Carpe Diem själv, din late jävel!

Om Du någon gång slagit i stortån så vet och kan du det outhärdliga tillstånd som uppstår, några sekunder av ett Liv utan syreupptag, man håller andan hårt och länge, biter ihop käkarna så hårt att både Karius & Baktus blir brutalt klämda till döds, man spärrar upp ögonen till råttpittar, fortfarande bedövad av chock när man förbereder sig mentalt och förtvivlat på den smärta som man vet man skall genomlida inom kort! CARPE DIEM!
När det onda fanskapet intagit sin stulna plats i din annars så lugna kropp, är skriken oundvikliga, dunkandet i tån som sprider sig som en löpeld genom både kropp och själ genererar i en ilska och förbannelse som dessvärre ej kan undgå närmaste omgivning. Hjärnan signalerar att du har full rätt till helveteshumör och öppnar upp det fulaste och mest ingrodda ordförråd du äger. Nära och kära är inte värda vatten i denna stund och må deras förstånd råda dom att hålla både behörigt avstånd och käft!!
CARPE DIEM!
Detta genomlidande av en helt vardaglig och djävulsk händelse som närmast är att jämföra med ett oförklarligt straff från ovan, som om någon jury förkunnat domen för ett brott man tidigare begått i sin okunskap och egoism. Man sitter där på golvet efter att ha hoppat runt i tron på att det ska bli bättre, ser upp mot taket, kvider och gnäller och anser med all rätt att detta är helt oförtjänt.
CARPE DIEM!
När smärtan så småningom ger vika, när skriken lagt sig, när omgivningen under tvång försvunnit och man i sin egen ömmande tillvaro hämtar andan och stänger dörren till satans ordförråd kommer så Livet tillbaka i sakta mak och samtliga sinnen återhämtar sig och finner slutligen ro, om än i andfått tillstånd.
Man masserar och blåser och hittar tillbaka till ondskefri vardag, ser sig omkring i ett väl inrett hem och upptäcker detaljerna man annars förbiser. Skyltar och väggord med märkliga budskap:
CARPE DIEM!
Den värsta stormen har lagt sig men det blåser fortfarande kulingvindar som långsamt skall avta, men dessförinnan hinner min nyfikenhet tillstå med en och annan fråga: Vem fan har kommit på det uttrycket?!?
CARPE DIEM!
Två ord som används i inredningssyfte med ett budskap som förmodligen var menat som en slags devis att Leva efter. En påminnelse om att Nuet är det mest väsentliga. Två ord som med tiden blivit överexponerade och därmed totalt intetsägande, endast vackra tack vare det snygga typsnittet!
Med ond och ömmande tå kommer orden knappast till sin rätt. Varför har jag dom? Vem kom på dom?
En han? En hon? Ett par? Ett gäng idioter eller kanske rent av en hög slöfockar?!!?
CARPE DIEM... Fånga Dagen... Gör det själv, din late jävel!!
Smärtan har avtagit, förnuftet har vaknat och jag ser mig omkring och upptäcker fler budskap:

Det var väl ett jävla tjat!!! Kan man få njuta och fånga dagar när fan man vill?! När man har orsak! När man har styrkan! När det är meningen! Tänk att ha en levande människa omkring sig som konstant säger:
CARPE DIEM! Klara, färdiga...SKJUT!!!
Man har väl annat att göra i sitt korta Liv än att läsa skyltar och tro att det ska hjälpa mot depressioner, onda tår och allmänt påfrestande svackor! Tönterier som missat syftet och den goda gärningen. En bordskant som attackerade den norra delen av min fot gav mig denna insikt idag.
Ovanför mitt köksfönster har jag vid tidigare tillfälle själv satt upp finstilta ord, en replik hämtat ur Himlaspelet, ett budskap som jag placerar bland de vackraste:
"Det är trona, som allt skall bero på..."
Det är vackert, sant och passar exakt i storlek i mitt vita kök.
Ord....överallt. Lever vi därefter?

Jag har plåstrat om mig nu. Gjort comeback till den smärtfria Världen med en packning full av insikter, målarfärg och penslar. Jag ska radera och redigera idag! Följande kommer att stå på min vägg:
"Det är TÅRNA, som allt skall bero på..."