Det var så länge sedan jag såg solen att jag per automatik började söka efter tussilago i snödrivorna idag!
Lite väl tidigt, jag vet men det är något med solskenet som sätter fart på alla möjliga sinnen och känslor. Ett ljus uppskattat mer än någonsin just under denna årstid.
Under promenad togs långa och djupa andetag och mina blå föll snart för allt det vackra som framhävs så klart och tydligt i detta varma sken. Väl hemma och jag pustar ut och tackar alla möjliga Gudar för hemmet jag har. Så vackert och så väldigt mycket Dalarna.
Där, uppe på taket ser jag spår av våra gårdskamrater. Dom har tydligen åkt kana där idag =)
Dom gör det ibland, dessa stundtals irriterande "kompisar", även under sommartid. Dom låter, kraxar och skränar men å andra sidan gör ju vi andra det också emellanåt, så dom kan vara värda utrymmet. Jag blev osams med en av dom förra året. Hon hämtade alla sina polare och hämnades ljuvt och rejält!
Jag satt på balkongen denna tidiga och varma sommarkväll. Njöt av solnedgång och ett glas vin. Mittemot står den gamla ladan, endast några meter från huset där jag bor. Plötsligen dök denna Frk Skata upp från ingenstans, satte sig lite k(r)axigt på taknocken och sjöng några falska toner.
Jag iakttog henne samtidigt som jag sipprade på det vita bubbelvinet och inväntade med spänning på vad som skulle ske härnäst Jag såg på henne att hon var ute efter något men förstod inte riktigt vad. Så jag frågade henne helt sonika. (Man gör sånt när man druckit lite Cava).
I samma ögonblick som frågan var ställd, halkade Frk Skata på kanten av taknocken och råkade slå ner arslet direkt på plåten och kanade sedan hela vägen ner tills taket tog slut, varpå hon "stillastående" i luften flaxade i panik! Hennes ögon stod ut som råttpittar och falsksången hon tidigare påbörjat hade nu nått sin absolut värsta refräng man kan tänka sig! Den synen glömmer jag aldrig =)
Jag kunde ingen annan råd än att låta skrattet brista och eka mellan husväggarna! Jag fullständigt tjöt rakt ut och förmådde inte hejda mitt spontana skrattanfall som aldrig tycktes vilja sina.
Frk Skata fick ordning på vingarna och började febrilt flyga runt mig på balkongen där jag satt..full i skratt =)
Den utskällningen gick inte av för hackor! Hon skrek och skällde som en hund, vilket spädde på det humoristiska än mer då hon ju faktiskt lät som en gammal kärring i värsta vredesutbrottet.
Kort därefter flög hon mot den stora lönnen vi har intill gården, ett av skat-gängets hem där dom huserar som oftast. Det tog inte mer än trettio sekunder innan jag hade hela gården full av hennes polare, som i kör kraxade och skränade med blicken mot en cava-sörplande blondin på balkongen!
Dom skällde ut mig efter noter, om än något knasiga sådana men dom gjorde det, från djupet av deras skat-hjärtan! Jag kunde riktigt höra hur den olycksdrabbade skrek ut nåt i stil med:
Skratta, du kärring! Men vi har nog sett dig ramla på arslet många gånger när du varit ute på dina fylleturnéer!! Kra Kra Kra Kra!!
Det slutade med att jag motvilligt fick gå in och stänga balkongdörren bakom mig. Snacka om Girlpower!!
Jag höll mig på min kant resterande tid av kvällen, vill jag minnas =) Vi har fortfarande våra kontroverser, vi skator emellan men på något sätt håller vi också ihop.
Vi har samma sjuka humor, för att inte tala om samma temperament!
Det är inte konstigt att man trivs och känner sig hemma här. Förmodligen känner Frk Skata likadant.
Vad jag nu undrar är om hon frivilligt åkte kana på taket idag, eller om hon råkade halka av taket igen!
Det var nog en jäkla tur att jag inte var hemma ;-)
Kra kra kra ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar