehag.Dessutom la jag märke till att den första
kön jag stått i var borta för länge sen!!!
Jag har inte förtäljt hela
historien för varken hjärta eller hjärna..
Det är min och Eld & Lågors
lilla hemlighet. Men NÄSTA gång stress och otålighet
gör sig påmint. DÅ kommer jag vara cool.....riktigt
cool ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar